Varför det inte görs så mycket transporr i Sverige

När jag läser om arbetslöshet idag går jag tillbaka till rapporten som EU släppte i våras, för att se vad de skriver om situationen för transpersoner. Det är ju Transgender Day of Rememberance idag, och en av många brickor i det transfoba spelet är just diskriminering på arbetsmarknaden.

Rapporten nämner att 53% av transpersonerna i Skottland har upplevt diskriminering på arbetsplatsen, och 21% har fått sluta ett jobb på grund av transfobi. Detta gör att 30% lever på bidrag och 20% är egenföretagare. I Storbritannien i stort var det bara 30% som ansåg att de bemöttes med värdighet av sina medarbetare. Två av tre blev alltså mer eller mindre illa behandlade: 10% fick höra glåpord och 6% blev misshandlade på arbetet.

I Sverige har man tidigare bara haft skydd mot diskriminering om man är transsexuell eller f.d. transsexuell, eftersom det då har räknats som könsdiskriminering: En transsexuell kvinna som inte får ha kjol när de andra kvinnorna får det blir diskriminerad på grundval av kön, till exempel. Andra transpersoner har inte haft något skydd mot diskriminering förrän i år, och därför finns det inte så mycket siffror att gå på.

Förmodligen ser siffrorna lite bättre ut i Sverige, men trenden är nog densamma: Transpersoner löper större risk att bli diskriminerade än cispersoner. Risken för arbetslöshet och dålig hälsa är större. I valfrihetens förlovade land, USA, säger en socialarbetare:

“Young, transgender women of color are kind of the face of youth homelessness these days.”

De ungdomar som inte får jobb och som inte kan bo kvar hemma hos sina föräldrar är extremt utsatta. För många är sexarbete det enda sättet att försörja sig – det är därifrån en stor del av all denna “transporr” och “shemaleporr” kommer. Transkvinnor som försöker överleva, och kanske sparar pengar för att ha råd med hormoner och operationer, har inte så mycket att sätta emot och kan inte diktera några villkor när ingen annan vill anställa dem. Sedan får de kanske ännu svårare att få jobb, eftersom de drabbas av horstigmat.

Utan att vilja sprida någon moralpanik tycker jag att det är en sån sak som är värd att tänka på: Ju sämre läge på arbetsmarknaden och ju mer sexarbete stigmatiseras, desto större är utsattheten för sexarbetare. Och ju mer transfobi i samhället, desto större är risken för transpersoner att fastna i sexarbete. Lägg ihop de båda, och varningsklockor borde ringa.

I Sverige finns det ett socialt skyddsnät som visserligen blivit glesare och glesare under de senaste tre åren, men som ändå förser invånarna med någon slags trygghet. En könskorrigering faller till exempel under högkostnadsskyddet så man behöver inte betala allt själv, och det finns lagar som ska skydda mot diskriminering och det finns a-kassa och socialbidrag. Därför ser man inte “transporr” som är gjord i Sverige. Utan att vara ett dugg sexfientlig tycker jag att det är tur det.

Artiklarna i AB: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13.Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, HBTQ, Sexism and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Varför det inte görs så mycket transporr i Sverige

  1. Johan says:

    Har du nån koll på vem som är målgruppen för all denna trans-/shemale-porr?
    En löjligt stor majoritet av all porr görs, som jag förstår det, för nåt slags heterokillar som gillar könsstereotyper. Men om transporr är kittlande för dessa, antyder inte det nåt intressant om deras sexualitet; en längan efter uppluckrade könskonstruktioner kanske?

    Eller så är det bara jag som försöker läsa in några goda tecken i även det mest deprimerande …

    • Jag tror att det till stor del är killar som definierar sig som hetero som gillar “tjejer med extrautrustning”. Min icke-vetenskapliga undersökning (dvs: De som raggar på mig på Qruiser i tron att jag är en tjej med kuk) visar att många av dem har otroligt lite kunskaper, som tex. att tro att “transsexuell” är en läggning. Men inte alla, såklart. Det finns de som faktiskt har koll, som visar respekt och så.

      Jag tänker ibland att jag skulle kunna skriva en hel avhandling om transporr och stereotypa porträtt av transpersoner i olika medier, och sedan börjar jag undra om det inte redan finns såna studier. Det tror jag.

      • Mellanvärld says:

        ”…som gillar ”tjejer med extrautrustning”” låter inte så värst hetero.

        • Man kan vara hetero och queer. Det är klart, för en del är det säkert ett sätt att kompromissa att de är tex. bisexuella smygisar, och för en del är det något så paradoxalt som att de kallar sig heterosexuella men refererar till sina partners som “killar som ser ut som tjejer”…

          • MiaM says:

            Det är väl dessutom rätt mycket en fråga om hur samhället definerar hetero. I vissa länder/kulturer defineras heterokille som den som penetrerar någon annan, oavsett vilket kön den penetrerade anses ha. Med andra ord så är en transporr-gluttande kille queer i Sverige men antagligen inte så queer i Brazilien…

          • Mellanvärld says:

            Så, de klassificerar sexualiteten utifrån sexställningar, snarare än partnerval?

          • Japp. Det är därför det tex. finns någon slags bild av att “man är bara bög om man är den som blir påsatt” också.

  2. Sandra L says:

    Att det inte görs någon transporr i Sverige tror jag mer beror på att den marknaden är mättad redan från annat håll, och sv är en väldigt liten plaskdamm i det stora hela. Att prostitution förekommer bland transkvinnor i sv råder det väl däremot ingen tvekan om? Kanske inte i samma utsträckning i förhållande till folkmängd som i en hel del andra länder. Men förekommer gör det, var så säker.

    • Jo, det förekommer, men det är inte samma uppblåsta grej som i tex. USA.

    • MiaM says:

      Ett annat skäl till att det inte görs nån (märkbar mängd) transporr i Sverige är att de pengar som (jag tror att) porrjobb ger antagligen inte har nån större möjlighet att påverka en persons liv.

      I USA kan man antagligen vara ganska säker på att om man lägger upp sig framför kameran med en viss ganska given regelbundenhet så har man en inkomst som räcker för till exempel bostad, mat, hormonbehandling och skäggborttagning. (Ja, det är MtF-centrerat men å andra sidan så innehåller nästan all transporr MtF, enda undantaget jag känner till är Buck Angel).

      I Sverige är det formellt sett över huvud taget inte möjligt att välja att exponera sin kropp istället för sin själ för främmande människor för att få hormonbehandling eller än mindre könskirurgi. Jag är osäker på exakt hur det ligger till i USA men har fått intrycket att det är inte mycket svårare att skaffa sig en t-hormonbehandling hos vanlig sjukvård än vad det i Sverige är att få behandling mot halvvanliga kroppsliga sjukdomar.

      Jag vet faktiskt inte hur man ska rangordna alternativen att fläka ut sin kropp eller fläka ut sin själ. Förutom vad man själv kan ha för subjektiva känslor kring detta så vore det intressant att se någon mer eller mindre objektiv studie.

      Det finns säkert zillioner studier på hur folk påverkas av att syssla med porrdeltagande, sexarbetande o.s.v., och åtminstone delvis kan man antagligen generalisera över dessa på t-personer. Däremot tvivlar jag att det finns mer än försumbara mängder studier i hur folk påverkas av att genomgå olika varianter av psykiatriska tester där de vet att om de svarar “fel” så uppnår de inte vad de behöver. Om det över huvud taget finns studier så tvivlar jag på att de är särskilt opartiska. Att låta psykiatrin göra studier kring dessa är väl ungefär som att låta porr/sexbranschen göra studier om hur folk påverkas av porrdeltagande/sexarbetande.

      • Fast grejen är väl om jag fattat det rätt att i USA är det svåra att ha råd med behandlingen: Med medicinerna, läkarbesöken, ev. operationer. Och det går väldigt sällan på sjukförsäkringen man har genom jobbet, om man nu har turen att ha ett jobb. Om man inte bor i världens håla verkar det inte vara omöjligt att få vård – men det är pengarna som styr. Och om man inte får jobb har man ingen sjukförsäkring och ingen inkomst, så därför blir sexarbete ett av de få jobben man kan ha.

  3. Sandra L says:

    Intressant artikel kanske?

    http://www.fabmagazine.com/tgirl/archive/277/index.html

    Jag tror att Nina har lyckats sortera vad som är vad i kaoset helt korrekt. 🙂

    • Skitbra skrivet. Fast det saknas väl de som tänder på postops som fetisch?

    • MiaM says:

      En fråga är väl om det är rätt eller fel att utgå från att en trannychaser nödvändigtvis är kille?

      (Jag har inte läst så mycket från länkad site, jag vet inte riktigt vilken publik den riktar sig till, så jag vet inte om det vore vettigt med nån pytte-faktaruta (eller påpekande i texten) om att det inte enbart är killar som är trannychasers).

  4. Pingback: Anledningar att bli kastrerad – och inte « trollhare

  5. Pingback: Passkontor i USA ska sluta titta på könsorgan « trollhare

  6. Pingback: Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II « trollhare

Leave a Reply