Livets mål: att skriva FREUD SUGER på dörren

Även om jag älskar att plugga känns det ibland som om jag håller på att inte bara förlora förståndet utan också tappa tråden. Det händer att jag undrar vad jag egentligen håller på med, och så är det förmodligen för de flesta. Då gäller det att man kan motivera sig att fortsätta kämpa.

Jag hittade nyss en kommentar jag lämnat hos Psykbryt i somras, bara någon vecka innan terminen började. Det behövde jag läsa igen, för att komma ihåg vad det är jag strävar efter:

“Åh… Jag längtar efter att få ta ut en examen, bli doktorand, doktor och professor och respekterad och vördad, undervisa studenter från hela världen i litteraturteori och postmoderna filosofer och få nobelpriset för mina kioskvältare till böcker – och sedan när allt är uppnått spraya på dörren till mitt arbetsrum: FREUD SUGER. Det måste vara livets mål.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Genusforskning, Psykiatri and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Livets mål: att skriva FREUD SUGER på dörren

  1. Johan says:

    “FREUD SUGER”
    Det har man ju velat utbrista en och annan gång …

    Men jag funderar på en sak, som du kanske har lite koll på, vad vet jag?
    För väldigt många amerikanska forskare än idag verkar Freud vara extremt viktig. Judith Butler (som jag verkligen beundrar), till exempel, slänger ju sig med freudianska begrepp till höger och vänster, utan nåt vidare ifrågasättande.
    När nån som hon använder sig så mycket av Freud så börjar man ju undra …

    Vad tänker du om det?

    • Hm… Nu står det still i huvudet. Kan du ge något exempel? Fast ofta känner iaf jag att det är så att man på något sätt måste förhålla sig till vilket enormt inflytande Freud har haft och fortfarande har. Sedan kan man börja ifrågasätta begreppen, och kanske fylla dem med nya innebörder.

      • Johan says:

        Nu var det ett tag sen jag läste det, men jag vill till exempel minnas att hon bygger ett ganska långt resonemang på oidipuskomplexet, att det skulle vara en hörnsten i upprättandet av barnets identitet på något vis. Men eftersom jag inte har läst Freud (eller Lacan, vars Freudtolkning jag tror Butler refererar mycket till), så hängde jag ju inte med så bra i just det avsnittet … 😛

        Jo, nog får man erkänna att gubben har varit inflytelserik. Han lär väl rentav ha varit upphovet till psykologin som vetenskaplig gren? Det får man ju i alla fall vara tacksam för i så fall.

        • Jag ska erkänna att jag inte har läst Freud, jag heller. Möjligen någon enstaka text. Däremot är det liksom som om ALLT som skrivits sedan dess på något sätt måste förhålla sig till honom, så man får väl en bild ändå..

  2. Bloggullet says:

    Jag hade ungefär samma drömmar som du, det blev examen, sen orkade jag inte längre. Ska läsa några högskolekurser i filosofi, sociologi osv. till våren.

    Vad studerar du?

    Din blogg är så bra och du är en ordakrobat.
    Kram

    • Åh, tack 🙂 Jag pluggar Engelska, men jag tog mig inte hela vägen till examen som du, utan fastnade efter fyra år och blev sjukskriven. Det var fem år sedan, så nu är jag tillbaka…

  3. simon says:

    varför inte tatuera in det i pannan? åtminstone måste det ju tillverkas knappar med FREUD SUGER. jag lovar nästan att ha på mig den varje dag i skolan (utom när jag träffar klienter kanske) 😛

  4. Pingback: Barnet är moderns penis, och andra psykobanala förklaringar till autism | trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *