Shop till you drop

Solen steker. Människor knuffas, trängs. Precis som för två år sedan är Brick Lanes söndagsmarknad ett kaos och alldeles för mycket för mig. Precis som för två år sedan lyckas syster lirka mig och mamma igenom folksamlingen, även på den allra folktätaste gatustumpen vid blomstermarknaden. Skillnaden är att i år börjar jag inte svaja och ticsa. Jag klarar av att stå i ett stekhett folkhav och inte röra mig men samtidigt bli knuffad fram och tillbaka. Det är obehagligt, och visst tänker jag tanken att det vore skönt att få svimma så folk förhoppningsvis gav mig lite utrymme, men jag klarar det.

Hemligheten är att jag tittar ner. Istället för att försöka få överblick över en situation jag egentligen inte kan hantera stirrar jag ner på mina fötter. Samtidigt försöker jag tänka att alla människor som knuffas är lite… som ett bolltäcke. Det är bara mer okontrollerat, oförberett, ofrivilligt och gör ont snarare än känns behagligt. Ljuden försöker jag tänka på som ett havsbrus. Tänk inte på att det är människor, utan vad som helst annat som väsnas, knuffas och myllrar. På något sätt fungerar det tydligen.

Så jag klarar mig. Inga tics, inga anfall. Vi smiter in på en tvärgata, till samma lilla torg som för två år sedan. Vi sätter oss på trottoaren, precis som den gången. Det är fullt med folk, och gatumusikanter som spelar, nu som då. Men den här gången tittar jag ner på mina fötter. Först efter någon minut klarar jag av att titta upp på människors fötter. Män har sneakers och kvinnor klackskor. Jag har sandaler. Efter flera minuter orkar jag äntligen se en annan människa i ansiktet.

“Jag vill kräkas på människor” säger jag till syster. Det är ingen överdrift. Men resten av dagen på mindre trånga marknadsgator och pubhäng med systers vänner känns mindre jobbigt i jämförelse.

Jag överlevde Brick Lane, utan att flippa ut, tillochmed blomstermarknaden strax innan stängningsdags. Kan man få tapperhetsmedalj för det?

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Shop till you drop

  1. P. says:

    JA!!! Du är utan tvekan värd en medalj! Du får den av mig när vi träffas. Kram på dig!

  2. Rasmus says:

    Absolut att du borde få en medalj! Jag hade varit suveränt stolt.

  3. Hannibal says:

    oj… finns det nåt namn på din metod? i would like to learn…

  4. Tackar 🙂 Jag har inget namn på den, eftersom den är under utprövning. Men det bygger väl mycket på medveten närvaro, fast med lagom mycket dissociation…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *