Tvångssterilisering av autister på modet

Experterna är skeptiska och kallar det “junk science”; skräpvetenskap. Simon Baron-Cohen, ett av de största namnen inom autismforskning, säger att tanken gör honom förskräckt. Det finns inte mycket belägg för att teorierna stämmer, och de möjliga biverkningarna kan vara förödande. Vi pratar om hormonbehandling av autistiska barn, något som verkar komma stort i USA.

För några dagar sedan skrev Chicago Tribune en artikel om behandling med Lupron mot autism. Lupron innehåller ett ämne som sänker testosteronhalten, och det används till exempel mot hormonrelaterad bröstcancer och prostatacancer, och för att behandla barn som kommer in i puberteten för tidigt. Det är också detta ämne som används vid kemisk kastrering av sexförbrytare; långvarig användning kan nämligen göra att man tappar sexdriften och erektionsförmågan. Och detta vill man alltså ge till barn och ungdomar.

Hypotes nummer ett är alltså att personer med autism har förhöjda testosteronvärden och kommer i puberteten tidigare än ickeautister. Det är inte tillräckligt utforskat för att vara vetenskapligt fastställt.

Hypotes nummer två är att testosteron binder kvicksilver, som i sin tur orsakar de autistiska symtomen. Det är inte heller vetenskapligt fastställt.

Hypotes nummer tre är att om man skär av testosteronproduktionen så kommer kvicksilvret att frisättas, och de autistiska symtomen minska eller försvinna. Det är inte i närheten av att vara särskilt utforskat alls.

Reaktionerna från forskare och autismrörelsen har varit negativa, och man har framförallt riktat in sig på hur experimentell behandlingen är. Själv blir jag mest förtvivlad över inställningen till barnen/ungdomarna och synen på deras rätt till sina kroppar.

Mark och David Geier – far och son som startat behandlingsprogrammet och tänker expandera “överallt” – sticker inte under stol med att det är en fördel att kväsa barnets sexuella beteende. Och visst, att överdriven onani försvinner tillsammans med aggressionen kanske kan vara en lättnad för omgivningen. Men kritikerna menar att om man ger behandlingen under puberteten så kan personen bli steril, impotent och få en svag sexdrift eller ingen alls – kanske för resten av livet.

Mark förklarar sin moraliska ståndpunkt, angående en tonåring han behandlade:

“I wasn’t worried about whether he would have children when he is 25 years old. If you want to call it a nasty name, call it chemical castration. If you want to call it something nice, say you are lowering testosterone.”

Om det hade handlat om en person med en livshotande sjukdom hade jag förstått hans ord. En patient med cancer väljer mellan sin sexualitet och en högre risk att dö; hur mycket till val det nu är. En patient med autism väljer mellan sin sexualitet och… nej, en patient med autism väljer inte själv, inte som barn. Det gör henoms föräldrar istället. Och enligt far och son Geier innebär autism en säker väg mot psykiska problem och ett liv antingen på mentalsjukhus eller i fängelse. Skrämselpropaganda, såklart.

Om jag vore förälder till ett autistiskt barn och fick veta att jag kunde välja mellan att skicka mitt barn i fängelse eller beröva henom hens sexualitet… jag vet inte vad jag skulle välja om det ställdes upp på det sättet. Men en sak är säker: Det luktar väldigt mycket tvångssterilisering över det hela.

Att Mark Geier inte ser några bekymmer med att kanske göra patienterna sterila borde vara en varningsklocka som heter duga. Själv hoppas jag att Lupronbehandling mot autism aldrig kommer till Sverige.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in NPF and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to Tvångssterilisering av autister på modet

  1. Mycket läsvärt. Tack!

  2. Marta says:

    Räligt. Usch.

    En annan grej; borde det inte heta “hens”? Henoms låter som ungefär lika fel som “honoms”.

  3. p-o says:

    hmm illrar med för stor vulva kan tydligen må bra av lupron, hur det är med uttrar är jag dessvärre än mer osäker på.

    Men visst luktar det lite tidelagstekniska hieroglyfer över landskapet där man vill ge lupron till autister generellt. Däremot är nog de flesta överens om att testosteronexponeringen maternalt har varit större för personer med autist plektrum och ADHD bläcktrummor, något som tillochmed ADHD-ateisterna tycks erkänna och som styrks av 2-4 digits på handguran. pling, plong och allmänt hålligång.

    Baron-Cochens egna testosteron teorier är dock ganska klara “The extreme male brain theory of autism” så man kan ju se vart ideérna spinner från.

    http://briandeer.com/wakefield/geier-mark.pdf
    Den Lupronpredikande författaren får dock till slut samman en röd tråd men kanske inte den mest åtråvärda i forskningssammanhang.

    Tack för tipset!
    Detta spanas in.

    • Ja, högt testosteron under fostertiden är en sak, men det betyder inte att man fortsätter att ha det under uppväxten. Nu hoppas jag verkligen att de tänker mäta testohalten hos barnen innan de behandlar dem, och att det bara är om det visar sig ligga på en hög nivå som de sätter in Lupron. Skandal vore annars.

      • MiaM says:

        Fast vad som är “normal” nivå beror väl också på hur receptorerna i kroppen reagerar på hormonerna.

        Jämför IS-tillståndet där en person har testiklar som ger full testosteronproduktion men inget i kroppen reagerar på testosteronet, d.v.s. resten av kroppen utvecklas åt kvinnohållet. På en sån person kan väl vetenskapen över huvud taget inte fastställe vad som är normalnivå på testosteronhalten.

        En väldigt spekulativ teori är att autism skulle kunna hänga ihop med hjärnans receptorer för olika hormoner. Sånt är såklart skitsvårt att mäta, eftersom vetenskapen ändå inte riktigt förstått hur hjärnan fungerar. (Däremot kanske man kan leta efter ledtrådar genom att se hur övriga organ i kroppen reagerar på hormoner jämfört med nån slags snittbefolkningsvärde).

        En annan väldigt spekulativ teori, som borde vara mycket lättare att mäta, är hur kroppen klarar att göra om testosteron till östrogen och vice versa, speciellt i kombination med vilka hormonhalter man redan har.

        Eftersom vetenskapen inte vet vad autism beror på, så kan man inte heller utgå från att det finns en enda gemensam orsak till all autism. Ytterligare en spekulativ teori är att autism lika gärna skulle kunna hänga ihop med östrogenhalten (som i sin tur delvis hänget ihop med testosteronhalten). De egenskaper som autister brukar vara dåliga på är väl sånt som stereotypt anses vara kvinliga egenskaper, vilket jag ser som en svag antydan till att det kanske snarare är östrogenet det egentligen hänger på, och man snöat in på testosteronet av nån anledning (t.ex. det här med förhållandet mellan fingerlängder).

        Om det inte finns vetenskapliga bevis för att testosteronminskning funkar, och man ändå tänker köra det på stort, så kan man väl lika gärna prova att höja testosteronhalten på några personer, och likaså prova att sänka respektive höja östrogenhalten, på klassiskt dr.Mengele-vis…

        • Myckwet intressant teori. Jag har aldrig tänkt på det, och inte heller hört någon säga “men tänk om det är östrogenet”. Väldigt intressant, nu måste jag gå och kolla efter lite vad de skriver om östrogen egentligen…

  4. p-o says:

    Jag tycker inte alls det spelar någon roll om någon har hög testosteronnivå eller inte så länge det inte orsakar några problem. Om nivån stiger för snabbt kan det göra det men då har testosteronet oftast inejicerats och personligheten klarar inte av att hantera mängderna. Se bodybuilder.

    Det ska bli spännande att se vad som händer! De här teratologa resonemangen för oss ganska nära en renodlad rasbiologi http://cebp.aacrjournals.org/cgi/content/abstract/18/5/1484
    Svarta personers maternala testosteron SHBG ratio avviker från vitas osv. vilket gör dem mer pronerade till prostatacancer osv. Ger ett starkare kardiovaskulärt system etc. Ska de också har lupron?

    Det påvisar för mig att det kan vara en riskfaktor men inte alls behöver vara det.

  5. p-o says:

    Jao då.
    Tycker inte alls det ska spela någon större roll i fall de har högre testosteronnivåer eller inte, det viktigaste är väl i fall de har problem av det eller inte. tanken kommer inte så värst mycket närmare rasbiologin än just så, ska autisterna ha lite lupron så varför inte de afroamerikanerna? Kan gott tänka mig vilket ramaskri det skulle bli om någon ens skulle försöka proklamera de tankegångarna.

    http://cebp.aacrjournals.org/cgi/content/abstract/18/5/1484
    visst finns det maternala nivåskillnader

    Dock förefaller den mesta av det kroppsliga gensvaret till ökade och minskade testosteronnoivåer vara resultatet av maternal programering eller som en undersökning så vackert uttrycker det: Prenatal maternal programming determines testosterone response during social challenge. Kön och grundläggande sociala responser förefaller vara färdigt innan vi ploppar ut ur framstjärten för att äntligen den blåa navelklämman.

    http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.22.9418&rep=rep1&type=pdf
    Här ser vi också vad maternala testonivåer har för betydelse för kukens och fittans utvecklingsmorfologier hos apor.

Leave a Reply to Immanuel Brändemo Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *