En kväll utan ADHD-droger – the true story

Idag har jag kört “drogfritt”, alltså utan mediciner. Jag har inte tagit någon Concerta sedan igår morse, och den verkar i ungefär tio timmar så det var länge sedan den gick ur kroppen. Jag vill nämligen kunna sova inatt, och om det mot all förmodan skulle fungera bara för att jag inte tog någon medicin när jag vaknade i eftermiddags, så är det värt det.

Men vad ska jag säga om att vara omedicinerad? Om jag berättar att jag känner en enorm skillnad, och att jag verkligen önskar att jag hade haft min ADHD-medicin i kroppen, att jag saknar den så mycket att jag sitter och fingrar på dosetten, så finns alltid risken att någon tolkar det som att jag skulle vara beroende.

Ja, jag är beroende – av att min hjärna fungerar. Jag är beroende på samma sätt som en diabetiker är beroende av insulin. Det är faktiskt farligt att vara utan, på sätt och vis. Det har till exempel hänt att jag har uppfattat en högtrafikerad riksväg som gångväg och promenerat rakt ut en gång när jag var omedicinerad, och jag vet inte hur många gånger jag har varit nära att gå hemifrån med spisen påslagen men upptäckt det av en slump i sista stund. Mina skyddsänglar har ett fett OB-tillägg att kvittera ut för alla gånger de till synes helt slumpmässigt har räddat mig.

Under de sju timmar som jag varit utan medicin idag har jag visserligen inte gjort några större misstag. Jag har bara glömt badbomben jag skulle ha i badkaret så jag fick springa upp efter den, glömt att synkronisera kalendrarna i datorn och mobiltelefonen, nästan glömt bort att titta på tv-programmet jag ställt in mig på, tagit hela femtiotvå sekunder på mig att fatta att det nya meddelandet i mobilsvaret bara var en datorröst som berättade om de nya funktionerna och ingen riktig människa som ringt, och ställt in örtsaltet i kylskåpet.

Det är nästan ingenting, och helt normalt. Såna kvällar har förmodligen alla, varje kväll. I alla fall var det så mitt liv var före Concerta, hela tiden. En dag då och då utan medicin är en rejäl påminnelse om varför man tar medicin, och vilken skillnad den gör.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to En kväll utan ADHD-droger – the true story

  1. Pingback: Kåtslaget gör mig uttråkad « trollhare

  2. p-o says:

    Uups!
    Sömn är viktigt, kan du inte bara byta till ett mer korttidsverkande preparat typ Ritalin på kvällen för att kunna sova bättre?

    Avslutningsvis sätter du tydligt fingret på varför en del blir lite deprimerade när de börjar använda en essentiell drog som metylfenidat – många börjar se sina dåliga sidor och det är sannerligen inte alltid roligt även om det kan vara bra. Ja rent av första steget för att göra något åt dem.

    • Det här var en period då jag var hypoman för jämnan pga hormonerna, så nu när de har lugnat ner sig så fungerar Concertan igen, plus att jag har sänkt dosen 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *