I queeraste laget

Yulemys med Dennis betydde såklart filmkväll. Först tvingade jag honom att titta på Breakfast on Pluto, och sedan tvingade han mig att se I hetaste laget. Det var ett bra tag sedan jag såg den sistnämnda, och jag undrade innan hur jag skulle uppfatta den. Skulle det kännas annorlunda än vad det gjorde då?

Första gången jag såg I hetaste laget var jag kanske sexton år och omogen och vilsen. Jag läste in massor i den, men försökte hela tiden att intala mig själv att det var jag som övertolkade. Visst, det handlade om två killar som klädde ut sig till tjejer och en av dem raggade upp Marilyn Monroe, och den andra en (manlig) miljonär, men förväxlingskomedier har gjorts i mängder. Jag såg det jag ville se, i jakt på bekräftelse. Den är faktiskt gjord på 50-talet. Nej, det var omöjligt, bestämde jag mig för.

Tretton år senare vet jag att jag är långt ifrån den enda som läser in väldigt mycket i filmen. Fast den är 60 år gammal är den så queer att jag fortfarande tappar hakan. Som när Daphne/Jerry berättar att hen förlovat sig med den sliskiga miljonären som uppvaktat henom:

“Jerry: Have I got things to tell you!
Joe: What happened?
Jerry: I’m engaged.
Joe: Congratulations. Who’s the lucky girl?
Jerry: I am!
Joe: WHAT?!
Jerry: Osgood proposed to me! We’re planning a June wedding.
Joe: What ARE you talking about? You can’t marry Osgood.
Jerry: Why, you think he’s too old for me?
Joe: Jerry, you can’t be serious.
Jerry: Why not? He keeps marrying girls all the time.
Joe: But, you’re not a girl! You’re a guy, and, why would a guy wanna marry a guy?
Jerry: For security! Look, I know there’s a problem, Joe.
Joe: I’ll say there is.
Jerry: His mother – we need her approval, but I’m not worried because I don’t smoke.
Joe: Jerry. There’s another problem, like what are you gonna do on your honeymoon?
Jerry: We’ve been discussing that. He wants to go to the Riviera but I’m kinda leaning toward Niagra Falls.
Joe: My God.
Jerry: I don’t expect it to last Joe. I’ll tell him when the time’s right.
Joe: Like when?
Jerry: Like right after the ceremony. Then we get a quick annulment, he makes a nice little settlement on me and I keep getting those alimony checks every month.
Joe: Jerry, listen to me there are laws, conventions. It’s just not been done.
Jerry: Joe, this may be my last chance to marry a millionaire.”

Och så slutet förstås, där miljonären Osgood får veta Daphnes “hemlighet”:

Youtube

“Osgood: I called Mama. She was so happy she cried! She wants you to have her wedding gown. It’s white lace.
Daphne: Yeah, Osgood. I can’t get married in your mother’s dress. Ha ha. That-she and I, we are not built the same way.
Osgood: We can have it altered.
Daphne: Oh no you don’t! Osgood, I’m gonna level with you. We can’t get married at all.
Osgood: Why not?
Daphne: Well, in the first place, I’m not a natural blonde.
Osgood: Doesn’t matter.
Daphne: I smoke! I smoke all the time!
Osgood: I don’t care.
Daphne: Well, I have a terrible past. For three years now, I’ve been living with a saxophone player.
Osgood: I forgive you.
Daphne: [Tragically] I can never have children!
Osgood: We can adopt some.
Daphne/Jerry: But you don’t understand, Osgood! [Whips off his wig, exasperated, and changes to a manly voice.] Uhhh, I’m a man!
Osgood: [Looks at him then turns back, unperturbed]: Well, nobody’s perfect!”

Första gången var jag fortfarande osäker; jag kunde se alla queera anspelningar, men avfärdade dem som önskedrömmar. Någon gång under min tid som sambo såg jag filmen igen, och jobbade om möjligt ännu hårdare på att intala mig själv att det inte fanns något annat än en oskyldig lek med könsroller.

Idag vore det omöjligt att ens försöka tänka så. Jag ser så mycket hela tiden – överallt. Det gjorde jag såklart förr med, med den stora skillnaden att jag förträngde det mesta då. Jag försökte verkligen att hitta icke-quuera sätt att tolka filmen den där första gången, vilket inte var så lätt eftersom jag inte ens kände till ordet “queer” på den tiden. Jag överanalyserade och kämpade. Idag sa jag till Dennis att jag behöver släppa fram min inre bimbo lite mer och sluta tänka så mycket, och han höll med. Det är tur att jag har honom. Min egen Marilyn.

Citat från Wikiquote. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Genusforskning, HBTQ, HBTQ-historia, Könsidentitet, Kultur och media, Regnbågsidoler, Sexism, Trans* i media, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to I queeraste laget

  1. degbunke says:

    Det finns en bild på herrarna Curtis och Lemmon, taget ett antal år efter filmen. Curtis ser ut som en kille och Lemmon som en transa. Helt underbar bild, och jag tolkade den direkt som att Curtis karaktär stannat kvar som man, och Lemmons karaktär stannat kvar som trans*, typ.

  2. degbunke says:

    Rättelse: Curtis är faktiskt sminkad men ser mer ut som en man i smink, medans Lemmon ser mer ut som trans*. Som jag tolkar den alltså.

    Kan för övrigt tillägga att den filmen är en av mina absolut största favoritfilmer, och jag vill alltid byta plats med Monroe i slutet när hon blir kysst av megasnygge Curtis i full drag. 😉

    Här är bilden, tagen av überfotografen Annie Leibovitz (och vid närmare betraktelse är den nog tagen ganska många år efter filmen, faktiskt):

    http://www.edwardcella.com/html/Detail.asp?WorkInvNum=926&whatpage=exhib

  3. pärlbesatt says:

    Some like it queer. Shit, jag måste bestämt se om den, eller se klart den. Den har nog bara fladdrat förbi när jag var för liten och så har ingen velat hyra den och så har jag inte haft TCM-kanalen osv. Så jag har missat den. Tack för tipset, eller rekommendationen, nu blev jag sugnare ändå. Jag var det innan, för jag tycker Marilyn är snygg (no shit, Sherlock.)

  4. Paul Stjernberg says:

    Har du sett “Victor/Victoria” ? Julie Andrews spelar en arbetslös skådespelerska som klär ut sig till man som i sin tur uppträder som dragqueen. En man blir förtjust i henom och utbrister:Jag bryr mig inte om vilket kön du har ! Slutet är heteronormativt men filmen är ganska intressant ändå.

    • trollhare says:

      Ja, det är mer den typiska förväxlingskomedin iofs. Såna finns det många av (Som ni vill ha det, Tootsie, Mrs Doubtfire…)

  5. degbunke says:

    Jag har sett nånstans att den filmades i svartvitt för att det ansågs lite för vågat att köra den i färg, med killar i drag. Egentligen fattar jag inte vad färgfilmen har med det att göra, men nåt måste det ju ha varit iaf. För den är ju inte så gammal att färgfilm inte fanns…

    Det säger iaf en del om hur kontroversiell den kanske var på den tiden. Men så blev den en av världens bästa filmer också. 😉

    • trollhare says:

      Intressant. Vi pratade faktiskt om varför den var svartvit när Marilyn annars bara gjorde färgfilm…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *