Jag ser fram emot en grön jul – som vegan

Jag har redan bestämt mig för vad mitt nyårslöfte ska bli. Det är en månad kvar, men jag kunde inte hålla mig.

I sju år var jag vegan, men på sistone har jag börjat äta en del mjölkprodukter och ibland även ägg. Det var helt enkelt för svårt att motstå när jag hade såna problem med att få i mig mat överhuvudtaget. Hela tiden har jag haft dåligt samvete, för jag VILL ju vara vegan. Teorin kan jag, praktiken också. Det har bara varit orken som saknats, men den orken har jag hittat nu.

Därför är mitt nyårslöfte att bli vegan igen, och fram tills dess ska jag skära ner på mjölk och ägg så mycket det går.

December får bli början på ett grönare liv, helt enkelt. Jag är definitivt ingen mästerkock och jag är usel på att ta hand om mig själv. Mitt kök är litet och trångt, och jag vågar aldrig bjuda någon på mat jag själv har lagat. Jag har haft komplex för att överhuvudtaget erkänna att jag äter, så det blir en fobiträning i sig.

Jag har inte ätit kött på tolv-tretton år, och har som sagt var varit vegan tidigare, så jag vet vad jag ger mig in på. Det här är det jag egentligen vill göra ju. Jag vill kunna titta in i mitt kylskåp och fortfarande kunna se min spegelbild i ögonen efteråt. Och jag vill kunna blogga om djurrätt utan att känna att jag hycklar – vilket jag anser att man gör om man genom sina handlingar bidrar till djurförtrycket man säger sig kämpa mot.

Jag ser fram emot en grön jul – grönare än på länge!

***

Självklart delvis inspirerat av den senaste tidens avslöjande om grisindustrin, som fått mig att fundera över min förlorade aktivism: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Djur, Veganism and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

48 Responses to Jag ser fram emot en grön jul – som vegan

  1. Martin says:

    Roligt att höra att du hittat orken igen.
    Lycka till!

  2. Anders says:

    Lycka till, veganism är nog bra. Fast jag håller inte med om att alla djurrättare som inte är veganer hycklar. Jag är själv vegetarian, men jag tycker att det individuella ansvaret överdrivs av många djurrättsaktivister. På samma sätt som du kan jobba för en bättre miljö, och ändå konsumera mer än vad jorden tål (vilket typ alla i Sverige gör) så kan du vara djurrättare utan att vara vegan. Därför att det är mest av allt systemet som är problemet, inte människorna.

    • Jag tror att det finns utrymme för nyanser, men samtidigt: Det är en skillnad mellan att försöka vara en del av lösningen istället för att bidra till problemet.

      • Ulrika says:

        “Det är en skillnad mellan att försöka vara en del av lösningen istället för att bidra till problemet.”

        Så sant. Att inse att man ÄR en del av problemet. Att förstå att varje liten sak man gör påverkar någon och något och att försöka göra den påverkan så positiv/minmal som möjligt.

        I ett samhälle som blir alltmer urbant blir detta svårare och svårare eftersom vi kommer allt längre från naturen och insikten om dess betydelse för vår existens…

    • Ulrika says:

      @Anders – Vem har skapat systemet då?

  3. Pingback: Myter om veganer: Del I « trollhare

  4. Anders says:

    Ulrika:

    Självklart har vi människor skapat systemet. Men inte jag personligen, jag tycker att systemet är horribelt. Det är därför jag är politiskt aktiv, så att jag kan förändra det som jag tycker är fel. Jag tror mer på politisk makt än på konsumentmakt.

  5. anders900624 says:

    Ulrika:
    Nej, vårt nuvarande system är inte skapat av konsumentmakt, varken det ekonomiska, det politiska, eller någon annan aspekt som jag kan komma på. Konsumentmakt är inte värdelöst, det kan påverka litegrann, men det kan inte avskaffa de strukturer som gör att djur utnyttjas.

    Trollhare pratade innan om att bli en del av lösningen. Lösningen som jag ser det är inte konsumentmakt. Lösningen är politik. Ett avskaffande av det system som gör att människor uppmuntras att se djur som varor snarare än individer.

    • Jag tycker att du har en poäng, Anders. Jag vill inte att samhället ska vara helt utlämnat åt konsumentmakten, för det innebär tex. att om folk vill ha billig (kött)korv till varje pris så är det det de får. Men jag tror att båda bitarna ska till. Vissa saker måste lagstiftas om.

    • Ulrika says:

      @Anders
      Det kräver ett nytt politiskt system.
      Som det är i dag vågar inte politiker ta de tuffa besluten, även om de skulle vilja eftersom de vet att de då är rökta vid nästa val. Bröd och skådespel är det folket vill ha och den politiker som ger dom annat blir inte långlivad. Folket i gemen skiter i vem som får betala priset, så länge det inte är de själva, och röstar på den politiker som ger dom mesta möjliga för minsta möjliga arbete.

      Jag tror att genomgripande förändringar måste börja hos folket och tyvärr tror jag inte folket är benäget till förändring så länge lönen kommer in på kontot och TVn fungerar.

      • Du har en dyster bild av hur folk tänker, men ibland verkar det inte bättre. Jag funderar mycket över hur det kommer sig att folk väljer den bekvämaste vägen, när det faktiskt inte är så mycket som ska till för att man ska leva veganskt.

        Jag bor nära Ica Maxi, som säkert har ett dussin olika varianter av växtmjölk. Det är bara det att bara två av dem är kylvaror, så resten står i enlighet med ICAs miljöpolicy inte i mjölkdiskens “laktosfria hylla” utan på “allergihyllan” bland torrvaror, där man även hittar de flesta andra vegomejeriprodukterna. Jag undrar vad som skulle hända om de hade stått bredvid varandra? Det skulle säkert öka försäljningen lite…

        • Ulrika says:

          “Du har en dyster bild av hur folk tänker”

          Mmmm… Jag vet. Jobbar på det men min misantropi och mina dystopiska tankar tenderar att öka ju äldre jag blir 😛

          Jag har också många gånger undrat.
          Intressant är det när jag blir bortbjuden ibland och värdfolket har gjort till exempel en vegatarisk tacofärs till mig och en köttfärsdito till alla andra…

          I min Maxi-butik har sojamjölken stått i kyldisken fram till helt nyligen. Jag skall faktiskt fråga om de märkt någon skillnad i försäljningen 🙂

  6. Kimberly says:

    Lycka till! Vi har det stökigt hemma och ett opraktiskt kök men i alla det jag skulle fråga är om du är intresserad av recept på billig, god, hyfsat lättlagad veganmat? Mycket skall bara ner i samma gryta men skall skäras och så först.

  7. Yamiko says:

    Lycka till! 😀

  8. Pingback: Jag äter kött med gott samvete, för jag är vegan « trollhare

  9. Mellanvärld: Ah… Och då är det svårt om man är van vid kött att vänja sig vid vegetariskt. Och, iofs, tvärtom. Så är det för mig 😉

    • Mellanvärld says:

      Något folk ofta har bristande förståelse för; av någon anledning förväntas(krävs) man kunna äta allt som bjuds.

      • Ja, jag vet. Det är nog lite därför folk kan bli stötta av att man är vego också: De förväntar sig att alla ska kunna äta exakt samma sak. Även om man är allergiker eller så händer det att man får suckar och stönanden från människor som liksom bara måste manifestera att de tycker att man är konstig.

  10. Pingback: Testosteronet gör mig till en fjollig veganfitta « trollhare

  11. medvind says:

    Heja!
    Jag ska bli vegan till nyår, efter nio år som vegetarian. När jag lagar mat hemma är det nästan alltid veganskt sen en tid tillbaka, men det stora steget för mig blir att äta veganskt med familjen och ute på stan.

    Det gäller att inte kompromissa med att det ska vara god mat (och mycket mat!), annars tror jag inte det är ett långsiktigt hållbart nyårslöfte. Men nu finns det så mycket tips att ta del av så det borde inte vara så svårt.

    Lycka till med veganismen!

    • Tack, detsamma! 🙂 Jag tror likadant, att det gäller att inte slarva för då tappar man intresset. Fast för egen del var det specifika cravings som fick mig att falla ifrån.

  12. Pingback: Nyårslöfte 2010: Jag lovar att även om jag blir vuxen, så kommer jag aldrig att bli mogen « trollhare

  13. tjo says:

    Ja, jag tror att det är en väldigt viktig grej att se till att man äter bra och känner att maten ger tillfredställelse, är lite lyxig och så ibland, variation, prova nya maträtter osv. Problemet är ju inte veganismen utan att veganismen inte är tillräckligt utbredd. Som blandkostare är det ju enklare att göra detta utan att behöva finna alternativ. Tycker inte alls det är någon jobbig ansträngning att vara vegan men hade jag inte haft min “comfort food”, vissa maträtter, hade det kanske varit för torftligt och man börjar vela istället för att inse att man faktiskt inte har ersatt allting man kanske känner behov av, det kan handla om någon speciell textur, smak, eller liknande, något som bara träffar helt rätt. Så mitt tips är väll bara det att skaffa “comfort food” som känns riktigt sjukt bra. Så om man slarvat med maten en period kan man laga till något riktigt gott. Jag brukar laga större grytor för att se till att jag äter flera ggr om dagen, vid lite vettigare tider m.m. Vilket underlättar avsevärt men kan ibland kännas lite tråkigt, även om jag inte har problem med att äta samma sak några dagar i rad, så då behöver jag laga till något riktigt gott som känns lyxigt för att få in ny energi och inspiration att fortsätta som vegan. Att få till en bra och god umami-smak och mustighet kan ibland räcka, tex blanda i lite marmite i sista portionerna av en gryta (om man nu tycker om marmite och det passar smakmässigt). Är rätt matintresserad så om du har tankar, ideer, frågor etc är det alltid roligt att utbyta, hjälpa till m.m.

    För övrigt gillar jag din blog och blev glad av att läsa att du återgick till att vaga vegan! 😀

    • Åh, tack för tipsen 😀 Att blanda marmite i maten har jag inte ens tänkt på, men det ska jag prova. Comfort food håller jag med om, det är skitviktigt. Men mina favoriter är redan veganska (tex. makaroner, gröna ärtor, tahini och ketchup, eller sojaglass, eller cashewnötter, eller pepparkakor…), så det är tur 😀

      • tjo says:

        Haha, ok. Det var ju schysst 😀 Mina favoriter är också veganska tror jag. Kanske har det att göra med att jag varit vegan så länge nu att jag inte tänker så mycket på hur vissa saker smakar eller så är det riktiga favoriter. Jag saknar dock inget som inte är veganskt direkt, det enda jag känner är tex att det vore kul att prova göra vegansk fil, eller något sådant. Men det är mest experimentlysta än att jag verkligen har behov av något sådant.

        Jag läste någonstans att du hade haft problem att göra falafel för att de inte höll ihop. Man ska inte ha färdigkokta kikärtor för de innehåller för mycket vatten, och när man blötlagt dem och sen slår av dem ska man försöka bli av med så mycket vatten som möjligt. Kikärtorna i sig håller ihop väldigt bra men om det blir för mycket vatten så bubblar det mer i fritösen/kastrullen och de håller inte ihop alternativt att det är så mycket att det är en för lös smet helt enkelt så det inte binder (tex om man använt kokta). En del brukra ha i brödsmulor men det behövs inte om man bara kör med blötlagda och ser till att man låter dem rinna av ordentligt. Ett annat tips är bakpulver för att få dem att krispa till sig lite extra och bli mer fluffiga. Man kan även prova att inte packa dem alldeles för hårt så att de friteras in lite djupare så att det inte bara blir ett yttre friterat skal, vilket förövrigt även är problemet ifall man haft en för lös smet och behöver ha i något mjöl för att binda. Det är ofta då att det bara blir en friterad yta och sen lös smet inuti som inte är lika kul. Om man dock ska steka dem så har jag inga direkta tips för jag brukar bara fritera. Fungerar bra att göra smeten, rulla och sen frysa in för att sedan bara ta upp dem frysta och stoppa direkt i fritösen/kastrullen.

        • tjo says:

          Ett tillägg; det behövs alltså inget mjöl egentligen eftersom kikärtorna i sig binder väldigt bra. Men man kan i lite mjöl vid behov, inte mycket men lite om man märker att det inte fungerar (för mycket gör som jag skrev tidigare att det lätt blir för kompakt smet så att det bara blir en tunn friterad yta). Man får helt enkelt prova sig fram tills man inser hur det funkar. Jag har brukat göra i olika batches för att kunna prova smeten innan jag sen gör resteraned kikärtor på bästa sätt. En annan sak jag glömde att nämna är att de ska mixas hyffsat mycket men inte för mycket, det ska var lite crumbly men samtidigt kunna packas ihop så att det håller. Ibland har jag mixat en viss mängd kikärtor lite extra mycket så att de kan fungera som bindemedel åt de lite större bitarna. Har också fått mixa i omgångar med inte för mycket i mixern så att det blir ett jämnt reslutat istället för att de som hamnar i botten blir en smet medans halva och en del hela kikärtor kvarstår. Det är inte heller så kul om det blir så.

        • Aha, tack för tipset 😀 Jag hade nästan gett upp, ska jag erkänna. Men blir de inte… gasframkallande ifall man inte kokar dem helt?

          • tjo says:

            Kan inte svara på det. Jag har inte undersökt vad som ger mest gaser. Personligen bryr jag mig inte så mycket om gaser. Det blir som det blir 😉

            De blir ju iaf tillagade. Du kan ju jämföra med hur det brukar bli när du äter falafel ute.

          • Jo, det förstås 🙂 Jag brukar vara rätt känslig, så jag vet att vissa sorters falafel är omöjliga att äta utan “konsekvenser” 😉

  14. tjo says:

    Ost är en sådan sak som jag nästan aldrig köper för jag tycker det är för dyrt men ibland känner cravings för. Då brukar det räcka för mig att köpa ost, tex redwoods (väldigt goda ostar), eller den klassiska brute island puckosten som finns i de flesta lite större butiker. Jag har ingen tillgång till redwoods ostar där jag bor, dock kan jag åka ett par mil för att köpa puckosten. Men det jag egentligen saknar är ju inte ost i sig utan, en viss textur, smak, konsistens. Så helt beroende på rätt kan jag slänga ihop något som ger samma tillfredställese men som kanske inte alls är så ostigt egentligen. På en pizza kan det kanske räcka med en krämig sås, pesto, eller liknande. Till vissa rätter såsom lasagne kan det funka med mosad smaksatt tofu (1 vitlöksklifta, 1/2 dl b-jäst, lite basilika, ett par teskedar citron, salt och svartpeppar) som ger krämighet. Skulle jag bli sugen på äggröra är scrambled tofu väldigt gott. Blir jag sugen på något “köttigt” gör jag Seitan eller kanske pressar ur vattnet (under press 20-30 min), och steker tofu gyllenbrun. Det behöver alltså inte smaka exakt likadant eller ha exakt samma konsistens eller textur, bara det ger den rätta tillfredställelsen och är gott, eller kompleterar en rätt fint där ost vanligtvis hade använts om man var blandkostare (eller rik vegan :-D). Tror dock att cravings även kan uppstå pga vissa brister, att kroppen säger till att den vill äta något speciellt, men sålänge man vet att man äter bra och får i sig allt man behöver (ej glömma b12) är det ju inget att oroa sig över och jag tror dessutom att man inte får dessa cravings lika ofta eftersom man ju faktiskt ger kroppen vad den behöver och vill ha.

    • Jo, fast den där puckosten gillar jag inte. Tycker mest den är torr och smakar skumt. Men jag har lärt mig att göra “ostsås” som fungerar bra i matlagning, däremot är den där känslan av att stoppa i sig en skiva hushållsost något jag inte vet hur jag ska hantera ifall jag börjar längta. Fetaost har jag ett recept på som jag ska prova. I övrigt är det oftast vissa väldigt specifika sorters godis jag får cravings efter. Men förr fanns det inget surt godis som passade, nu gör det det. Jag tror jag har ätit den där… vad heter den? Ekorrens ekologiska nånting, sur blandning, säkert tre-fyra gånger på två månader 😀

      • tjo says:

        Hehe ok. Ja den där osten är speciell, många som inte gillar den. Jag gillar endast cheddarn, de andra är riktigt äckliga. Då brukar jag ha den på mackor och dyl. det smälter ju inte så bra, blir mest bara lite mjuk, men fungerar att blanda i saker tex en färs. Då blir inte smaken så tydlig heller, harmoniseras mer. “Ostsås” brukar jag också göra ibland då med b-jäst bla, fungerar till en del rätter. Jag tror att det handlar om att man bara får vara lite bestämd med vad man vill. Jag tror det blir svårare att stå emot cravings om man brukar äta lite komjölksost ibland tex. Jag har, sen jag blev vegan, bara ätit en liten komjölksostsmula med flit en gång, och sen råkat få lite komjölksost i en rätt när jag beställde, varvid jag kunde peta bort det mesta. Annars har jag inte ätit det sen jag blev vegan för 5 år sedan. Jag vet att jag skulle tycka om det, men jag känner inte cravings efter det. Ibland kan jag ju ha lite så generellt ostsug, men då brukar jag lösa det med ovan nämnda. Speciellt är ju redwoods cheezly väldigt schyssta. Tror att en del också handlar om att man lyckas laga de rätter man är van med komjölksost på ett tillfredställande sätt utan komjölksosten. Dvs att vid de tillfällen då man brukade villja ha komjölksost har man något alternativ som är likvärdigt gott så att komjölksosten känns överflödig, onödig. Lite svårare dock om man brukade gå och äta komjölksosten straight 😉

        För övrigt tror jag att det är bättre att ge sig lite ibland till starka cravings om man inte klarar mostå dem. Hellre det än att man börjar äta något hela tiden, även om det kanske är svårt att dra en gräns. Det handlar ju om vad man själv vill och hur man mår av sina val. Jag har en kompis som varit vegan och som går lite fram och tillbaks, han vill vara vegan, men har endock börjat äta komjölksost, sen inte verkar må bra av de valen, och vill äta mer veganskt igen osv. Jag tror det hade varit enklare och han hade mått bättre om han bara kunde vara lite mer bestämd på att vara vegan och sen kanske lägga lite mer tid i köket för att få till det där lilla extra. Det eller att han inte längre tror på djurrätt (som varit hans huvudanledning då).

        Komjölksost innehåller också kasein som är svagt beroendeframkallande. Nu är det oschysst att jämföra med tex nicotin men jag tycker det finns viss likhet. Hur enkelt hade det varit att inte röka resten av tiden om man röker en gång i veckan? Jag har själv gjort liknande, rökt en gång om dagen. Det blir ganska slitsamt i längden, egentligen ville jag inte, men det var endock så lite att jag inte såg något större fel i det. Tusen ggr skönare att bara bestämma sig och sen leva med det.

        Förlåt om jag skriver lite långt. Har svårt att begränsa det.

      • tjo says:

        Glömde; Ska också prova göra fetaish ost nångång. Har också sett recept på det. Sen ska jag prova göra den här http://www.vegetariantimes.com/recipes/10028. (brazil nut är paranöt). Blir ju inte billig, men jag skulle villja labba mer med cashew, paranötter och andra nötter för att göra något ostaktigt. VT har recept för den där osten fast med cashew också. Det verkar som det kan bli en schysst konsistens. Jag är dock inte ute efter att det ska vara så komjölksostlikt, bara att det ska vara gott och schysst.

  15. Pingback: Den usla kockens bästa icke-recept « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *