100 dagar av pubertet – livet har börjat

Idag har det gått hundra dagar sedan jag började med testosteron, och tre veckor sedan andra sprutan. Tiden går fort när man har roligt. Dagen till ära blev jag uppringd av hormonläkaren som berättade att blodprovet jag tog precis innan spruta nummer två visade på helt normala och fina värden. Allt går som planerat, och jag ska fortsätta med ungefär tolv veckors intervaller.

Nebido - frihet i en liten ask

Nebido - frihet i en liten ask

Jag fick berätta om vilka effekter jag märkt hittills, och passade på att berätta om mitt psykbryt efter andra sprutan. Han förklarade att även om testosteronet i Nebido är bundet så att det ska frigöras under lång tid så kan det finnas en liten del löst också, och om man är känslig så kan man bli påverkad av det. Men det kommer att bli mindre problem i framtiden när jag ligger på en jämnare nivå, trodde han. Det låter ju bra.

Immanuel, 98 dagar på T

Immanuel, 98 dagar på T

Hundra dagar, som sagt, och dags att kolla måtten. Jag hade ju tänkt att börja träna när jag började med testosteron, men i somras var det för varmt för att göra något annat än att städa och möblera om, och sedan blev jag sjuk. Därför trodde jag inte att jag skulle se någon större skillnad, utan möjligen att alla mått stått någotsånär stilla medan midjan svällt över. Testosteron gör ju att man får lättare att bygga muskler, men också lättare att samla fett på magen.

Mått/Datum 8/10 30/6 15/9
Vikt 71,9 kg 75,2 kg 71,8 kg
Midja 76 cm 80 cm 79 cm
Midje/höft-kvot 0,8 0,8 0,82
Över bröstet 90,5 cm 100 cm 92 cm
Under brösten 89,5 cm 88 cm 89 cm
Höger överarm 30 cm 29 cm 30 cm
Höger lår 52 cm 55 cm 54 cm

Döm om min förvåning när det visar sig att det som förändrats mest sedan sist är midjemåttet: På tre veckor har jag tappat lika många centimetrar, fast jag samtidigt gått upp ett hekto. Jag har totalt sett gått ner 3, 3 kg, och minskat midjemåttet med 4 cm på hundra dagar – och detta fast testosteron sägs göra en hungrigare. Jag antar att det är tack vare att jag samtidigt mediciner min ADHD. Concerta gjorde att jag tappade aptiten, Nebido att jag fick den tillbaka. De två är i perfekt balans och tar ut varandra, verkar det som.

Jag blir hårigare för var dag som går; idag beundrade jag mitt rygghår som börjat växa till sig ordentligt. Jag har en röst som definitivt är i målbrottet och min hud är mindre torr. Jag har lärt mig att raka mig och börjar bete mig som fjortis. Jag har slutat kalla mig asexuell – och imorse konstaterade jag att Tant Röd, som hemsökt mig i sju dagar, äntligen flyttat ut. Jag hoppas att det är för gott den här gången.

Kort sagt: Livet känns jävligt bra. Det har faktiskt tillochmed börjat på riktigt – och det var på tiden, efter snart trettio år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to 100 dagar av pubertet – livet har börjat

  1. Johan says:

    Åh, glad jag blir! Grattis till allt som går bra!
    Jag kan ju inte säga att jag känner dig, men så långt jag kan se så förtjänar du verkligen lite flyt!

  2. Krille says:

    Tjabba

    Nu är jag lite nyfiken på varför du tar testosterone?

  3. Pingback: Ibland är det fel att acceptera sin kropp som den är (eller: Vill du ha en stor eller liten kuk?) « trollhare

  4. Pingback: Från penisavund till kukhuvud « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *