Nio tusen kronor på knark och steroider – tack skattebetalare!

10 656, 50

Så mycket har mina mediciner kostat sedan den tolfte februari i år. På mindre än sju månader har jag konsumerat läkemedel för över tio tusen kronor, fast själv har jag bara betalat en bråkdel.

Jag fick nämligen ett tips om att om man har e-legitimation så kan man logga in på Apoteket.se och titta efter sina recept, och när jag kollade runt hittade jag en uträkning av hur mycket mina mediciner har kostat under den här högkostnadsperioden. Mitt förra frikort gick ut i februari, så det är alltså sedan dess. När den perioden började hade jag alldeles nyligen börjat på en medicin som kom att förändra massor.

Skattebetalarna har tillsammans lagt 8856,50 kronor sedan februari; jag har själv betalat de 1800 som är fribeloppet. Så vad har vi (jag är också skattebetalare) fått tillbaka?

I januari började jag äntligen med en medicin, och i juni den andra. Om man räknar det jag har sparat samhället under medicineringen hittills i sjukvårdskostnader jämfört med hur det var innan jag började känna att jag hade en chans att komma under behandling, så har jag förmodligen under de här sju månaderna sluppit kanske tio dagar som inlagd i slutenvården, och kanske något besök på akutmottagningen med inläggning på intensiven utöver det. Jag har dessutom kunnat skära ner på övrig vård och behöver inte längre lika mycket hjälp från andra. Dessutom har jag i princip slutat helt att missa viktiga möten, till exempel med läkare.

Men det får också långsiktiga konsekvenser: Efter fem års frånvaro är jag nu inskriven som student på högskolan sedan två veckor, och det hade aldrig gått utan medicinerna. Jag börjar få ordning på mitt liv, och det är möjligt att jag en dag i framtiden kan börja jobba och sluta vara förtidspensionär. För några år sedan var det helt otänkbart för alla utom för mig.

Summan för medicinerna motsvarar på ett ungefär vad ett enda vårddygn i slutenvården kostar, om jag förstått SKLs databas rätt. Detta är de reda pengar behandlingen sparat; vad det har betytt för mig är nästan omöjligt att sammanfatta – och ändå är det två mediciner som folk verkar ha massor av fördomar mot. Jag har fått höra att jag är drogad och lurad och köpt av läkemedelsföretagen för den ena, och för den andra har jag fått ta emot sympatier från människor som beklagar att jag är så naiv att jag tror att det skulle kunna lösa något. Bland mycket annat.

Concerta och Nebido. Metylfenidat och testosteron. Knark och steroider. ADHD och transsexualism. Bokstavsvuxen och “könsbytare”. Och äntligen på väg någonstans. Tack medskattebetalare för att jag får chansen jag med.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Nio tusen kronor på knark och steroider – tack skattebetalare!

  1. Mellanvärld says:

    Om det nu sparar så mycket, varför skär då vissa landsting ner på sån vård?

    • Antagligen för att de är dumsnåla. Nu är ju inte ens jag en av de “värsta”, eftersom jag inte missbrukat, men sånt kostar enormt mycket mer både i pengar och mänskligt lidande än att sätta in mediciner som faktiskt fungerar.

    • Hannibal says:

      Det är väl som med allt i samhället… det handlar om olika konton. Alla instanser ser bara till sin egen plånbok, att det skulle spara in massor med pengar på något annat ställe i statskassan spelar ingen roll.

  2. Ulrika says:

    Win-win…
    En önskedröm att politiker kunde inse det.
    Tack för ännu en bra och viktig bloggpost 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *