Könsidentitetsstörning by proxy i Indien, USA, Sydafrika och Sverige

I Indien får eunucker, kanske mest kända som hijras, äntligen rösträtt. Visserligen har de redan haft rätten, i teorin, men de har varit tvungna att registrera sig i det kön de tillskrevs vid födseln, vilket i praktiken har lett till trakasserier och diskriminering. Efter att eunuckerna bojkottade valet i våras har man nu tänkt om och inför ett tredje kön i röstlängden. Man kan nu vara man, kvinna eller annat. Eftersom många eunucker upplever att de är varken män eller kvinnor, så är det en seger för deras rätt att vara sig själva.

Man kan jämföra det med den såkallade västvärlden, där det enbart finns två kön, och där man alltid måste ha ett otvetydigt kön, och bara ett enda. I den såkallade civilisationen där man bestämmer att könsorgan och identitet inte bara oftast följs åt, utan att de ALLTID måste göra det. I den påstått högt stående kulturen där läkarna bestämmer sig för att operera barn och beröva dem friska organ för att man tror sig värna deras eget bästa – ibland mot föräldrarnas uttryckliga vilja.

Via Amanda Brihed hittar jag det här klippet. Jag har hört talas om fallet förut. Det handlar om Patrick; ett barn i USA som fötts med en liten snopp, en testikel, en äggstock och en äggledare. Läkarna bestämmer att det måste vara en flicka, och adoptivmamman berättar om kampen för att överhuvudtaget få ta hem barnet från BB utan att låta dem operera könsorganen. Till slut gick hon med på att de skulle få ta ett vävnadsprov, för det fanns en risk att testikeln skulle utveckla cancer. Efteråt sa läkaren att de hade varit tvungna att ta bort testikeln, för de hade hittat en elakartad tumör i den. Mamman vägrade tro på dem, och fick till slut läsa journalen: På första sidan i rapporten står det att testikeln var helt frisk.

Läkarna hade alltså kastrerat Patrick enbart för att passa in i könsnormen. I Sverige håller man på att urholka barnens rättigheter att slippa den typen av onödiga ingrepp. Patricks fall är närmare till hands än man vill tro.

Semenyareportaget i Guardian

Jag tänker på hur Caster Semenya, efter alla anklagelser om “könsfusk” gick ut och poserade i superfeminina kläder, och hur hon idag medverkar i ett fotoreportage i brittiska The Guardian där hon har utsläppt hår, en rosa tröja, en framtrollad byst och cykelbyxor som framhäver rundheten i hennes lår. Hon ler på varje bild, och av mustaschen från i somras syns inte ett spår. Stylad för att bevisa sin kvinnlighet, som en bög eller flata som anstränger sig för att spela heterosexuell. I den bransch hon jobbar i är kön viktigt, och hennes läkarjournaler anses vara av allmänt intresse.

Caster Semenya

Caster Semenya i somras. Foto: José Goulao under CC-licens http://www.flickr.com/photos/goulao/

Är det något jag har lärt mig under den här hösten så är det förmodligen att jag har underskattat den stockkonservativa synen på kön – med betoning på stock. Kuk eller inte kuk, som om det vore det enda, och som om det överhuvudtaget alltid är självklart att det går att avgöra. Jag förstår att för den som har könsidentitetsstörning by proxy är det oerhört stressande att möta någon man inte kan tvångsköna.

Störningen finns överallt, i alla kulturer. Den tar sig bara lite andra uttryck i Indien än i Sydafrika, i USA och i Sverige. Jag tror att det också kan vara en påminnelse för de som gärna tror att Sverige och västvärlden är bäst på allt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Funkispolitik, Genus, HBTQ, Intersexualism, Könstillhörighetslagen, Kultur och media, Politik, Sexism, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Könsidentitetsstörning by proxy i Indien, USA, Sydafrika och Sverige

  1. Mellanvärld says:

    “…och där man alltid måste ha ett otvetydigt kön, och bara ett enda” *viker öronen bakåt* *fräs*

  2. Josefin says:

    Dom där bilderna är ju helt vidriga. Syns ju tydligt att Semenya antingen själv fått pressen på sig att bli “kvinna” och/eller att andra tvingat henne till det. Jag har aldrig förstått poängen med hela den där historien och känner ett stort behov av att försvara henne mot hela världen.

    Som “kvinna” (jag föredrar situationstecken här) som inte rakar benen känner jag mig uttittad ibland när jag går på stan. Stackars Semenya som blir uttittad av hela världen.

    Varför kan inte folk fatta att det inte finns två stabila kön och framförallt att typ allt är socialt skapat? Jag har varit i internetdebatter på ett annat forum nyligen och blir nästan vansinnig på folk som inte fattar detta. Har behov att skriva av mig, tror detta är rätt ställe för likar 😉

    • Välkommen i klubben 😉 Jag försöker att inte bli ledsen själv över det folk säger och skriver om henne, och det händer att jag önskar att jag kunde prata med henne och säga något tröstande… vad nu det skulle vara. Hursomhelst håller jag med dig!

  3. Pingback: 2009: Störd stolthet, skamliga normer och overklighetens tvångskastreringar « trollhare

  4. Pingback: Genuspanik i godishyllan « trollhare

Leave a Reply