Därför går det inte att ropa “kränkt” som heteronormativ utan att kränka heterosexuella

Det verkar som om många människor har missförstått ordet heteronorm. En del tror att det betyder heterosexuella, andra tror att det betyder heterosexualitet och en del tror att det betyder människor som lever på ett sätt som följer heteronormen. Många av dem är dessutom fly förbannade för att man vågar kritisera heteronormen. Det kallas “hets mot folkgrupp” hit och “kränkning” dit.

Nu råkar det vara så att en norm inte är en folkgrupp, eller ett sätt att leva. Att ha en viss egenskap eller leva på ett sätt som normen förespråkar är inte detsamma som att vara normen, eller att vara normativ. En norm är en värdering. En värdering kan inte bli kränkt, eftersom en värdering inte har varken känslor eller rättigheter. Man kan leva ett liv som följer normen på nästan alla punkter som finns – men ändå inte vara normativ. För att vara normativ krävs det nämligen att man förväntar sig att andra också ska leva – eller vilja leva – ett likadant liv. Man kan också leva ett liv som bryter ganska kraftigt mot normen, men ändå vara normativ eftersom man förväntar sig att människor ska sträva efter vissa ideal.

Ungefär såhär kan sammanfatta heteronormen (från Wikipedia):

“Heteronormativitet innebär att ett mänskligt samhälle har heterosexualitet som norm för människors sexualitet. Normen kan enkelt sammanfattas som att män förväntas åtrå och skapa romantiska och sexuella relationer med kvinnor, och vice versa. Den innefattar även att män ska vara maskulina och kvinnor feminina. Normen kan leda till att andra sexuella läggningar och även andra könsidentiteter och könsuttryck undanträngs som möjliga sätt att vara och leva. Detta kan uttryckas bland annat i förväntningar och föreställningar om att en person är heterosexuell tills motsatsen bevisats. Språkligt tar sig normen uttryck i till exempel meningen “din mamma och din pappa”, som utgår från att det tilltalade barnet lever i en familj med föräldrar av skilda kön, ett antagande som kan ses som ett utslag av heteronormativitet. Det har också att göra med hur vi uppfostras in i könsroller, att vi skapas till flickor och pojkar för att göra könen olika och separata.”

Det är som sagt var inte detsamma som att vara heterosexuell, och därför är det väldigt synd att en del personer sätter likhetstecken mellan heterosexuell och heteronorm när de kritiserar kritiken mot heteronormen. Som det något förvirrade inlägget av Lars Flemström som tror att om man avskaffar heteronormen kommer alla heterosexuella att tvångsinsemineras (!), eller som ett antal arga kommentarer från personer som förklarar hur fullkomligt vidrigt det är att jag går till angrepp på heterosexuella och att jag ska låta deras sexualitet vara ifred.

Nu är inte jag någon expert på heterosexualitet, men jag visste inte att fundamentet i heterosexuell sexualitet är att nedvärdera och osynliggöra människor som inte lever på det sätt som man själv strävar efter att leva. Det måste vara någon böjelse som jag missat, om det är överlägsenheten det hänger på.

Jag känner massor med personer som säger sig vara heterosexuella som ändå inte ser ner på andra; överlag är det faktiskt ytterst sällan jag har skäl att misstänka att personen framför mig är en person som själv lever upp till heteronormen till 100% – oavsett läggning. Kanske är de inte heterosexuella då, om de inte matchar alla kriterier och dessutom förväntar sig att andra ska göra detsamma. Kanske är antalet genuint heterosexuella mycket lägre än vad man trott. Eller kanske kan det vara så att en liten klick arga heterosexister* inte ens bryr sig om att lära sig vad orden betyder innan de rasar?

*) Nej, det betyder inte “heterosexuell” det ordet heller.

Relaterat: 1, 2. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Därför går det inte att ropa “kränkt” som heteronormativ utan att kränka heterosexuella

  1. John says:

    Du glömmer ju att “normer” skapas av medborgarna själva. Om man äter med händerna istället för med kniv & gaffel på krogen, så får man vara beredd på att folk tittar!

    Att folk i allmänhet förutsätter att andra är heterosexuella, beror naturligtvis på att de flesta under historien har varit – och är -, just heterosexuella. Det är inte konstigare än så.

    • AK says:

      Försök till kommentar.
      Ordet norm kan ju ofta vara lite knepigt – samtidigt som det brukar förklaras med “regel”, “mönster” eller “något att rätta sig efter” – vilket ju i dessa sammanhang är nog så värderande – rätt / fel och kanske även moraliserande – bra / dåligt. Inte sällan så blir ordet “norm” lika med “normal” som ibland bara är beskrivande (det vanligaste) men lika ofta får “normens” värdering av rätt eller fel…

      Många normer är bra och nödvändiga i mänskligt umgänge medan andra normer är förtryckande och tjänar snarast till att framställa en del människor (“dom andra”) i sämre dager. I värsta fall kan det leda till etnisk förföljelse och folkmord.

      Förvisso är “tvåkönsmodellen” (heterosexualitet) – vanligast i naturen -bland djur och människor – bara för att enklast orda fortplantning och genetisk variation. Men samtidigt har man ju konstaterat att homosexualitet också finns bland djur – varför frågan om “onaturlighet” osv – måste anses som överspelad. Löjligt blir också påståenden om homosexualitet som hot mot vårt fortbestånd … i en tid när vi är alldeles för många människor på en alltför liten jord. Ironiskt är väl numera snarast heterosexualiteten ett större hot…

      Tyvärr visar det sig ju att det ofta är svårt – nästan omöjligt att diskutera allt som går utanför “normen” – vilken “norm” det är råkar vara. – många på Nätet vill ju inte heller förstå eller kan inte diskutera alls och sk “näthat” är tyvärr alltför vanligt.

      Problemet med ord (begrepp) som “heteronorm” är att det som Trollhare påpekar, lätt blir en beskrivning av “det normala” eller “det vanligaste” när syftet med ordet/ begreppet ju är att beskriva en företeelse som “blundar för”, “förnekar”, “diskriminerar” människor som inte är eller lever som vi “förväntas” vara och var leva. Och man kan ju respektera andras människors rättigheter utan att tillhöra “den gruppen”. Så enkelt borde det vara – men så svårt tycks ändå vara.

  2. Jag hade tänkt skriva ett liknande inlägg själv, efter att ha läst just liknande (samma?) kommentarer om att “vi” attackerar heterosexuella när det är heteronormativiteten det hela handlar om. Min prognos är att fler och fler kommer att blanda ihop de båda begreppen ju fler som får reda på årets pridetema.

  3. John says:

    Men att prata om s.k. heteronormativitet är idioti, eftersom normer och normativitet är en del av mänskligheten själv. Ta bara språket, och språken. Hade det inte funnits normer kring språket, så skulle vi inte kunna förstå/tala med varandra. Och, i motsats till vad många tycks tro, så är det ju människorna själva, under historien, som utvecklat dessa normer. Principen är inte att en liten diskriminerande grupp tvingat på folk deras normer, utan normerna har utvecklats, och utvecklas ständigt, av alla människor, då, här och nu.

    Att jag skriver “här” istället för “xth” är frukten av en norm. Och därför kan ni förstå vad jag skriver.

    En helt annan sak är TOLERANS för det som avviker från normen. I samhället förutsätts det att människor kan gå. Detta speglas t.ex via uttryck som “ska du gå till affären idag?” “Gå” är s.a.s. synonymt med att förflytta sig, trots att dess ursprungliga semantiska innebörd var att “förflytta sig genom att fotsteg”

    Detta innebär inte att alla kan gå. En del kan av någon anledning vara rullstolsburna.

    Enligt mitt sätt att tolka världen på, är det inte diskriminerande att använda uttryck som “ska du gå till affären idag?” Inte heller är det diskriminerande att fråga en pojke: “Har du träffat nån tjej än då?”

    Det är normen. Skulle visa sig att avvikelser uppträder härvidlag, då kan man välja att vara tolerant eller möjligtvis intolerant.

    • Om man jämför med din liknelse, så kan man tänka sig att normativitet i det fallet vore att bygga smala dörrar och höga trösklar eftersom normen är att inte vara funktionshindrad. På liknande sätt blir man begränsad som icke-heterosexuell i ett heteronormativt samhälle – märk väl, inte i ett samhälle där heterosexualitet är i majoritet, men där den är normativ (inte bara norm). Normativ betyder ungefär att man inte bara ser och förstår att något är dominerande (det behöver inte vara i majoritet heller) utan att man dessutom förväntar sig av andra att följa normen och att man med mer och mindre subtila medel försöker styra dem ditåt. Det märks inte så väl för en heterosexuell, men för någon som avviker från normen har normativiteten ofta en avgörande betydelse för hur mycket våld man gör på sig själv, och hur mycket våld andra uppfattar att de kan göra på en. Det är inte så svårt att i stället för “har du träffat någon tjej” säga “har du träffat någon”, till exempel, och öppna för möjligheter att lättare vara sig själv utan att för den delen behöva göra ett statement.

      (tycker du själv förresten att “tolerera” är ett bra ordval?)

  4. John says:

    Naturligtvis finns det ett normativt drag i reproduktion av handlingar, av sociala normer. Det är ett faktum per se. Om du frågor om någon vill ha en kopp kaffe, så förväntar du dig att vederbörande antingen svarar ja eller nej tack. Om han eller hon istället svarar t.ex. “kuk” så skulle du bli mycket förvånad och personen skulle snart bli utfryst om han eller hon fortsatte så. Personer med Tourettes syndrom lider av detta, d.v.s. de kan inte anpassa sig till de sociala spelreglerna, utan lider av tvångstankar som innebär att de ständigt säger vissa saker eller utför vissa handlingar som helt går på tvärs med sammanhanget.

    Däremot håller jag inte med dig om att normen medvetet används som ett grepp för att få andra människor att anpassa sig till den. Snarare är normen en “fördom” (i allmängiltig mening), en förväntan, en utgångspunkt, precis som att du förväntar dig ett ja eller nej tack på frågan om kaffet, eller att du kommer att bli blöt om du duschar. I själva verket är det ju så att människans medvetande BYGGER på fördomar. Du bränner dig på plattan en gång och vill inte stoppa dit handen igen. Din fördom, din förväntan, är att du kommer att bränna dig på nytt om du gör det.

    Däremot är t.ex. språket i massmedia, där man ibland medvetet går in för att förändra ett språkbruk, högst normativt till sig karaktär. T.ex. började alla tidningar att kalla registrerat partnerskap för äktenskap, innan det att homosexuella hade lagfästs. Det är ett exempel på normerande (indoktrinerande) språkbruk, för bland folk i allmänhet, användes och används inte språket så. Huruvida de homosexuella äktenskap i folkmun kommer att kallas för äktenskap, kommer att ge sig med tiden. Språket förändras ju alltid, som bekant.

    “Har du träffat någon?” är en icke-pragmatisk fras som med största sannolikhet skulle missförstås. Svaret skulle antagligen bli “vadå träffat nån?”. Det finns alltid en anledning till människor uttrycker sig på ett visst sätt. Tendensen hos kommunikation mellan människor är enkelhet.

    Jag har ingenting emot adjektivet “tolerant”, absolut inte. Har du, och varför i så fall?

    Däremot ogillar jag “statement”; varför skriver du inte “utlåtande” istället, som det ju heter, på svenska.

    • kontakt says:

      I viss mån är det sant att alla förväntas vara högerhänta tills man får skäl att tro något annat, men än så länge kan man förvänta sig tämligen olika reaktioner på vänsterhänthet och homosexualitet (utom i t.ex. Japan, där vänsterhänthet är tabu). Så jag tycker du i viss mån har rätt – det är naturligt att heterosexualitet i viss mån är norm, och så lär det förbli. Problemet är bara att homosexualiteten omges av en viss mängd tabun, som också ingår i dagens version av heteronormen. Ta bort dem så blir normen avdramatiserad, ungefär som högerhänthetsnormen.

      Sen bör vi också notera att de icke-heterosexuella faktiskt är en tämligen stor minoritet av befolkningen. En minoritet men definitivt ingen försumbar sådan, vilket man lätt förleds att tro om man studerar hetero- och homohångelfrekvens i böcker, TV och omvärld. Det är en konsekvens av heteronormen som inget har att göra med att det är naturligt att majoriteten är norm, och som vi borde komma till rätta med.

      Den dagen homosexualiteten är helt avdramatiserad lär bögar och flator bry sig mindre om ständiga frågor ifall de inte skaffat pojk- eller flickvän än. Då är det kanske lite tröttsamt men väldigt odramatiskt. (Förresten är det vad jag vet jättevanligt att helt vanligt heterofolk som aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta heteronormen frågar varandra “har du träffat någon än” eller “har du träffat någon ny än” och låter könet vara underförstått, förmodligen just för att uttrycket är kort och enkelt och i sitt sammanhang inte missförstås.)

  5. En åtminstone till allra övervägande delen heterosexuell man presenterar sig och kastar sig in i diskussionen.

    Alla har massvis att tjäna på att heteronormen luckras upp och kommer i gungning. Då menar jag inte i första hand frågan om sexuell läggning; de flesta män kommer nog även fortsättningsvis sådär ungefär underförstås ha en större dragning till kvinnor än till män och vice versa. Nej, jag tar fasta på det Immanuel skriver om heteronormens förväntan/krav på ett visst beteende. Nå, vi lever redan i en tid där pappor byter blöjor, det är en tidsfråga innan män mer allmänt går i kjol och klänning som di Leva och andra modiga föregångare redan gör. Ja, kvinnor i byxor är ju redan en självklarhet sedan länge, men har inte alltid varit det.
    Denna utveckling tillåter oss att fokusera allt mindre på det rent sexuella och ta för oss allt frimodigare från det breda spektrum av mänskliga verksamheter från rosa broderier till mekande med HD-motorcyklar. Det är en ny skön värld jag tycker om att leva i, och låta mina barn – en dotter och två söner – växa upp i.
    Mer queer åt folket! Men gärna med fokus på något annat än vem och vad man knullar, jämt och ständigt. Den fastnar där ibland, den här diskussionen, tycker jag.

  6. Till en del bygger det jag skriver ovan på mina egna erfarenheter från ett kraftigt heteronormativt samhälle, Chile, där jag lever. Heteronormen i den extrema form som kallas machism är en dagligt tragedi och känslomässig massaker, riktad mot såväl män som kvinnor, och inte minst barn. Bög eller hetero – alla massakreras i systemet. Pojkar kastreras känslomässigt av sina mödrar och växer upp till hustrumisshandlare och auktoritära fäder. 50 % av chilenarna lider av depression, det är det apotekstätaste landet i världen! Samtidigt finns en kraftig underström av längtan efter queer. Komiker på TV klär sig ofta i kvinnokläder. En transvestitcirkus som länge fick verka halvt i det fördolda är nu mycket framgångsrik och närmast folkkär. Så kan det gå.

  7. Det skulle ha varit bättre om Pride hade använt begrepp som samhällsnorm istället för heteronorm, eftersom det är vad man verkar mena. Då hade de dessutom sluppit mycket av den kritik som förts fram.

  8. Cecilia N says:

    Rullstol, smala dörrar och trösklar.

    Tack båda två för den pedagogiska förklaringen om “norm”.

  9. Pingback: Obligatoriska avsugningar och vänsterspöken – tankar om Anna Anka och Göran Hägglund « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *