Kön i kön – etikett för väluppfostrade autister

Jag brukar försöka se mig själv som ganska luttrad av tre års intensiv nätvaro, och det är inte mycket som förvånar mig längre. Jag har läst om människor som livesänder sitt eget självmord eller twittrar från förlossningen. Det som däremot försiggår IRL är desto svårare att få grepp om. Och idag stötte jag på ett brev till etikettgurun Magdalena Ribbing som verkligen gjorde mig förvånad.

“Fråga: Jag brukar åka buss till mitt arbete och står det två-tre kvinnor vid hållplatsen stiger jag undan och låter dem gå på först av artighet. Min fråga rör när jag inte ska stiga undan och släppa fram kvinnor.

Det känns väldigt krystat och kanske lite märkligt beteende de dagar det står tio-tolv kvinnor och jag då stannar kvar sist vid hållplatsen för att stiga på. I och med att jag brukar komma i ganska god tid till bussen så brukar jag stå först och så som jag har gjort är att jag går på bussen först om det många fler men det känns inte så artigt att jag inte släpper fram kvinnor. Dessutom så brukar det finnas även män i kön om det är fler kvinnor och då blir konsekvensen om jag stiger undan att jag även släpper fram dessa vilket inte var min mening.

Med andra ord; finns det en oskriven regel hur många kvinnor man ska släppa före i köer?”

Ribbing svarar som sig bör att nej, det finns inga regler, för de enda kvinnor man ska känna att man måste släppa före är såna som är gamla, funktionshindrade eller gravida – annars är män och kvinnor jämställda i busskön.

Jag ler först litegrann åt frågan, eftersom jag har lärt mig vad svaret borde vara, men sedan inser jag att det är den typen av frågor som ganska många med Aspergers syndrom ställer. Inte för att jag vet om den som skrivit frågan har Asperger, men det är kanske bara jag som levt i en ganska skyddad värld som inte brottats med sånt här. När jag pratar med aspisar som inte rör sig i HBTQ-världen får jag ofta en känsla av att de på sätt och vis kan vara väldigt gammaldags i sitt sätt att vara; de har en tydlig känsla för kön. Är de dessutom uppfostrade som killar kan de ha lärt sig sånt som räknas som ridderlighet på vägen, hur ovidkommande det än är i ett modernt samhälle.

Själv lever jag efter den enkla regeln att det inte ska vara någon större skillnad på män och kvinnor och andra, och att man ska behandla alla lika så långt det är möjligt. Det har varit en enorm lättnad. Jag har haft tillräckligt svårt att veta vilket kön personen framför mig har, och vilket kön jag förväntas ha – så att dessutom grubbla över om man ska bete sig på olika sätt mot personer på grund av deras kön har väldigt länge varit överkurs. Visserligen har jag också lärt mig att det ibland kan bli fel att behandla alla människor likadant, men överlag är det förmodligen ett enklare sätt än att ständigt hänga upp sig på människors kön.

Så till den som ställer den här typen av frågor: Försök att inte tänka så mycket på kön, så går det förmodligen enklare.

***

Jag borde kanske tillochmed starta en egen etikettspalt. Inte för att jag är så bra på reglerna själv, men jag vet hur det är att inte ha någon koll på dem. Vad säger ni?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Kön i kön – etikett för väluppfostrade autister

  1. degbunke says:

    Etikettspalt vore väl suveränt! =)

  2. fiberfrossa says:

    Å vilket bra inlägg. Som den kvartsbergare jag (förmodligen) är tycker jag det är kanon med lättfattliga regler för att få ett trivsamt umgänge där jag (och andra) slipper känna att vi oavsiktligt trampar någon på tårna. Magdalena R är således min idol. Det där med att släppa före gravida, äldre och (fysiskt?) funktionshindrade på bussen är ju fantastiskt bra att veta, men jag tycker nog att man i jämställdhetens namn bör låta det gälla alla – att jag som relativt ung, ogravid och fullt fysiskt frisk bör låta dom som behöver det bättre stiga på först oavsett vad dom har för kön.

  3. Andrea says:

    Jag kan inte låta bli att fundera över hur förvirrad brevskrivaren måste bli när det står en person med otydligt kön i kön. Hur gör man då? Frågar?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *