En doft av manlighet: Från Bigfoot till djävulens bajs

För tre månader sedan upptäckte jag att min kroppssvett luktade fotsvett efter testosteronsprutan. Idag noterar jag att doften är tillbaka, fast mer raffinerad. Efter spruta nummer två har aromen hunnit mogna till sig lite. Det är inte fotsvett längre – det är dyvelsträck.

Nu vet jag att de flesta som läser det här antagligen inte vet hur dyvelsträck luktar, så jag får försöka förklara. Själv har jag en burk hemma med härligheten, och därför vet jag mycket väl hur det känns. Det är en ganska intensiv lukt, och om vi säger såhär: Dyvelsträck är en växt som sägs hålla onda andar borta för att den luktar så illa. Namnet betyder djävulens bajs.

Min kropp luktar djävulsbajs. Doften är inte helt fräsch – men SÅ manlig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Transitionsdagbok and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *