Musik med doft av kanin – en förklaring av min synestesi

Jag har fått många snälla kommentarer om mina tidigare inlägg om synestesi, så jag tänkte fortsätta med att berätta lite mer om hur jag upplever det.

Jag hörde talas om synestesi första gången när jag gick i gymnasiet, och blev väldigt förvånad; jag hade ju utgått från att alla andra upplevde det på samma sätt. Till en början var jag visserligen osäker på om jag verkligen var synestet, för det var ofta siffror som de tog som exempel. Siffror är för mig i stort sett det enda som inte har vare sig färg eller smak eller lukt eller något sånt. Dessutom verkade det mest handla om färger och former. Att känna lukter och smaker, och framförallt att höra ljud som man egentligen vet att de inte finns – det säger sig självt att jag är i en livslång psykos, tänkte jag.

Det var först när jag läste Gunilla Gerlands självbiografiska bok En riktig människa som jag fattade att mina upplevelser inte var ett tecken på att jag är psykotisk, utan att jag bara har Aspergers syndrom. Gerland är nämligen också synestet och aspie. Fem år har gått sedan dess, och idag har jag slutat oroa mig för att jag hallucinerar. Istället försöker jag använda synestesin till något bra, som att njuta mer av livet.

Jag tänkte försöka förklara ungefär hur jag upplever det också, och tar två låtar gjorda av vänner som exempel. Jag ska tillägga att jag inte tittade på videon, utan bara lyssnade.

***

Den första är en inspelning av Alanis Morrissettes Ironic gjord av Erika. Jag känner Erika litegrann från Qruiser, men hade aldrig hört hennes röst förut. Låten är en av mina gamla favoriter, och jag tycker att Erika gör den jättebra.

Youtube

När jag lyssnade skrev jag ner det jag upplevde:

skogsgrönt

gräva med händerna i ris

smaken av kuvertlim

lukten av solvarm katt

Skogsgrönt är inte så konstigt; det är Erikas färg. När jag tittar efter på bilderna kan jag inte se vilken färg hon har på ögonen, men för mig har hon gröna ögon, oavsett hur de ser ut i verkligheten. Punkt.

Att gräva med händerna i ris innebär att hela händerna omsluts av något som rör sig, liksom masserar, och ett svagt rassel hörs.

Smaken av kuvertlim – eller det lim som fanns på frimärken innan de blev självhäftande – en lite sötaktig smak, förväntansfull.

Lukten av solvarm katt är en sån lukt som jag älskar, trots att jag egentligen är allergisk mot katter. Det gör mig lugn och harmonisk.

***

Låt nummer två är… surprise! Dennis såklart. En av de bästa han gjort: You are my life.

Youtube

Nu kände jag såhär:

tryck mot ryggraden

rosalila

sura tefat

lukten av kanin

Ett tryck mot ryggraden låter kanske obehagligt, men det är det inte. Det känns ungefär som massage, fast mindre intensivt. Jag klarar inte av att få massage fast jag egentligen vill. Då är det tur att jag har spikmatta och musik istället.

Dennis är rosa; You are my life har ungefär den här färgen. Blomman på bilden har ingenting med inlägget att göra...

You are my life har ungefär den här färgen. Blommans form har ingenting med Dennis att göra

Rosalila säger sig själv. Det finns väl knappast någon som är en färg mer tydligt än Dennis. Hans personlighet är varmrosa med guldstänk, och alla hans låtar har olika rosa färger. Den här är mättat rosalila.

Sura tefat är ett godis, om någon inte förstod det: Tunna bubblor av stärkelse som smälter i munnen och frigör ett surt pulver. För några år sedan åt jag sådana tills jag nästan fick sår upp i näsan. De är underbara.

Kanin med doft av musik

Musik med doft av kanin

Lukten av kanin är en väldigt mild och mjuk doft. För mig signalerar den kärlek och lycka, så det är kanske inte så konstigt.

***

När jag får ett synestetiskt intryck är det ibland svårt att veta om det är “på riktigt” eller inte. Det händer att det är så starkt att jag måste tänka logiskt för att sluta mig till om det är verkligt eller inte. Ju mer jag lär mig om hur jag brukar koppla, desto lättare blir det. Idag vet jag till exempel att om det börjar lukta bränt så är det oftast inte för att det brinner någonstans, utan för att jag svettas. Jag behöver inte rusa upp och springa runt och leta efter “branden”.

Jag vet ju inte hur det är att inte vara synestet, men det har hänt att jag har drömt att jag tappat min förmåga. Eftersom hela mitt liv är organiserat kring min synestesi blev jag fullkomligt handikappad. Det var fruktansvärt. Men som tur var vaknade jag, och kände smaken av mina mörklila sovrumsväggar omedelbart. Det är sällan jag vaknat så lättad.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

19 Responses to Musik med doft av kanin – en förklaring av min synestesi

  1. Erika says:

    Åhå, det var inget dåligt betyg! Tack, söta du! 🙂 <3

    Mina ögon är blå, men lite åt det gröna hållet. 🙂 Grön är dessutom en av mina favoritfärger och jag kan förstå att man kan se mig som skogsgrön, även om jag själv tycker att jag är mer orange.

  2. kiumbe says:

    Jag kan förstå om det lätt blir för mycket intryck. Ifall du alltid går runt och känner så här med alla sinnen “påslagna” hela tiden. På ett sätt blir jag avundsjuk, men sen kom jag på att jag redan styrs så mycket av mina känslor… 😛

    • Ja, det kan vara jobbigt ibland. När jag började med antidepp första gången var jag rädd/hoppades jag lite att det skulle dämpas, men det gjorde mig bara mer känslig.

  3. dean says:

    jag tycker det är roligt att läsa om din synesteti. jag tror inte jag har det själv men jag har börjat träna mig lite i att översätta saker och personer på ett liknande sätt, för att det är kul mest. men tre siffror har alltid varit tydliga personligheter för mig: två är en gul och glad liten person som jag ville vara när jag var liten. åtta är en lite divig och mycket cool lila person som jag lite vill vara nu. sju är en brun mattenörd.
    så är det bara.

    • Åh… personligheter! Nu börjar vi närma oss en sån del av synestesin som jag haft väldigt svårt att erkänna. Jag vet inte om det är synestesi egentligen, men det är tydligen ganska vanligt bland aspisar.

  4. dean says:

    förresten, dennis låt är bra!

  5. Haha, jag är också synestet, fast jag tror jag bara är det gällande ljud till bild. Dvs när jag hör ljud ser jag mentala färgade och formade varianter av det jag hör. Bilder brukar dock inte översättas till ljud, t ex kan jag inte alls svara på hur den rosalila bakgrunden på din blogg “låter”.

    Måste fundera mer över andra sinnen. Känner jag smak i bilder också kanske? Fick för mig att jag såg nåt “svart” när jag drack kaffe nyss, men å andra sidan är ju kaffe svart, så den associationen är kanske inte så märklig.

    Ibland funderar jag på om inte fler personer är synesteter än som själva vet det. Väldigt många förstår ju t ex vad man menar med ett “bubbligt” ljud eller ett “skärande” ljud. Likaså strävt… mjukt… dovt… Hur kan man förstå det om man inte kopplar ljuden till andra sinnen?

    • Ja, det är en sån sak som jag också funderar över. Jag vill minnas att jag läste att det är en skillnad mellan olika sätt att tolka, en “vanlig” och en “synestetisk”. Alltså, att associera är en sak, men att faktiskt uppleva en annan. Men att veta skillnaden mellan de två är långt ifrån enkel…

  6. Ulrika says:

    Jag har också lite synestesi, mest att jag kan uppleva färger, smaker och konsistenser i röster..

  7. Emma says:

    Oj, det där var spännande! Nästan alla mina vänner har färger och en hel del andra som jag träffat men inte känner också… Men jag har aldrig tänkt på det som synestesi, jag har mest sett det som en självklar del av dom. Och jag håller med dig helr om att Erika är skogsgrön, både hennes röst och hennes utseende.

    Jag måste nog ta och vara lite mer uppmärksam på hur jag uppfattar saker. Jag börjar genast undra om det finna andra sånna kopplingar som jag tar för så självklara att jag inte tänkt på dom tidigare.

    Jag ska också passa på att säga att din blogg är fantastisk! Det är första gången jag är inne och läser den ordentligt, det måste jag göra oftare! Du skriver väldigt mycket tänkvärt.

    • Åh tack 🙂 Kul att du gillar min blogg 🙂

      När det gäller synestesi kan jag säga att jag har grubblat i fem år på hur min synestesi fungerar, och ändå inte fattat en bråkdel av den. Så om du är det minsta som jag så kommer du att ha myror i huvudet ett tag framöver 😉

  8. Pingback: Salem Al Fakir – en turkos himmel med svart spetskjol « trollhare

  9. Pingback: Hummusbrist och jordnötssmörsfobi – Melodifestivalen har invaderat Sandviken « trollhare

  10. Pingback: Peter Jöback är ett digestivekex – men bättre än Pernilla ”Golden shower” Wahlgren « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *