Diarré-Beyoncé (Eller: Sedan när blev det chict att bajsa på sig?)

Jag förstår mig inte på människor; det är ingen nyhet. Jag förstår mig ännu mindre på sånt som skönhetsideal, och i synnerhet kvinnliga sådana är ett mysterium för mig. Som idag, när jag läser ännu en av alla dessa listor över kändisdieter. Aftonbladet Klick berättar:

“När Beyonce bantade ned sig inför filmen ”Dreamgirls” drack hon inget annat än citronsaft och laxerande te i tio dagar.”

Det blir ännu bättre: Bildtexten. Under bilden av en smal och smilande sångerska står det Gillar laxerande te”.

Beyoncé "gillar laxerande te"

Beyoncé "gillar laxerande te"

Nej, jag tänker inte lasta Beyoncé för något som framförallt är ett systemfel. Jag vet att folk med ätstörningar ofta tar till laxermedel, men jag förstår liksom inte hypen. Det är också svårt att förstå hur folk som är normalviktiga och strävar efter att passa in kan få för sig att prova bantningspillret Alli, fast fler än var tionde av de som provar den får akut diarré som biverkning.

Jag är visserligen så ute som man kan bli, men jag har svårt att förstå det glamourösa i diarré. Det är uppenbart att ätstörningar inte enbart handlar om att passa in och bli socialt accepterad, när det har gått till den gränsen att man riskerar att bajsa på sig för att vara smal.

Vad är nästa grej? Designerblöjor för fekal inkontinens?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Diarré-Beyoncé (Eller: Sedan när blev det chict att bajsa på sig?)

  1. Mellanvärld says:

    *skakar på huvudet* *suckar* vart är värden på väg. 🙁

  2. THERÉSE says:

    usch.. hon om någon behövde ju inte banta ned sig, hon är vackert kurvig som hon är..

    • Jag vet inte riktigt, “hon om någon”? Det jag ser som ett problem är inte om folk är fula eller snygga, utan att det finns så få idéer om vad som är vackert som “godkänns”, och att det dessutom spelar så stor roll.

  3. Anna says:

    Det är tydligen mer chict att bajsa på sig än att vara tjock iallafall. Helt sjukt.

  4. Linn says:

    När jag var 16 år så var det faktiskt några tjejer i min klass som hade provat laxerande te. Några tyckte att det var värt det, några inte. Jag blev helt paff och kungjorde att jag hellre var hur tjock som helst än provade något sådant.
    Nu rycker jag bara på axlarna när jag hör om störda dieter, det är så normalt. När det handlar om en kändis så hajar jag t.o.m. dealen. De tjänar ju miljoner på att vara så smala som möjligt.

  5. Vild Krukväxt says:

    Själv gick jag ned 40 kilo på 5 månader genom bland annat att överkonsumera tuggummi. Åt väldigt lite och tränade supermycket.

    Jag hade en hypomanisk neuros då. Skulle aldrig ha tillräckligt med energi för att banta så mycket så snabbt, nu.

  6. dean says:

    känns ovant att se dig skriva “vad är nästa grej?” – det låter mer som nåt anti-homo-maffian skulle skriva på sina bloggar. 😉
    saken är väl… har jag försökt räkna ut… att det finns ett offentligt liv och ett privat. det är ju därför man tex kan lägga på ett ter cm lager smink för att kunna visa sig bland folk, men i sin innersta ensamhet någon gång vara helt osminkad och orakad. i det offentliga livet får man beröm för hur smal och snygg man är. i det väldigt hemliga privata gör man sina uppoffringar, genom att tex spy och kaskadbajsa.
    jag antar att det är så det funkar. glamourens baksida brukar man väl prata om. och den baksidan är väl nu så allmänt känd att man inte blir chockad om sanningen kommer fram. till och med en och annan kille är i vårt upplysta samhälle medveten om att tjejer har hår på kroppen innan de rakar sig.
    sjuuuukt.

  7. Bea says:

    Jag har lite problem med mat, vilket har lett till att jag mår ganska dåligt ibland, känner mig rätt orkeslös och det är jävligt plågsamt att gå runt och vara hungrig (vilket är anledningen till att jag inte äter, självplågeriet alltså, som jag tar till för att döva ångest och skuld men som såklart bara leder till mer ångest och skuld i längden).
    Häromdagen åt jag middag med ett par vänner som tyckte att jag borde vara lycklig för att jag är så smal som jag är, men de fattar inte att det inte handlar om det…och man blir ganska ledsen när folk påstår att man “borde vara glad”, det får en ju bara att känna ännu mer skuld och känna sig totalt missförstådd och ensam.
    Jag blir så jävla less…

    • Johan says:

      Ja, om det är nåt som aldrig har fått nån att må bättre så är det att höra att “du borde vara glad”. Därför kan det vara svårt att hänga med optimister när man själv är nere; fast andra gånger kan just det vara livsviktigt. Klurigt …

  8. Bea says:

    Johan:
    Men nu tar du det ju ur sitt sammanhang, de sa att jag “borde vara glad för att jag är smal”, men det blir jag ju inte, huvudproblemet handlar ju egentligen inte om min vikt, att jag är så smal som jag är är bara en följd av att jag mår dåligt.
    Det är klart att jag vill må bra, men för det första så är det i mina ögon rätt klumpigt att säga åt nån som verkligen mår dåligt att “den borde vara glad”, det är inte så enkelt alltid…det är inte bara att “rycka upp sig.”
    Med det sagt så menar jag inte att det inte skulle vara nån idé att sträva mot att må bättre, men det känns väldigt jobbigt när folk bagatelliserar ens problem och påstår att det bara är att skärpa sig.

    • Jag tror att Johan menade att det är sånt man får höra ofta när man mår dåligt. Oavsett om det är ätstörningar, depression eller så, så heter det ofta att “det är bara att rycka upp sig” och “du har ju inget att vara ledsen över” och sånt. Så “du borde vara glad att du är så smal” är egentligen väldigt likt alla “du borde vara glad att du inte har cancer/att du bor i ett land där du kan få vård/att solen skiner/att det är fredag” som man kan få höra oavsett psyk-aktig diagnos.

      Själv har jag fått höra “du borde vara glad att du inte kan kräkas, för ätstörningar är ett helvete och det vill du inte ha” när jag förklarat att jag blev av med kräkreflexen som trettonåring…

Leave a Reply