En gång förförde jag honom – nu är han heterosexuell

I tio år var jag ihop med en man som sedan kom ut som heterosexuell. Det förhållandet var inget vidare, och det blev startskottet för min internaliserade heterofobi. Min bild av heterosexualitet blev väldigt komplicerad när jag hela tiden fick veta att det var normalt att känna som jag gjorde, för att vår relation var så vanlig. Det var som om heterosexualitet byggde på en ojämlik relation där “båda” – för naturligtvis var man alltid bara två – var instängda i sina snäva könsroller och spelade charader, och att inga andra alternativ fanns för den som visade sig vara heterosexuell.

Ett tag efter att vi äntligen hade gjort slut kastade jag mig in i något nytt. Jag hade vad folk skulle kalla för ännu ett förhållande, men Sasha var relationsanarkist och lärde mig hur sånt fungerar. Det kändes som om det var precis det jag längtat efter i hela mitt liv, tills jag insåg att det nog inte var Sasha jag ville hångla med längre. Idag är vi “vänner” – och han har kommit ut som heterosexuell.

Det sistnämnda fick mig att omvärdera min tidigare heterofobi rejält. Uppenbarligen finns det de som klarar av att leva med enbart olikkönade sexpartners och ändå känna att det fungerar och där alla verkar må bra och inte känner sig så hämmade av heteronormen som jag utgått ifrån att alla heterosexuella automatiskt måste känna. Sashas komma-ut-process har varit väldigt nyttig för mig, fast jag bara är åskådare.

Jag älskar honom för den han är: I första hand en nördig tönt och en töntig nörd. Att han numera säger att jag är äcklig för att jag är kille är mindre viktigt. En gång i tiden var han nitton och jag satt på tunnelbanan och skrek “Herregud, jag har förfört en tonåring!” i chocktillstånd. Idag fyller han 22 år. Mitt favorithetero.

Grattis!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in HBTQ, Kroppspolitik, Regnbågsidoler, Relationer and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to En gång förförde jag honom – nu är han heterosexuell

  1. Mikusagi says:

    Jag vill också gratulera! <3

  2. Robin says:

    Det är intressant hur man kan förlora respekten mot normen när man bryter mot den. Precis som för dig har det varit viktigt för mig att ha kontakter som har utmanat mina “radikala” tankegångar men samtidigt har förstått dem. Man behöver nog det för att inte börja hata folk för att de följer normen. Man behöver det nog för att inte bli instängd i sina egna tankebanor!

    Grattis till den nördiga tönten för övrigt, sådana gillar vi 😀

    • Nej, precis. Jag har tex. haft en vän som var pingstvän, och även om vår relation var knepig, minst sagt, så lärde jag mig väldigt mycket av henne. Önskar bara att jag hade kunnat vara öppen då…

  3. karibien says:

    Immanuel,
    tänkte ta tillfället att prata heteronorm och heteroförhållande. Jag försöker förstå hur du tänker, och har tänkt, utifrån hur jag själv har haft det.

    Jag är kvinna och trivs jäkligt bra med att ha kvinnokropp. Inte så att jag är förtjust i placeringen av kroppens kilon eller kindbenets linje. Men jag är väldigt glad åt att ha kvinnans attribut, och jag är lyckligt lottad som fått bära ett barn i min livmoder.

    Jag har levt ihop med en karl, samma karl, i hela mitt vuxna liv, och jag skulle inte velat ha det på annat sätt. Inte nån gång har jag känt mig fångad i nån heteronorm. Jag älskar och tänder på män, på manskroppen, det manliga könet. Hittills; före, under och efter äktenskapet har det varit män jag tänder på.

    Men jag är inte helt oberörd inför skönheten i en kvinnokropp, jag kan rysa inför ett vackert brösts kurva. Men det är liksom mer ett akademiskt intresse, i huvudet snarare än i kroppen. Jag tror ändå att det är människor jag älskar, inte kön. Människans tankar, idéer och känslor. Jag kan inte utesluta att jag inte någon gång i framtiden skulle kunna förälska mig i en kvinna. Men just nu, och hittills, är det manskroppen jag vill ha. Det känns inte som en begränsning över huvud taget.

    Däremot känner jag mig ofta begränsad av samhällets förväntningar på hur en kvinna ska vara. Det har jag brottats med många gånger. När jag var yngre försökte jag passa in. Och somligt trivdes jag riktigt bra med – jag bakade och pysslade med hemmet och lärde mig vilka färger som passade just mig i kläder och smink. Med tiden har jag kommit ut som mer mångfacetterad människa. Får jag välja mellan att tvätta kläder och tvätta bilen tar jag bilen varje gång. I vårt förhållande var han den som hade tummen mitt i handen och jag som hade begåvning och intresse för att snickra, tapetsera osv.

    Jag låter numera bli att göra en hel del sånt som förväntas av mig. Sminkar mig sällan. Skvallrar inte om kändisar. Numera bakar jag när jag är sugen på gott bröd, inte när jag ska vara en god värdinna. Numera blir jag riktigt irriterad när bilförsäljaren ber mig ta med maken nästa gång innan köpet – trots jag hade gjort klart att det var jag som skulle köra bilen. Maken var synskadad och skulle varken köra eller finansiera bilen. Jag blir beklämd när killkläder i svart och mörkgrönt är praktiska med många fickor och slitstarka knän medan flickor får tunna syntetplagg även vintertid.

    Jag har mycket lättare att få syn på mans- och kvinnonormerna än på heteronorm. Berätta för mig, om du vill, hur du tänker/tänkt kring förhållanden som mitt

    /k

    • Jag är lite osäker på vad du menar? 🙂

      • karibien says:

        så här skriver du
        “Uppenbarligen finns det de som klarar av att leva med enbart olikkönade sexpartners och ändå känna att det fungerar och där alla verkar må bra och inte känner sig så hämmade av heteronormen som jag utgått ifrån att alla heterosexuella automatiskt måste känna”

        Så vad är det du trodde att jag och andra heterosexuella skulle känna oss hämmade av? Jag menar, tänkte du att heteroparen spelar det sociala spelet och gifter sig och går på parmiddag för att det förväntas men egentligen hatar alla det? Eller att heteroparen känner sig tvingade att hålla sig till ett kön sexuellt? Skräms av tanken på förhållanden och sex på något annat vis?

        • Kanske inte parmiddagar, men just det där med könsrollerna. Är det något man hör mycket så är det just hur personer som lever i ett monoförhållande med någon av “motsatt” kön har lätt för att fastna i stereotyper. Med det menar jag inte att alla spelar spelet “perfekt”, men att det kanske liksom ofta finns förväntningar på att den ena ska göra/vara X för att hen är mannen/kvinnan i förhållandet.

          Som det du säger med bilhandlaren – om du hade kunnat säga “jag är faktiskt singel” eller “jag har faktiskt en fru” så hade det varit ett sätt att med några få ord sätta säljaren på plats. Nu vet jag inte om hen visste att du hade en man, men oavsett det så utgår tex. säljare ofta ifrån att man har en partner av “motsatt” kön – och att man har en tydlig uppdelning av sysslor och ansvar och intresse och kunskap. Könsrollerna är alltså en del av heteronormen.

  4. Linn says:

    Är Sasha hetero??? :-O Det har jag helt missat.

  5. Pingback: En man är mer än sin fitta – en transkilles tankar på Internationella kvinnodagen « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *