Att isolera sig är att kommunicera

Nu har jag väntat i ett och ett halvt dygn på att få min hjärna tillbaka. Jag tror jag tappade den på tåget till Uppsala i tisdags, och den har fortfarande inte dykt upp.

Såhär trött brukar jag inte vara, men jag vet vad det beror på: Mina hörlurar är trasiga. Jag har överlevt både tåg och buss unplugged, och det kändes som om hela världen invaderade mina öron. Imorgon är det jag som plockar fram de där vedervärdiga snäckorna som man pular in i öronen. De är inte alls lika effektiva och de skaver, men det är bättre än inget.

Jag behöver ett ljud som jag är van vid, som är förutsägbart och tryggt, för att stänga ute de oväntade ljuden. Låtar där jag känner igen varenda ton och kan hela texten utantill tar udden av kaos och lindrar intrycken så att jag kan koncentrera mig på det väsentliga.

En skötare påstod en gång att mina hörlurar stänger världen ute, och att jag fastnar i mig själv om jag går runt med dem jämt. I själva verket är det precis tvärtom; att begränsa intrycken är den enda möjligheten att faktiskt kommunicera.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Att isolera sig är att kommunicera

  1. Lottie says:

    Hej. Jag förstår det där med ljuden som du pratar om, jag har också gjort så för att lugna mig. I skolan gick det mindre bra, så jag fick sluta där, 🙂 (av förståeliga skäl) och på jobb funkar det ju inte heller. Nu har jag en dotter, och måste vara med på vad som händer runt omkring mig, det är ett rent helvete ibland med alla ljud och allt som vill tränga sig på. Känns som ljuden, eller världen som du säger, inkräktar i min integritet. Det enda sättet att bli lugn och varva ner, eller komma till ro någorlunda är alltså att dra på sig lurarna och på så sätt stänga ute allting annat.

    Jag har hela tiden trott det är något fel på mig, har tagit upp det med läkare, terapeuter m.m., då säger dom bara att dom förstår och att dom själva irriterar sig på all onödig information man hela tiden får i det här samhället. Med andra ord, det är svårt att få hjälp med det här, det är svårt att få någon att förstå att det verkligen är ett stort problem som stör min vardag.
    Tack för att du tog upp det, det känns som om jag inte är så unik 😉 när allt kommer omkring.
    Kram/ Lottie

  2. Hannibal says:

    Jag är helt överlycklig nu sedan jag äntligen köpt en vettig telefon med mp3. Förrut glömde jag antingen mobilen lr mp3-spelaren, och kom jag ihåg båda hörde jag aldrig når någon ringde.

    Förresten skrev du nån gång om hörselkåpor… de har åkt fram ibland. När grannar stör, och… ja, jag vet hur fånigt det har sett ut, vid matbordet när barnen är här. Herregud vad de skrattade! Men sen insåg de hur skönt det var att slippa mammas tjat om att äta tyst, inte skrapa tallrikar, tugga med stängd mun, slamra inte med besticken mot tänderna… ah, det är skönt att kunna äta i lugn och ro.

    Men jag saknar fortfarande något som filtrerar synintrycken.

    • Synintrycken är svårare, jag vet. Det händer att jag blundar eller kisar när jag går, men det fungerar ju bara i vissa miljöer. Men jag blir hjälpt av något som skärmar av, tex. en hatt med brätte eller en huvtröja, och ibland även solglasögon.

Leave a Reply to Lottie Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *