Hets mot folkskygg – lev ut dina drifter

Veckans KBT-läxa varar i en hel månad. Med jul och allt är det fyra veckor tills nästa gång, så jag har gott om tid att öva. Tidigare läxor har varit sånt som att be om hjälp i en affär, gå på föreläsningar och skriva ett mail jag gruvade mig för. Den här gången är det något svårare än jag gjort förut: Jag ska sluta säga nej. Inte helt och hållet, såklart; det vore ju att motarbeta hela syftet med terapin. Det jag ska jobba på är min impuls att tacka nej till allt. Jag har nämligen två stora destruktiva mönster att jobba på:

Jag säger “ja” till allt jobbigt som jag egentligen inte vill, och “nej” till allt roligt som jag egentligen vill.

När personer jag egentligen vill umgås med frågar om vi ska träffas, så tackar jag alltid nej. När jag får inbjudningar på Facebook till olika events klickar jag nästan utan att tänka på “kommer inte”. När folk ger mig komplimanger såpass mycket att jag misstänker att de flirtar med mig drar jag mig tillbaka och måste hindra mig från att inte dränka dem i vinäger och ättika – bildligt talat.

Det är inte så mycket en tvångshandling som en ren reflex att undvika människor, och ändå finns det uppenbarligen någon slags social drift i mig som gör att jag fortfarande inte är en eremit. Nu ska jag alltså försöka leva ut den driften och avstå från det där rent mekaniska nejtackandet. Jag ska försöka bestämma mig för varje gång om jag vill, kan och orkar istället för att dissa alla försök till kontakt per automatik.

“Hets mot folkskygg” är en gammal rubrik från geniet Jonas på Psykbryt. Det är precis det jag ägnar mig åt – och förhoppningsvis kommer det något gott ut av det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Personligt, Psykologi, Självkänsla, Social fobi, Social inkompetens and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

18 Responses to Hets mot folkskygg – lev ut dina drifter

  1. dean says:

    lycka till! det låter som en relativt enkel uppgift ändå, med tanke på att det är så konkret.

    • Ja, på sätt och vis. Hon frågade om det var en för enkel uppgift med tanke på de jag haft förut. Men ärligt talat är det verkligen något som kräver en hel del sinnesnärvaro, även om det inte innebär så jättemycket ångest.

  2. mib says:

    He… jag tycker inte det låter så enkelt jag. Men jag brukar vara lite tvärtemot i de flesta lägen…
    Men du fixar säkert det där bättre än jag. Det tror jag. 🙂

  3. Sister says:

    det kommer gå jättebra:) som gammal KBT-räv vet jag att det ordnar sig:)

    – 20 sessioner senare 🙂

  4. Mina 2 cent: Don’t overdo it!

    Det är egentligen aldrig fel att emotionellt avböja en personlig kontakt, däremot kan det ibland få vissa trassliga följder av att göra så.
    Om man behöver ett rationellt skäl att göra så – vilket jag inte tycker att man behöver – så kan man fråga sig vad följden skulle bli om man tvingade sig att hantera denna kontakt i den situation man befann sig i…

    The heart has its reasons which the mind cannot comprehend… (Blaise Pascal)

    • Jo, det är väl ett problem jag är medveten om. Jag har erfarenhet av att ta på mig för mig för mycket roliga saker också, och bli helt sönderkörd. Jag har bara “av” och “på”, men tanken är att jag ska installera en dimmer…

  5. Tristessa says:

    Det låter som en kul men jävligt svår läxa. Önskar jag fått den innan jag flydde från alla tills det inte var någon kvar som frågade.

    • Så hade jag också det förut. Det var ingen som frågade eller tjatade, och jag pratade aldrig med någon utanför familjen+sambo+psykfolk på flera år. Men sedan började jag blogga, och plötsligt började folk peta på mig…

      • Tristessa says:

        Hej igen! Det låter lite hoppfullt. Men kanske gör det lite skillnad på om anonymblogg eller ej, fast jag hoppas inte så?! Jag behöver bli petad på, fast oj vad mycket de skulle få kämpa *känner mig för svår*

        • Min blogg var anonym, men eftersom jag tex. fanns på andra forum under samma nick och började chatta med folk så blev det så. Numera är jag iaf inte trygg nog att vara den som petar på folk för mycket, men annars är det nog så att man måste peta på folk och på sig själv till stor del. Alla “råkar inte ut för” en manisk Minou som jag gjorde 😉

  6. Jonas says:

    Det känns som att det eventuella geniets dagar är över. Ett tag i alla, för min egen del.

    För övrigt tror jag att det också är viktigt att se att vi alla har olika egenskaper och intressen. Vårt behov av människor varierar, också vilka människor vi vill omge oss med. Sedan är det också så att vissa personer bara är viktiga för oss under viss period av livet, det är också viktigt att se. Mycket på grund av att vi själva förändrar oss, i slutändan på grund av liv och död. Man går vidare där man är just då och anpassar sig ständigt – och omedvetet – till nya situationer.

    Det finns naturligtvis en skillnad på att isolera sig socialt och att välja bort vissa sociala sammanhang. Men samtidigt finns det ingenting som säger att man måste; ett liv är inte mindre värt bara för att det väljs att levas i enslighet . Fast naturligtvis är det bra med träning, men bara om man har någon att träna med – och kanske framför allt någon man VILL träna med 🙂

    Tack för de fina orden!

    Boskapet hälsar för övrigt att han tycker att din blogg är jättefin! 🙂

    • Jo… Och det har jag svårt att inse. När jag tex. inte har pratat med vissa människor på länge får jag skuldkänslor, som om socialisering är ett krav.

      Du är ett geni, och det kommer du alltid att vara. Du har bara lagt bloggen åt sidan för annat. Jag saknar dig, vet du det? *klängig*

  7. pärlbesatt says:

    Angående folk som säger vänliga saker och kan misstänkas stöta på dig så kan jag försäkra dig om att jag smörar helt utan dylika avsikter. Verkligen. 🙂

  8. MM says:

    Intressant!

    Det här kan nog vara en svårare övning än det låter.

    Jag känner igen en hel del nej-säjande från tidigare i mitt liv. Jag var inte kategorisk nej-sägare till allt, men vissa saker var jag rätt mycket anti mot, och det berodde antagligen på ganska usla upplevelser relaterat till sådant jag var nejsägare mot.

    Jag tvivlar på att det går att ändra sig stort på en sånhär grej på bara någon månad. Å andra sidan fick inte jag något KBT-uppdrag utan jag ändrade mig utan att direkt ha som mål att ändra mig, det är såklart en rätt bra förklaring till att det tog lång++ tid.

    • Ja, jag har ju haft hösten på mig att öva lite, och det lär fortsätta ett bra tag framöver. Tyvärr har min terapeut varit sjuk många gånger, så jag har fått göra ännu lite mer på egen hand än vad det var tänkt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *