Feministers sexliv och transpersoners kroppar – politik och praktik

Det privata är politiskt, heter det. Så jag har bloggat om asexualitet och transsexualism, men varje gång jag istället har försökt säga någonting om sexualitet eller könsroller i allmänhet har jag fastnat. Jag har skrivit hela 298 blogginlägg med etiketten sexualitet, men jag har ingenting att säga egentligen. Det här blir det 299:e inlägget, men det är inget jubileum jag ser fram emot till nästa gång – utan bara en känsla av att prata om något jag inte förstår.

Väldigt ofta har jag känt att jag inte borde blogga om sex, av samma anledning som jag inte borde blogga om kvinnliga könsroller. Jag har ingen erfarenhet av någondera, så hur skulle jag kunna ha något att säga? Eller snarare: Jag har ingen giltig erfarenhet, ingen som passar in i mönstret, som går att förklara i en handvändning. Hur många gånger jag har försökt sätta ord på det vet jag inte, men det är som att försöka simma i en jätteskål med gröt. Jag sjunker inte, men jag tar mig inte heller framåt eftersom jag inte kan se kanten av skålen. Jag lider inte, men jag kan inte kommunicera det till någon annan eftersom jag inte har ord för något.

Den känslan av att sakna giltiga erfarenheter kommer upp när jag minst anar det. Säkert beror mycket av det på mina egna komplex och har inte alls så mycket med verklig osynlighet att göra, och jag anklagar ingen för att inte redan ha beskrivit mina känslor och tankar i ord. Jag lider inte, som sagt var. Jag bara saknar förståelse – min egen förståelse för normen.

Giltiga erfarenheter är såna som redan har berättats till viss del, som följer ett visst mönster. Ett visst könsmönster – och det är där problemet börjar för mig. Jag gissar att många transpersoner känner detsamma, och även om det allra mesta jag har läst om transpersoners sexualitet ur massor av olika perspektiv (och nej, jag syftar inte på såkallad transporr) inte alls stämmer på mig så har jag åtminstone någon slags förmåga att relatera till det.

Cispersoners (icke-transpersoners) sexualiteter och relationer däremot, förstår jag inte, men jag önskar att jag förstod. Det är ju deras sätt att förstå sina kroppar och känslor som är normen, i åtminstone just det avseendet. Det är därför jag bloggar om sex. Det är därför jag gick med i facebookgruppen Feminister har bättre sex. Det är därför jag funderar väldigt mycket över hur det är att ha en kropp med WYSIWYG-funktion: Vad du ser är vad du får. Det borde vara så enkelt då, kan man tycka, men uppenbarligen är det inte så.

Jag har en massa fördomar om cispersoner som jag jobbar på att bli av med. Jag har dessutom en massa fördomar om transpersoner – inklusive mig själv – som jag jobbar ännu hårdare på att avskaffa. En av de fördomarna är att vad jag än säger om kön, könsroller, könsorgan, könsnormer, sexism, könade relationer och sexualitet så kommer det antingen att avfärdas som irrelevant för att det kommer från mitt begränsade minoritetsperspektiv, eller så kommer det att blåsas upp och tas som en absolut sanning för att det kommer från mitt begränsade minoritetsperspektiv. Jag gillar ingetdera, men om alternativet är att inte säga något alls så är jag beredd att ta risken.

Många transpersoner lider av att deras kroppar inte matchar deras inre bild av sig själva, men ännu fler lider av att omgivningen bara ser till deras yttre. På samma sätt som en feminist inte kan vara säker på att ha ett bra sexliv, kan inte en transsexuell vara säker på att en könskorrigering ger dem möjlighet att smita undan normen. En någorlunda fri människa har inte sex enbart av ideologiska skäl, och man gör inte en könskorrigering för att foga sig i tvåkönsmodellen – eller för att göra uppror mot densamma. Man gör det för att kroppen och huvudet inte går att skilja från varandra.

Sex är politik, oavsett om man har det eller inte. Kärlek är politik, oavsett om man söker det eller inte. Kroppar – oavsett utseende, hormonvärden och kromosomer – är politik i allra högsta grad – men politik behöver inte vara detsamma som praktik.

***

Framförallt inspirerat av en kommentar:

“när jag var på rehab började det snackas om att det skulle komma någon som höll på att byta kön och det gjorde det. jag hade sett fram emot att få träffa en intressant och reflekterande person som tagit det modiga beslutet – finns det så många modigare beslut ? – att byta kön. personen var en fet och färglös besvikelse. den här bloggen är så mycket annat.”

Men också, naturligtvis, av diskussionen om Feminister har bättre sex-kampanjen och hur feminister sägs klumpas ihop och skuldbeläggas och missrepresenteras och allt vad det heter: AB, Elin Grelsson i Expressen, Hanna Fridén, Sagor från livbåten, Veronica Svärd, The Local, Resumé, Gustav Almestad, Gudrun Schyman. Läs btw om jämställdhet. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Genusforskning, HBTQ, Internet, Intersexualism, Könsidentitet, Kultur och media, Politik, Psykologi, Relationer, Sexism, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

1 Response to Feministers sexliv och transpersoners kroppar – politik och praktik

  1. Pingback: Att kunna mycket om sex vs. att kunna mycket om sex « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *