Sju veckors testochock – en tidsresa till högstadiet

Min hormonläkare ringde nyss, och vi diskuterade hur det har gått med testosteronet. Efter fyra månader har jag fått en hel del förändringar i kroppen, men också rejäla problem med bland annat sömnen, och det tog jag upp.

Han berättade att de blodprover jag tagit innan andra sprutan visade på att jag låg “normalt”, men att de låg i den övre halvan av det normala spektrat. Tidigare hade jag bara fått veta att de var “normala”, men jag var osäker på förut vad som menades med “normalt”. Det var inte “normalt för transkillar efter en spruta testosteron” utan “normalt för biologiska killar” han menade. Detta alltså innan spruta nummer två, som måste ha fått värdena att rusa i höjden. Inte så konstigt att jag totalt tappade dygnsrytmen, fick kroniskt kåtslag och fortfarande ser ut som om jag har böldpest.

Jag nämnde att jag hade tyckt att det var konstigt när jag fick veta att mina testosteronvärden var “låga, men inom normalspektrat för en kvinna” innan jag började medicinera. Min kropp hade ju redan då både fettfördelning och hårväxt som tydde på höga värden, och ändå hade jag ganska lite testosteron i kroppen. Nu hade jag alltså väntat i tolv veckor mellan första och andra sprutan, när de flesta bara väntar sex veckor, och jag hade ändå höga värden. Då sa han att jag förmodligen är känslig för såna hormoner. Jag har lite lättare än de flesta för att ta upp testosteron, alltså.

Här gick jag runt och oroade mig innan medicineringen för att det skulle visa sig att jag hade någon variant av androgenokänslighet; att jag skulle ha svårt att tillgodogöra mig hormonerna. I själva verket är jag som en svamp och suger upp varenda dyrbar droppe. Vi kom överrens om att ändra intervallet mellan sprutorna från 12 till 15 veckor, och sänka dosen från fyra till tre milliliter. Idag har jag också fått recept på Circadin från min psykiater, som ska hjälpa mig att få ordning på dygnsrytmen.

Hormonläkaren sa att det kommer att gå över; när vi hittar ett bra intervall och en bra dos så kommer jag att fungera bättre. Det tror jag med. Det är sju veckor sedan andra sprutan, och det känns som om jag har snabbspolat mig igenom hela högstadiet, bara för att börja om igen och igen. Jag har fyllt tretton, fjorton och femton gång på gång.

Tre år på 49 dagar i en ändlös loop – inte konstigt då att jag har haft hjärtklappning och ingen dygnsrytm. Jag hoppas att jag är på väg ut ur det snart, innan jag behöver tandställning igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Könsidentitet, Puberteten, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Sju veckors testochock – en tidsresa till högstadiet

  1. alex. resare says:

    “Min hormonläkare” Jag vill också ha en sådan… Fyra år och fortfarande inte rätt dosering och mycket biverkningar men här uppe så får man inte träffa en endokrinolog bara för att man tar hormoner. Man måste bli sjuk av dem eller ha någon annan hormonell störning för att få någon som faktiskt är intresserad och utbildad att ha ett öga med i balansen.

    • Ja, jag är verkligen glad att jag har honom. Efter att ha hört dig förstår jag hur viktigt det är att ha en bra kontakt med någon kunnig, och det var innan jag själv började ju. När det gäller andra bitar kan jag känna mig hjälplöst ensam, men hormonbehandlingen ligger i trygga händer och det är verkligen guld. Han kan sina saker OCH det går att prata med honom. Den kombon är verkligen inget som växer på träd 😉

      Hursomhelst: Jag tycker att det är fruktansvärt oprofessionellt skött av ditt landsting. Hur är det, är det en ensamutredare som också skriver ut? Jag minns att jag petade lite på endokrinologförbundet för något år sedan om det där, och fick ett svar, men sedan drunknade det i allt annat. Det behövs nog petas massor, på alla möjliga håll. Jag tycker att det är märkligt, för du bor trots allt i en stad med ett universitetssjukhus och allt. Det är inte som om de kan skylla på att det inte finns några endokrinologer i stan.

  2. alex. resare says:

    Ja, det är utredaren som skriver ut. Han har sagt att han ska ta kontakt med endokrinologen här under hösten så ev kommer det ett samarbete framöver och då kanske jag får svar på mina frågor om hur akumulering fungerar specifikt med Nebido och om det går att komma runt mina biverkningar.

    • Ah, det får vi ju hoppas på då. Men det är märkligt att det går så trögt, när de vet att det är skitviktigt att man ligger på en bra nivå och att det dessutom inte är något man ska experimentera med själv. För det är ju lite det som de riskerar, tänker jag.

  3. Pingback: Könsstympning är inget privilegium – om transsexuella som kallar sig intersexuella « trollhare

  4. Pingback: Varning! Testosteron kan allvarligt skada din självömkan « trollhare

  5. Pingback: Sex månader på testosteron: Hormonrubbat och helrätt « trollhare

  6. Pingback: Från menscykler till manscykler « trollhare

  7. Pingback: Vårkänslor i skogsbrynet « trollhare

  8. Pingback: ”Du kanske inte är arton än?” « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *