Manlighet sitter inte i hur stora tuttar man har

För några timmar sedan läste jag mina journaler från utredaren, psykologen och gynekologen; det som skrivits om min könskorrigering de senaste 19 månaderna. Sedan la jag ifrån mig bunten med papper och försökte sova lite. Det gick inte så bra, så jag började fundera över innehållet.

Skillnaden gentemot mina gamla journaler från psykiatrin är slående. Visserligen kallas jag för “hon” hela journalen igenom, men det är en tydlig skillnad. Det står mycket, mycket märkliga saker i den här – för jag kan nämligen relatera till det som står där. När jag läser den här journalen känner jag igen mig. Jag tycker att de har begripit vad jag försökt att säga, åtminstone i stora drag. Jag kan känna igen deras version av det som hände och vad vi kom överrens om, som någonting som inte ligger alltför långt från min egen uppfattning.

Immanuel

Immanuel

De där känslorna jag fått varje gång tidigare som jag läst en journal – förvirringen över hur någon kunde ha uppfattat situationen så totalt annorlunda, och förtvivlan över att inte kunna kommunicera ens de mest basala sakerna – är helt borta. Jag blir inte ens putt över att de beskriver mig med ord som “kvinnlig framtoning” och “ger inte särskilt manligt intryck”. Det stämmer ju, faktiskt. Och ändå bedöms jag som “trovärdig”.

Kanske är det för att jag har lärt mig mer om hur man kommunicerar under de här åren; kanske är det för att jag äntligen har hittat någon som faktiskt vet vad jag pratar om. Förmodligen är det båda två. Jag visste nog inte hur viktigt det är att bli utredd av någon som kan sin sak förrän jag faktiskt träffade någon som gjorde det.

Hade jag haft den självkänsla jag har idag hade jag aldrig godtagit att någon som inte visste vad det är för skillnad på transsexuell och intersexuell skulle få bestämma min framtid, och jag skulle aldrig ha tillåtit mig att känna att mina stora bröst var något som stod i vägen för vård, som något slags bevis på att jag inte var född androgyn. Manlighet sitter inte i hur stora tuttar man har.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Könsidentitet, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Manlighet sitter inte i hur stora tuttar man har

  1. madonnan says:

    Hej Trollhare,

    Det är svårt att sätta sig in i hur det är för dig, men man får verkligen en aning, en känsla… Förstår verkligen att det är ett stort steg framåt att få förståelse. Att bli bemött på ett bra sätt, som den man är.

    Ha det bra!

  2. Vild Krukväxt says:

    Oh! Det där med vad man själv uppfattar och vad doktorerna skriver kan vara väldigt störande. Jag har liknande problem med min kommunikation. Kan ha svårt att få fram det jag säger. Dessutom har jag något konstigt “tvärtomtvång” som gör att vissa saker blir tvärtom än vad jag egentligen skulle velat säga. Typ. Jag trotsar mig själv… 😛

Leave a Reply