Bögars privilegium är att flirta med tjejer

Pappa säger att jag har en ordentlig basröst. Mamma tycker att jag låter som min bror. Syster hör att jag är i målbrottet. Hundarna är imponerade av mitt dova morrande, och de låter bli att klaga om jag äter för långsamt när de väntar på att få slicka tallriken. Själv tycker jag fortfarande att jag låter som en smurf som ätit tavelkrita fast jag gått på testosteron i nästan ett halvår, men för de som inte hört mig IRL sedan augusti är det antagligen en tydligare skillnad.

Jag undrar tillochmed om jag inte passerade som kille vid ett tillfälle igår, fast jag pratade med folk. En person som jag uppfattade som en väldigt femme tjej betedde sig som jag vet att (hetero)tjejer ofta gör i killars närvaro: Hen flirtade inte, men var helt tydligt medveten om min närvaro på ett sätt som kändes fruktansvärt ovant. En person som jag uppfattar som tjej, och som inte ger något utslag på min gaydar, men som ändå lägger märke till mig – det måste vara ett tecken på att jag börjar passera som kille.

Det är trist att se hur tjejer anpassar sig efter killars närvaro, men det är också en av anledningarna till varför jag kan skämta om att jag inte vill komma ut som bisexuell: Öppna bögars privilegium är att få flirta med tjejer utan att det betyder något alls. Öppna transkillars privilegium är att flirta med kuksexuella bögar, av samma anledning. I den betydelsen har jag det bästa av två världar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in HBTQ, Puberteten, Relationer, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Bögars privilegium är att flirta med tjejer

  1. Mellanvärld says:

    Hur låter en smurf som ätit tavelkrita?

  2. Immanuel Brändemo says:

    Hes och ljus i rösten?

  3. dean says:

    usch, det låter så obehagligt men jag antar att det är så folk vill ha det och då får man väl försöka ställa sig till det på något sätt ändå. jag tror att jag påverkas extremt mycket av killars närvaro, men det beror förmodligen på att jag levt väldigt isolerat från killar (lekte aldrig med killar som barn, började överhuvudtaget inte ha kontakt med killar mer än typ min pappa förrän några år sen kanske) samt att jag har könskomplex som förstärks bland killar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *