Jag är inte en skäggig dam – jag är en gubbe med hängtuttar

Skäggig och finnig ImmanuelDet är en vecka sedan jag rakade mig. Jag känner mig luden, och skäggstråna är mörka, ganska grova och fyra millimeter långa. Ja, jag mätte dem just. Faktiskt. Lägg därtill att jag har varit i puberteten i 170 dagar – nästan ett halvår – och har kommit i målbrottet och börjat röstträna en stund varje dag för att få en mörkare röst. Lägg därtill att jag har en androgyn frisyr och att min bröstkorg ser praktiskt taget platt ut under t-shirt, collegetröja och vinterrock.

Men passerar jag som kille? Nej.

Jag vet inte hur mycket mina “mindre könsneutrala glasögon” (citat ur min journal) ställer till det, och hur mycket det är frisyren som hade kunnat vara mer stereotypt manlig, och hur mycket det är att min röst i första hand låter hes och inte målbrottslig, och hur mycket det är mitt kroppsspråk, men om man räknar ihop allt det så passerar jag fortfarande inte som kille inför folk som inte känner mig.

Jag blev nämligen honad idag i en affär när jag var ute och köpte de sista julklapparna. Det var ganska mycket folk ute, och expediten verkade stressad. Mitt kort satt i kortläsaren och jag hade knappat in koden, men apparaten arbetade långsamt och kön växte. Då vände sig expediten till personen bakom mig och sa: “Du kan komma runt henne här, så kan jag hjälpa dig under tiden”.

Henne.

Jag är alltså antagligen fortfarande en tjej, möjligen med vissa hormonproblem, i okändas ögon. Visst anar jag ibland att folk har börjat titta en extra gång eller blir lite osäkra, men jag känner mig faktiskt mindre och mindre som en freak show eftersom jag är mer nöjd med mig själv.

Folk får väl stirra ifall de inte har något bättre för sig, så länge de inte honar eller hånar mig. Jag är inte en skäggig dam – jag är en gubbe med hängtuttar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Hormonbehandling, Könsidentitet, Puberteten, Transbilder, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

21 Responses to Jag är inte en skäggig dam – jag är en gubbe med hängtuttar

  1. Devin says:

    Fy så störande! Jag försöker verkligen att inte köna människor – det kan bli så himla fel.

    Du ska inte behöva säga “ursäkta, men jag är en man” – och jag tycker det är så konstigt att inte alla människor vet vem du är! 😉

    • Jag sa ingenting. Jag brukar liksom inte ens reflektera över det förrän det är för sent.

      Jag tycker också att det är konstigt. Är inte jag tillräckligt känd? 😉

  2. Åsa says:

    Det är så otroligt härligt att du finns och att du har humor och glimten i ögat, till och med när det gäller ett ämne som är känsligt i mångas ögon.

    Go, liksom. Att du delar med dig av din transformation är förmodligen stort för många som sitter i samma situation som du, men som inte har mod eller ork att bemöta omvärlden.

    Jag har följt din blogg ganska länge, och det märks verkligen att du håller på att komma hem. Jag hoppas att du snart får uppleva ett “men gå runt den där killen så tar vi det här så länge”.

    • Tack 🙂

      Jag hoppas iaf det. Förut tyckte jag att ts-världen var som ett hemligt rum som man var tvungen att ansöka om medlemskap i, men jag är inte den typen som håller på med hemliga klubbar. Och jo, jag är på väg hem. Det är inte så långt kvar nu 😀

  3. Elin I. says:

    “Mindre könsneutrala glasögon”? Låter som en märklig sak att ta upp i en journal …

    • Det finns anteckningar om mina kläder nästan varje gång, så det är inte så konstigt. Det är väl lite en dokumentation över vilken “könsroll” man lever i. Men jag har fått journalanteckningar om mina kläder förut också, på hippietiden.

      • Linn says:

        Det står alltid något om mitt utseende i journalen vid varje läkarträff. Vissa läkare skriver extremt detaljerat, även om kläderna inte är uppseendeväckande. Det som förbryllar mig är varför det alltid står under rubriken “psykisk status”. “Psykisk status: rosa hår” Liksom wtf??
        Det finns också en: “Psykisk status: homosexuell”.

  4. joaquim82 says:

    när jag var på rehab började det snackas om att det skulle komma någon som höll på att byta kön och det gjorde det. jag hade sett fram emot att få träffa en intressant och reflekterande person som tagit det modiga beslutet – finns det så många modigare beslut ? – att byta kön. personen var en fet och färglös besvikelse. den här bloggen är så mycket annat.

    • Hm… “Fet är och färglös besvikelse”? Jag vet inte riktigt vad du menar, men jag gissar att du hade lite för höga förväntningar. Tex. är det många som gjort en könskorrigering som inte alls vill prata om det, och ffa inte är bekväma med att ses som tex. “den transsexuella” eller “hon/han som har bytt kön”. Jag säger inte att det var så du menade, men det är en alltför vanlig situation som leder till att man sluter sig.

    • Timortinel says:

      Det låter som att du hade fördomar om transsexuella personer, enligt mig, även om de var positiva sådana. Du fortsätter att klumpa ihop oss genom att tycka att det var värt att nämna att du har träffat en transsexuell person bara för att du nu kommenterar på en blogg skriven av en annan transsexuell person, och berömmer den senare för att ha uppfört sin uppgift att vara intressant, vilket den första misslyckats med. Du delar upp oss i en bra/dålig-dikotomi, även om det inte var ditt syfte. Du är inte den första jag sett göra det.

      Vad sägs som att tänka på att vi är människor som alla andra? Skulle du vilja bli bedömd efter en grupp du tillhörde istället för som en individ? Varför inte till exempel att säga att du tycker Trollhare är intressant och reflekterande, istället för att jämföra honom med en annan person, som också råkade ha transsexualism? Jag kan informera att transsexualism inte behöver säga något om resten av personligheten.

  5. Linn says:

    Ja mycket klokt sagt, Timortinel. Själv har jag fått höra av en borgare “men du är inte en sån där typsik socialbidragstagare”. Det var menat som en komplimang, men jag visste inte alls hur jag skulle reagera.

    Och angående inlägget. Det är definitivt inte din gång i alla fall, den är mycket manlig. Resten av ditt kroppsspråk har jag inte tänkt på. Du har ett feminint leende, men det gör ju dig fjollig – inte tjej 😛 Eller så är det inte feminint alls utan bara jag som uppfattar det så för att min far har världens mest machomanliga leende, ett “hö hö hö-leende”.

    • Jag är så dålig på kroppsspråk ju, så jag har ingen aning. Jag har ägnat nästan 30 år åt att imitera och skaffa mig ett kroppsspråk, och så måste jag försöka lära mig att köna det dessutom. Det känns överkurs 😛

  6. Pingback: Feministers sexliv och transpersoners kroppar – politik och praktik « trollhare

  7. Ylva says:

    Det beror nog på den som tittar snarare än på dig.

  8. Pingback: Det finns inget generande över min hårväxt « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *