Frk F: Ett vedträ till en falnande eldsjäl

Igår tystnade en av mina favoritbloggar. Frk F har tagit bort alla inlägg utom ett enda sista, och stängt av kommentarsfunktionen. Hon skriver, bland annat:

“På sistone har det också gått upp för mig att det faktiskt råder ganska stor oenighet bland folk som har neuropsykiatriska funktionshinder. Det känns inte längre som om man värnar om varandra, utan det bildas allt fler grupperingar. Det är så mycket man antingen ska vara för eller emot. Några tycker att riksförbundet Attention är skit, andra arbetar stenhårt för att det ska förbättras och vara till nytta, som t.ex Tant Rasch som är en riktig eldsjäl.

Folk blir utfrysta på forum och andra samlingsplatser för NPF:are där varje individ ingår i nån slags flock med strikt rangordning.  Det börjar kännas som om vi är en samling dårar som inte gör annat än gnäller och anmärker på både utomstående och varandra.  Det är fel på läkare, vårdinrättningar, medicineringar, arbetsterapeuter, boendestödjare, skolor, lärare, kommuner och gud vet allt.

I bloggvärlden känner sig den ene kränkt av den andre, den tredje håller på att drunkna i självömkan, den fjärde är förmer än den femte för han har det värst med sina sex olika diagnoser, den sjätte är självdiagnosticerad, den sjunde självmedicinerar, den åttonde skriver helt obegripliga inlägg….åh, alla bidrar med sitt elände. Men tillför det något gott?”

När jag läste det försökte jag först förstå vad som kunde ha hänt, och började lägga pussel. Nu har jag pratat med Nike själv, och begriper lite mer. Om någon vill veta vad hon skrev till mig har hon klistrat in det i en kommentar hos Tant Rasch.

Jag förstår att hon är ledsen, förbannad och trött. Jag känner djup sympati med henne. Och jag känner igen hennes tankar hos mig själv.

Jag brukar försöka tänka på att det åtminstone är högt i tak. Det finns utrymme för intern kritik i NPF-världen, den saken är säker. Problemet är väl snarare att den där kritiken tar överhanden ibland och dödar all glädje. Man kan prata om sociala svårigheter och att människor mår dåligt. Man kan prata om förebilder. Men det är förmodligen dags att börja prata om eget ansvar.

Jag är själv bitterheten personifierad, men jag försöker låta bli att ta ut det på andra. Dessutom håller jag på att lära mig att hushålla med min energi och sätta gränser; jag tror att det är nödvändigt för att kunna vara eldsjäl utan att brinna upp. Tyvärr verkar det som att det inte räcker. Det hjälper inte att man säger nej om folk inte kan ta det.

Jag hoppas att Nike tar sig förbi det här; att hon hittar något som ger glädjen tillbaka, oavsett vad det är. Och jag hoppas att det ger alla samma tankeställare som jag har fått.

Vad är det egentligen vi kräver av varandra? Är det viktigare att få rätt i sak än att människor mår bra?

Till dig, Nike, vill jag säga att jag har älskat din blogg från första början. Jag har lärt mig massor, inte bara om svårigheter och lösningar, utan också genom att vara ett föredömligt exempel. Du är en förebild för många – men låt inte människors krav på hur en sån “ska” vara sänka dig.

En av de allra bästa bloggarna jag någonsin läst är stängd. En av mina vänner är ledsen och arg och jag känner med henne. En eldsjäl har… brunnit upp, skulle jag säga. Men jag hoppas verkligen inte det.

Brinn vidare, Nike. Någon annanstans, för något annat. Vad du än gör kommer du att klara det galant, bara du får det bränsle du behöver. Jag önskar jag kunde ge dig en hel trave finaste björkved.

/Din vän Immanuel

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Frk F: Ett vedträ till en falnande eldsjäl

  1. Det här var tråkigt. Fr F har gett mig så mycket och jag respekterar och beundrar hennes kunskap och förmåga att förmedla. Hon har självklart sina egna bevekelsgrunder för detta. jag kommer sakna henne och hoppas att hon snart dyker upp nånstans där jag kan få fortsätta ta del av hennes klokheter.

  2. AtDeHyDi says:

    Åh vad säger du..vad otroligt sorgligt 🙁
    Tack för ditt inlägg. Jag definierar vanligt gräl som gap och skrik från två ändar. Misshandel är mer dunsar och hjärtskärnade skri från ett håll. Man vet det nog när man hör det.
    Jag älskar att du bryr dig!!
    Kram

  3. alfapetsmamma says:

    Vad tråkigt, jag som läste henne (när jag kom ihåg det…) 🙁 Hoppas det är en tillfällig svacka eller känsla.

  4. Mi@ says:

    Tycker också detta är sorgligt, önskade hon stannade kvar därute i cyberspace, hade mer än gärna lärta känna hennes blogg… 🙁

  5. judith45 says:

    Jag som hade så mycket att lära av alla hennes inlägg och länkar. Jag hade sparat massa länkar men nu är alla borta.

    Så synd. Jag som nyss hade funnit hennes blogg och hade så mycket kvar att läsa.

  6. Pingback: Bara därför att… « Frk F

  7. Pingback: Bara därför att…

Leave a Reply