Friheten i att vara en DÅRE

“Jag tror att problemet är att folk fortfarande tror att “gay” betyder “glad” och att de försöker leva upp till det till varje pris”

Vad vi pratade om minns jag knappt; antagligen utseendefixering och ytlighet i bögvärlden. Dennis och jag sitter där med våra skuldkänslor av att vara Dåliga Bögar; han för att han är fjollig och psykstörd och jag för att jag är fjollig, psykstörd och kuklös. Det är ju som bekant alltid mest synd om mig.

Kanske är jag helt fel ute, men jag tänker ibland att många av de HBTQ-personer som mår dåligt också verkar på något sätt ha gått på myten om den glada öppna toleranta fördomsfria kärleksfulla jämställda och fantastiska HBTQ-världen – och att det gäller att leva upp till den. För att bli insläppt måste man nämligen vara tillräckligt snygg och könsbinär och lycklig och lyckad och fullkomlig på alla sätt och vis.

Annars är man inte bara inattraktiv, utan dessutom en dålig förebild och ett exempel på att homosexualitet är en psykisk sjukdom (och trans* i vilken form det än månde vara en psykos), enligt troll och flamers som är ute efter att begränsa ens nätvaro. Det är ens plikt att vara lycklig, eller åtminstone låtsas som att man är det. Framförallt är risken stor att om man inte – åtminstone utåt mot heteroland – spelar rollen som lycklig blir till en dålig förebild och ett självutnämnt offer. Därmed blir det också svårt att tala öppet om problemen inom HBTQ-världen, eftersom det när som helst dyker upp dreglande bestar som tar det som bevis på att världens styrs av en enorm bögkonspiration och att inte ens alla homosexuella kan hålla sams och att vi egentligen alla är en samling psykfall. Som om någon hade påstått motsatsen. Alla människor är psykiskt störda, frågan är bara hur.

I gränslandet hamnar alla vi som bara kommer in emellanåt, på nåder. Vi som inte är mainstreambögar och mainstreamflator; massor av olika etiketter går säkert att klistra fast, men framförallt alla psykfall. Instablissemanget har en egen liten camping på gräsplätten utanför HBTQ-land, där vi sitter i ring med varsin laptop i knät och chattar med varandra i tystnad eftersom de flesta har drag av social fobi i någon form. Framåt kvällen tar vi fram våra pimpade glittriga dosetter och jämför de sömnmediciner vi tar eller har tagit, och sedan somnar ungefär hälften medan den andra halvan sitter uppe till långt efter soluppgången. Ungefär så tänker jag mig att det skulle se ut om instablissemanget träffades på Pride.

Jag har lärt mig att älska instablissemanget. Det spelar mindre roll att jag kanske inte blir insläppt på det stora området när det finns såna alternativ utanför. Och trots att instablissemanget är fullt av brister – vi älskar nästan alla att tala om våra egna sådana i någon slags inverterad självhävdelse – så finns det en viktig poäng i att kunna göra just det.

Man behöver nämligen inte försöka vara gay och glad och lycklig och lyckad för att platsa i instablissemanget. Det är okej erkänna sig vara meningslös och värdelös och ändå duga precis som man är. Precis som det är okej att vara en dålig representant. Eller en Dålig Regnbågsperson; en DÅRE. Jag är en dåre, är du?

Delvis inspirerat av Psykbryts pridetips och artikeln om relationsvåld i HBTQ-världen. Bra skrivet om barn och genus. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

14 Responses to Friheten i att vara en DÅRE

  1. dean says:

    Ja!
    🙂 fint skrivet. för övrigt kom jag att tänka på ditt DAMPtopia, det var längesen. du borde samla de texterna, de borde liksom publiceras, kanske i nåt litet häfte som kunde säljas för en tia… eller kanske delas ut gratis. skickas ut. de påminner ju om egalias döttrar eller nån annan sådan skruvad stridsskrift och säkert skulle en hel del människor ha nytta av att läsa dem. hm. jaja.

  2. Paul Stjernberg says:

    Bra skrivet ! Kunde knappast ha uttryckt det bättre själv.

  3. Erika says:

    Ja, jättebra skrivet! Och ja, jag är definitivt en dåre! 🙂

  4. Andrea says:

    Jag är nog också en dåre. Det känns inte som om jag har så mycket gemensamt med andra hbtq-isar, annat än själva hbtq och det verkar inte innebära särskilt mycket egentligen.

  5. Andrea says:

    Jag har å andra sidan inte särskilt mycket gemensamt med andra människor överhuvudtaget, vad jag vet.

    • Åh, det är väl ungefär vad jag också känner. Med ett visst undantag för personer som också är instabila, även om det inte är “perfekt gemenskap” där heller.

  6. Pingback: DÅRAR på Stockholm Pride – en tradition « trollhare

  7. Pingback: Hon hen han – på väg mot psykisk friskdom « trollhare

  8. Pingback: Buck Angel – Mannen med fitta i « trollhare

  9. Pingback: Mina testosteronnivåer är alldeles utmärkta, tackar som frågar « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *