Därför är jag inte svensk (Det räcker inte med Karl XII)

Det var inte idag det hände, med modern tideräkning. Egentligen var det den elfte december som Karl XII blev skjuten, men nynazister är väl inte så bra på historia så de firar idag.

Karl XII:s död fick en viss betydelse för en släkting till mig: Han var nämligen soldat under ledning av general Armfeldt. De hade slagit läger utanför Trondheim och planerade att inta staden. Allt var elände: Det fanns ingen mat, de hade inga vinterkläder och kanonerna hade kört fast i gyttjan för att tjälen inte hade slagit till. Och efter några veckor nåddes de av dödsbudet från Halden. Eländes elände, nu gällde det att snabbt ta sig tillbaka över gränsen för att inte bli tillfångatagna av norska motståndsmän. Så de gav sig av, fast de inte hade vinterkläder, och fast det blåste upp till snöstorm. Över fjället skulle de, så det var bara att ge sig av.

Storulvåns fjällstation en sensommardag

Storulvån, augusti 2005. Här i trakterna gick soldaterna, fast i sämre väder.

Varje morgon var det män som inte vaknade. Varje kilometer var det soldater som föll i drivorna, och de andra tog genast deras kläder för att skydda sig själva. De flesta blev kvar på fjället, och många dog även när de kommit ner till Handöl, som var en alldeles för liten by för att kunna ta emot alla soldater. Man fyllde tunna efter tunna med amputerade förfrysta kroppsdelar, och det var en bråkdel av de som kom tillbaka som ansågs vara friska nog att fortsätta som soldater. Min släkting hade tur; han var en skicklig skidåkare och spion, och hade bland annat tagit norska krigsfångar. Kanske gav det honom vissa fördelar, för han överlevde. Det är därför jag sitter här idag.

Detta var alltså 1718; snart trehundra år har gått. En släkting till mig riskerade sitt liv för en kung han aldrig hade träffat, och jag vet inte om han själv dödade någon människa, men det är inte otänkbart. Jag har en förfader som varit beredd att döda sina bröder för den kung som nynazisterna hyllar som sin hjälte, och jag har en annan förfader som grundlade en by och därmed trängde undan samerna från deras mark och bidrog till kolonialiseringen av Sameland. Tittar jag på min släkttavla bakåt finns det inte en enda person som inte är född i det som idag är antingen Norge eller Sverige.

Jag har en hudfärg som gör folk snöblinda, blå ögon och ett norskt efternamn med försvenskad stavning. Jag talar svenska utan tillstymmelse till brytning, och jag är född i Sverige och svensk medborgare och har bott här praktiskt taget hela mitt liv. Ändå är jag inte välkommen i Sverige, enligt de högerextremister jag pratat med. De bryr sig nämligen faktiskt inte om ifall man är släkt med fucking jävla Gustav Vasa, utan det enda de bryr sig om är om man tycker som de och ställer upp på deras idéer om vad Sverige, svenskar och svenskhet är. Demokratiskt och fint, kan man tycka: Även “invandrare” kan bli svenskar om de verkligen anstränger sig och “anammar svenska seder och värderingar”. Det är bara det att jag inte ställer upp på de kraven.

Falafel och sallad på julbordet

Falafel och sallad på julbordet

Jag är dåligt integrerad i det svenska samhället eftersom jag varken vill ha skolavslutning i kyrkan eller skinka på julbordet. Förmodligen har jag ätit fler falaflar än köttbullar i mitt liv, och jag känner mig inte ett dugg hemma i den pseudoateistiska smygkristendomen. Jag hejar aldrig på Sverige i fotboll och sällan i Melodifestivalen, och den svenska flaggan får mig mest att tänka på Lex Luthors kommentar till Stålmannen: “När ska du lära dig att grundfärger inte matchar?”. Jag känner mig illa till mods när människor förklarar att “såhär gör vi i Sverige” som om det är ett argument i sig. Jag har heller aldrig fattat köttnationalisternas tal om att Sverige är förskonat från djurplågeri: Det var förresten vad britter alltid hävdade om sig själva, tills för sisådär femton år sedan.

Jag är hedning, vegetarian, och barn till gamla grönavågare. Jag räknas in under minst tre av fyra bokstäver i HBTQ. Jag har en hjärna som är uppbyggd enligt andra mönster än de flestas, och känner mig ofta som en främling i ett land där jag inte kan språket. När normen skärps och människor delas in i “svenskar” och “invandrare” hamnar jag ganska ofta på sidan “invandrare” eftersom jag inte beter mig “svenskt” – vad det nu innebär.

Överhuvudtaget har jag läst lite för mycket historia för att gå på myten om Sverige. Jag är inte oikofob, som de kallar mig – jag är svenskofob. Jag vill inte bo i Sverige, utan mycket hellre på jorden. Det handlar inte om att känna solidaritet med “de” som är “invandrare”, för min del. Det handlar om min egen rätt att vara den jag är – och jag är inte svensk mer än på papperet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Politik and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

36 Responses to Därför är jag inte svensk (Det räcker inte med Karl XII)

  1. sylvia österberg says:

    J Hjärpe har sagt att minareter inte fanns från början. och han kan tycka vad han vill i vår demokati. Folkomröstningen var ett demokratiskt beslut, och demokrati är att respektera valresultat.
    valfusk i Afghanistan respekteras,varför?

  2. The Ivar says:

    Gå på myten om Sverige? Vad är det för myt?

    Jag tror nog man kan älska sitt land trots goda historiekunskapet samt utan att ogilla andra länder och folk.

    Spännande släkthistoria!

    • Tja, egentligen finns det många myter om Sverige. En av dem är att det liksom skulle ha funnits ett etniskt homogent land där invånarna betraktade sig som svenskar sedan 1000 år tillbaka. Men idén om svenskhet är en 1800-talsprodukt. Bland annat.

      • The Ivar says:

        Etnisk homogenitet är inte en myt, det är en empirisk fråga som är rätt lätt att lösa. Däremot är idén om kulturell homogenitet en myt. Men den heterogenitet som fanns var av ett annat slag än vad dagens mångkulturella Sverige består av.

        Folk har betraktat sig som svenskar/svear/götar rätt bra länge. Om man inte gjort det så hade 1800-talets romantiska nationalism aldrig fått fotfäste. Lite som min poäng angående homofobin: det är väääldigt svårt att inplantera tankar och sentiment utan att det har någon som helst genklang från början. På 1800-talet hade man små möjligheter att påverka folk i den utsträckningen som hade krävts för att alldeles artificiellt införa en idé om svenskhet. Däremot kunde man man förstärka den med hjälp av exempelvis folkskolereformen.

        • The Ivar says:

          Ska inte stå “lösa”, utan “finna svar på”.

        • Intressant. Det går emot i stort sett allt det jag lärde mig på Historia. Vad har du för källor till att folk ansåg sig vara svenskar före dess? Och vad lägger du i det begreppet? Att folk visste att det land de bodde i kallades Sverige är ju inte samma sak som att kalla sig svensk.

          • The Ivar says:

            Oj, fick ni bara lära er den radikal-konstruktivistiska då? Och varför skriva Historia med stort H, det är ju inte direkt en neutral vetenskap.

            Det finns flera skolor i nationalism-forskningen och den domineras inte, globalt sett, av den du verkar tillhöra: dvs. att nationlismens ground zero är 1800-talet. Däremot är de flesta ense om att nationalismen som ideologi föddes då. Det finns belägg för att etnisk samhörighet och identitet föregick 1800-talets nationalism och att den plockade upp redan existerande idéer och identiteter. Den syn jag har och delar med många forskare, till exempel de historiker som skrev “Är svensken människa?” nu nyligen, är att nationalismen och svenska staten homogeniserade den svenska kulturen. Radio och TV har ytterligare förstärkt homogeniseringen. Men att en känsla av nation föregick 1800-talet även om den inte var lika stark eller viktig då.

            Det är intressant att idén om ett etniskt homogent Sverige är så provocerande för många. Jag tror att det är rätt självklart att ha med det som en variabel när man ser på integration till exempel, och då den misslyckas. Till och med vårt språk har svårt att inrymma ett neutralt ord för folk, då just “folk” är väldigt etniskt laddat i svenskan. Tänk skillnaden mot engelskans people till exempel. Kombinerat med en historia som saknar etnisk och religiös mångfald är det säkert en delförklaring till att integrationen av nya svenskar gått trögt ibland.

          • Det jag menar är att populister som Herman Lindqvist etc så ofta får det att låta som att de idéer som spreds under 1800-talet skulle vara urgamla, och att bilden av “det gamla bondesamhället” skulle vara något slags sanning. Sedan kan man diskutera vad en identitet är och så, men du måste ju hålla med om att det med största sannolikhet inte såg ut som tex. Weibull gärna ville få den till. Det är precis det jag menar med myten om Sverige: Ett (etniskt och)* kulturellt homogent land, där människor uppfattar sin svenskhet som en tydlig identitet, och där det

            *) Jag har en känsla av att när man säger att det är etniskt homogent så glömmer man oftast bort samerna, även om jag förstått att det var ovanligt med tex. äktenskap mellan samer och ickesamer.

          • OCh så glömmer jag att skriva klart meningen…

            Och där det finns tydliga värderingar och traditioner som är statiska och oföränderliga över tid och som alltid bara är positiva, och som är homogena över hela det såkallade riket, och att dessa nu urgamla seder skulle vara hotade av intryck utifrån.

            Ta hela pseudodebatten om att förbjuda skolavslutningar i kyrkan. Jag har aldrig gått på en skolavslutning i kyrkan i hela mitt liv, och jag visste inte ens om att det förekom förrän i vuxen ålder. Min mamma säger att hon tror att det var något som infördes i början av 60-talet, åtminstone där hon växte upp. Innan dess var det självklart att ha avslutningen i skolan, och så var det där jag också gick. Men i myten om Sverige ingår det att man liksom ska ha skolavslutning i kyrkan och att det ska vara normen och att det är en “gammal fin svensk tradition”. Det får mig ibland att undra om jag växte upp i en muslimsk diktatur utan att veta om det…

  3. Anna-Karin says:

    Mmmm, jag bodde i Skottland när larmet gick om det brittiska köttet. Fransmännen passade ju på att vägra importera. Det var nog enda gången jag tyckte de konservativa i Skottland var lite kul, när de som en fin gest skickade ett paket fint kött hem till franske konsuln i Skottland.

    Och när jag var liten trodde jag att Karl XII låg begraven utanför Karlstad på en åker. För där står ett kors som minne över de soldater som grävdes ner där på återmarschen mot Stockholm.

    • Jag har själv åkt till London när det var Mul- och klövsjuka 2001 (?) och då var ju den engelska köttoskulden tagen för länge sedan, men det märktes ändå att det var något som liksom inte gick ihop med deras köttnationalism. Varje gång jag är i England och ett slakteri skryter med att de säljer engelskt nötkött blir jag liksom förvånad…

  4. Bosse says:

    “Jag är dåligt integrerad i det svenska samhället eftersom jag varken vill ha skolavslutning i kyrkan eller skinka på julbordet. Förmodligen har jag ätit fler falaflar än köttbullar i mitt liv, och jag känner mig inte ett dugg hemma i den pseudoateistiska smygkristendomen. Jag hejar aldrig på Sverige i fotboll och sällan i Melodifestivalen, och den svenska flaggan får mig mest att tänka på Lex Luthors kommentar till Stålmannen: ”När ska du lära dig att grundfärger inte matchar?”

    Oj, oj, du måste ha haft en svår barndom! Har du provat KBT? Det sägs hjälpa mot diverse fobier. Kanske också din.
    Heja Sverige och det svenska folket!
    Ha det gott!

  5. Lejonel says:

    Återigen plats för Oscar Wilde-citat:
    “Patriotism is the virtue of the vicious.”

    Är det någons dödsdag man ska hedra 30 november, så är det just Oscar Wildes!

  6. Linn says:

    Nazzarna demonstrerar den 11:e december också. 30:e november hyllar de väl främst den där “svensken” som blev mördad av “invandrare” i Salem?

    Angående minareterna så har jag nu dåligt samvete att jag inte röstade i valet. Problemet är ju att de i Schweiz är så patriotiska att de vägrar skicka ut någon som helst information om registrering, röstning eller andra samhällsangelägenheter på engelska. Du måste kunna läsa byråkrat-tyska/italienska/franska för att kunna vara delaktig.

    Mamma ville rösta för förbudet: “En eller två minareter någonstans gör ingenting, men hur långt ska det gå? Vad är nästa steg? Tvinga oss att sluta äta ostfondue? De får ta seden dit de kommer!”

    (Hennes sambo övertalade henne dock att rösta som han istället. Det är inte så att hon har ändrat uppfattning i frågan, hon är bara oförmögen att fatta några som helst beslut. Hon röstar som jag gör i de svenska valen.)

    Men falafel åt vi alla fall jämt när jag var liten… Och vi har det på julbordet varje år.

    • Det finns fyra minareter i hela Schweiz. Nästa steg är sanolikt fem. Jag tror inte man kommer att ropa ut någon fatwa mot ostfondue från dem.

      • Linn says:

        Tror inte heller att det blir något förbud mot ostfondue eller chokladbutiker eller fickknivar, men isalmofober funkar ju på samma sätt som homofober. “Om homosexuella får gifta sig, vad blir då nästa steg? Tidelag kommer legaliseras och samhället kommer att gå under.”

    • Tvinga fram ett förbud mot ostfondue?! Där är nog en vegansk diktatur ett större hot 😉

      Bara det att man bör kunna krångla sig igenom tyska italienska eller framska för att kunna utöva sin “medborgerliga rättighet” säger ju något om hur systemet är uppbyggt 🙁

      • Linn says:

        Ja verkligen. Valresultatet hade nog blivit annorlunda om flera hundra tusen invandrande muslimer (som har bott och jobbat i Schweiz i kanske ett decennium utan att ha några sociala rättigheter) hade haft möjlighet att rösta.
        Att t.ex. tyska för invandrare kostar pengar gör ju inte saken bättre. Positivt är väl att arbetslösheten är låg och att om en lyckas fixa ett jobb så får en oftast stanna.

        Vegansk diktatur vore verkligen något 😉 Jag tror att om veganerna så tog över världen så skulle Schweiz ändå lyckas hålla sig undan den nya ordningen.

        • Ja, det hade varit intressant att få se lite siffror på hur högt valdeltagandet bland tex. utomeuropeiskt födda var också. Även om man har rösträtt betyder det inte att man kan tillgodogöra sig informationen – och btw är den där språkrigiditeten märklig för ett land med fyra officiella språk. Jag har svårt att tänka mig någon säga något som motsvarar “I Sverige talar vi svenska”…

  7. Shämoy says:

    Bra och intressant inlägg. Jag tror inte att jag passar in i något jordiskt sammanhang men jag förstår vad du menar. Att vara “helsvensk” biologiskt är inte ett säkert tecken på att man beter sig “svenskt” som en liten grupp fått för sig. Det är också extremt stor skillnad på normerna i svenska småstäder och i svenska storstäder. Det är som att heterosexuella sällan riktigt passar in i heteronormen utan att anstränga sig.

    • Japp, precis. Jag förstår inte varför jag skulle vara mer “svensk” än någon som inte har 300 års släkthistoria att falla tillbaka på, eller varför man ställer krav på att man ska ha vissa typer av värderingar och seder för att räknas som svensk oavsett etnicitet.

  8. tommyhjalmarsson says:

    Och varför skulle “att vara svensk” ha ett mervärde i huvudtaget kan man undra. Det ger inte mig gåshud i alla fall, men jag är ju halvfinne i och för sig. Grupptillhörighet behöver ju inte stiga en åt huvudet.

  9. E says:

    Högerextremister kan hoppa upp och sätta sig på något vasst.
    That said, så måste jag säga att jag gillar att vara svensk, även om inte jag heller skulle vara svensk enligt vad du säger är deras definition.
    Angående att hålla skolavslutningen i kyrkan blev det rätt naturligt för mig under låg och mellanstadiet, eftersom det var den enda platsen som var stor nog att inhysa så många som möjligt som ville komma. Ändå var det alltid en himla massa som inte fick sittplatser, och en del som inte ens kom in. När jag kom upp i större skolor, som har en egen aula, ja då blev skolavslutningen där. Saker som detta behöver inte alltid ha något religiöst eller ens nationalistiskt bakom sig, det kan även handla om vad som logistiskt och utrymmesmässigt är mest praktiskt.
    Vi hade skolavslutning i samma kyrka som ryssarna använde som stall när de ockuperade vår stad, just eftersom att det var den enda byggnaden som var stor nog. 🙂

    • Ja, och där jag växte upp låg kyrkan 3 km utanför tättbebyggt område, så det var självklart att hålla avslutningen i gympasalen, och med restriktioner för hur många släktingar som fick närvara. Fast i gymnasiet FANNS det kyrkor på närmare håll; det var bara så mycket mer praktiskt att ha det i aulan. Men därför tror jag också att det är väldigt viktigt att ha den typen av lokaler i skolan, eller på neutral mark i närheten.

      • E says:

        Fast i en kommun där det inte finns särskilt många lokalersaker ja som är stora nog alternativt alldeles för stora, och därav dyra att hyra, är det inte rimligt att be en liten lågstadieskola med ca. 70 elever att bygga en lokal till skolan enkomt för att hålla i skolavslutningen. Då är det långt mer praktiskt och billigt att få vara i kyrkan. Även om bara max två släktingar skulle få komma på den skolavslutningen så skulle det inte finnas plats i skolans gympasal ens. Speciellt inte i en gympasal som extraknäcker som matsal.
        Det var dessutom inte bara min skola som utnyttjade kyrkan på skolavslutningar. Det är helt enkelt inte rimligt att be en liten kommun i norrbotten fixa så att ingen är i kyrkan på skolavslutningen. Inte heller att slå ihop skolor, för det skulle innebära att alldeles för få skulle bo inom avstånd så att skolskjuts inte skulle krävas. Alla “lösningar” jag kan komma att tänka på skulle bara ge onödiga utgifter för kommunen. Why fix something if it’s not broken?

        • Nu har jag aldrig gått på en så liten skola själv, så jag vet inte hur det är, och inte heller hur liten en sådan gymnastiksal är som inte rymmer ett par hundra personer. Men innan skolavslutningarna flyttades till kyrkan brukade de vara i klassrummen, och iaf där jag gick var det standard att äta tårta i klassrummen efteråt, så där fick folk plats även om det var trångt.

          Men som sagt var: Jag gick i en skola där det snarare var 80-90 elever i varje årskurs, så vi rymdes i gymnastiksalen. När jag var liten hade alla gemensam avslutning 1-9, innan brandskyddsinspektören protesterade och satte upp regler för hur många som fick vara där. Innan dess klämde man nog in ett par tusen pers, i en vanlig gymnastiksal.

  10. Det var som tusan, jag visste inte att du hade jämts påbrå. Själv har jag ingen förfader från det kriget, den grenen av familjen dog på fjället tillsammans med de övriga 4000 ur den jämtska armén. Någon har sagt att det var tredje jämt som gick åt.

    Håller för övrigt oreserverat med dig om din post.

    • Japp, jag vet. Jag har inte siffrorna i huvudet, men det slog oerhört hårt mot dels Jämtland och dels mot vissa delar av Finland. En del av mitt specialarbete i gymnasiet handlade om detta, så jag grävde ner mig lite i det för typ tio år sedan. Och så skrev jag någon slags dikt om det för ett par år sedan också, men den tror jag att jag har slarvat bort som tur är…

      Jodå, jag är född i Östersund, och flyttade därifrån för nio år sedan. Så gott som hela mammas släkt är från Jämtland 🙂

  11. Pingback: Mina tre önskningar på valdagen « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *