149 dagar av pubertet – med en märklig känsla av kontroll

Imorgon firar jag 150 dagar i puberteten – men jag kunde inte hålla mig, så jag visar lite bilder redan idag. Det är en hel del som har hänt sedan jag började med testosteron, både fysiskt och psykiskt.

De kroppsliga förändringarna är ungefär de jag hade väntat mig: Jag har fått mer kroppshår, jag har en lite mörkare röst och en jämnare och kraftigare skäggväxt. Min kroppstemperatur är densamma som förut, och med undantag för vissa perioder skulle jag inte säga att jag egentligen svettas mer. Däremot har jag både blivit mer varm i huden och mer frusen. Kanske är det lite psykiskt: Jag behöver inte längre de låga temperaturerna för att hålla mig hårig.

Måtten har förändrats – och det långt över förväntan, med tanke på att jag praktiskt taget inte har tränat alls. Vikten har fortsatt neråt, tack vare att jag samtidigt äter Concerta för min ADHD. Trots att testosteron brukar få människor att gå upp i vikt har jag tappat 4,5 kilo. Musklerna har kommit fram lite bättre, och mina underarmar och händer har blivit lite senigare, inbillar jag mig.

Men framförallt är det håret som är den stora skillnaden. På ställen som ryggen och kinderna som förr hyste några små ljusa fjun har jag numera en tydlig hårväxt, och benen som redan förut var ganska ludna är numera nästan päls. Jag har tillochmed hår på bröstet – men snyggast är ändå mina underarmar. Jag råkar nämligen tycka att lite lagom seniga och håriga armar är snyggt, och har alltid skämts för att mina egna inte är så ludna som jag önskat att de var, och alldeles för runda. Nu har jag äntligen snygga armar.

Håret på huvudet är ständigt flottigt och jag har finnar i ansiktet, på bröstet och på ryggen. Jag börjar tröttna litegrann på det, men det är egentligen en bagatell. Rent kroppsligt är jag väldigt nöjd med min pubertet såhär långt, och känslan av att faktiskt kunna hantera situationen smyger sig på då och då. Det är en mycket märklig känsla – men helt fantastisk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Hormonbehandling, Puberteten, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to 149 dagar av pubertet – med en märklig känsla av kontroll

  1. theWitch says:

    Din text gör mig glad! Lycka till med den fortsatta puberteten!

  2. Ylva says:

    Vad roligt att det går åt rätt håll! Och så COOLT att du kan vara glad för ditt kroppshår.

    Tips: Om ditt hår har blivit mycket fetare så kanske det kan vara dags för att byta till ett schampo för fett hår. Så kanske det håller sig fräscht lite längre.

  3. Susanna says:

    Jag vet inte om du gillar eller inte gillar att jag säger det här, men du börjar likna skådisen Ola Rapace mer och mer tycker jag (det är menat som en komplimang). Speciellt på den där bilden där du flexar armmuskeln.

    Förresten, du och jag har ungefär lika mkt hår på magen, fast mitt är ljust och glest ovanför naveln och mörkt nedanför. Hur kan det komma sig när jag aldrig har tagit en enda droppe testo? Din pappa kanske vet, eller internet? 🙂

    • Tja… Ola Rapace har iaf rätt kön 😉

      Jag har diskuterat det där med maghår nån gång för många år sedan. Jag fick höra att det är ärftligt.

      • Susanna says:

        Aha, nu ska jag bara fråga min mamma om hon har lust att visa mig sin håriga mage. Nej jag skojade bara, jag fattar att det är från min pappa, som jag för övrigt var mkt lik när han levde (fast jag är ju fortfarande lik hnm, även om han inte lever längre, eller? Fan, tempus och sånt är krångligt ibland). 🙂

  4. Susanna says:

    Jag glömde säga grattis till att det går åt rätt håll, så jag gör det nu. 🙂

  5. Aleks says:

    Hej! Jag har läst lite på din blogg och tycker att ämnet är väldigt intressant. Anledningen till detta är att jag har en nära vän som har erkänt för mig att han inte känner sig bekväm som man och kanske helst skulle vilja vara kvinna. Jag undrar om du skulle vilja ge lite tips och råd till hur jag ska stötta honom i detta?

    Han har flickvän och känner inte att han kan berätta det för henne, vilket jag förstår för hon är inte direkt den accepterande typen. Det känns som att han mår ganska dåligt och jag vill kunna vara en bra vän!

    Hoppas du orkar/hinner svara 🙂 och grattis till puberteten!

  6. Elin I. says:

    Jag stämmer in i grattiskören. Jättekul att det sker framsteg! Väldigt spännande att få följa dem också. =)

    • Tack 🙂 Jag tycker att det är kul att liksom spara minnena såhär. Jag har ju aldrig varit så bra på att skriva dagbok och sätta in kort i album, så en blogg är bra för då kommer jag att kunna minnas… om jag nu vill det 😉

  7. Du är klart snyggare än Göran Hägglund. Gratulerar!

  8. Pingback: trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *