Ingen människa vill vara sjuk, och vill man det är man inte riktigt frisk

Inne på psykmottagningen finns den kvävande, sövande bedövande tryggheten i att vara sjukförklarad och sedd som en abnormitet. Det har skrivits hur mycket som helst om diagnoshysteri och sjukskrivningsepidemier, och det antas vara något negativt att “vilja vara sjuk”. Ett val man gör för att vinna fördelar eller nedvärdera sig själv. Antingen är man lat, eller så är man bitter – eller så är man både och i en självuppfyllande profetia.

I världen utanför finns stressen att passera som normalstörd, stressen att inte passera som normalstörd, stressen att inte vara ute med sin stördhet, att vilja komma ut men inte veta hur man gör, att inte vilja komma ut men inte veta hur man ska låta bli, att vara osäker på om man vill komma ut, att vara tvungen att komma ut, att råka outa sig ofrivilligt, att bli outad mot sin vilja, att råka outa andra, att tvinga på andra sin outning, att försöka bedöma om man är ute eller inte, om man borde komma ut och vad det får för konsekvenser om man gör det respektive låter bli.

Psykiatrin är som en pridefestival för psykfall. Man behöver inte vara rädd för att bli outad – för det är man redan i samma sekund man kliver in på mottagningen. Den som kommer in direkt utifrån och inte är helt bekväm med tanken på att bli outad kommer att uppleva det som isande kallt därinne; den som kommer in genom den motsatta dörren tycker att det är svalt och skönt. Allt beror på vilken temperatur man kommer från innan, och hur mycket kläder man har på sig.

Ingen människa vill vara sjuk, säger folk, och sätter likhetstecken mellan lidande och sjukförklaring. Som om den som vill ha en diagnos på sina svårigheter väljer att gå in i lidande och utanförskap bara därför. Som om den som ber om hjälp gör det för att hen vill hålla sig kvar i hjälplöshet. Som det är ett sjukdomstecken i sig att be om en sjukförklaring.

Ingen människa vill vara sjuk, och vill man det är man inte riktigt frisk.

Inspirerat av Elin Grelsons debattartikel. Mer om utförsäkringar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Funkispolitik, NPF, NPF-hantering, NPF-vård, Överlevnadshandbok, Psykiatri, Psykologi, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Ingen människa vill vara sjuk, och vill man det är man inte riktigt frisk

  1. dean says:

    *knackar i bordet* som vi gör på min skola för att visa att man håller med om något. bra skrivet.

  2. livsglimtar says:

    Kan bara hålla med dean, det var både djupt och samtidigt humoristiskt, jag roades av ditt utlägg huruvida man vill ut eller in eller in eller ut … kanske det inte var meningen som något att fnissa åt men sån är nu jag. 😉
    Nej, man ber inte om att njurarna ska lägga av att fungera, man får bara lov att åka med på den räkmacka som bjuds. Man ber inte andra om en njure heller utan böjer sig tacksamt över de som erbjuder en gåva så ofattbar att jag ännu inte kan ta till mig det hela fast jag sitter här med vännens njure.
    Det extra liv som bjuds blir större än det liv som tidigare var min vardag, varje dag är en gåva att förvalta.

    Kram även denna gång till dig

  3. Denise says:

    Vad bra skrivet.

    Jag är “sjuk” men tillfreds eftersom jag lärt mig hantera mitt sätt att vara och få ut fördelarna av att vara borderline.

    Jag är sjuk och tillfreds med det, uppmärksamhetssökande som jag är! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *