Systrar är bra att ha, del II

Uppdatering: När brorssonen väl kom ur den rosa pyjamasen var det för att sätta på sig en rosa klänning. Tyvärr lär han om några år vara “upplyst” nog att veta att pojkar inte “ska” ha rosa klänningar, men man får väl vara glad så länge det varar.

This entry was posted in Barn och genus, Genus and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Systrar är bra att ha, del II

  1. linda says:

    Min systerson var 4-5 när han började tjata om att han ville ha en fin röd klänning son tjejerna på dagis. Mormor var vänlig nog att inhandla en fin en, med blommor på och systersonen åkte stolt och glad till dagis iklädd sin “fin-klänning”. Vad som hände på dagis under dagen vet vi inte, men när han kom hem konstaterade han att han inte ville ha en röd klänning längre… Så sorgligt tyckte jag, han som hade känt sig så fin och lycklig….

    • Så trist 🙁 I 4-5 årsåldern är det man “lär sig” vad killar “får” göra, har jag läst. Säkert hade någon sagt något om det, som fick honom att “förstå”. Det är trist att det ska vara så. Tjejer har inte alls samma krav på sig. På så sätt är jag ändå glad att jag slapp den “uppfostran”…

      • Linn says:

        När min kusin blev 4 år började hon(?) vägra tjej-grejer. Nu är hon 9 år och hennes föräldrar har låtit henne välja kläder och lekar (Harry Potter, Emil i Lönneberga, skateboarding) som hon velat under hela tiden. Även om de kallar sig feminister så är de rätt konservativa i många aspekter så jag oroar mig för vad som kommer hända ifall att hon skulle komma ut som kille om några år. Kanske är hon bara pojkflicka eller butchflata eller en tidigt upplyst radikalfeminist, men det där absoluta avståndstagandet från precis allting som anses tjejigt över huvud taget (hon sparkar nästan bakut vid åsynen av färgen rosa) precis f.o.m. den åldern då barn förstår vad som förväntas av dem genusmässigt verkar vara ett väldigt tydligt ställningstagande.
        Är det här något du känner igen? Du själv verkar ju ha fått en queer uppfostran och inte känt dig nödgad att bära blått, men hos någon transbekant kanske?

        • Immanuel Brändemo says:

          Ja, det är något jag känner igen. Inte från mig, men från en del andra transkillar. Men också från cispersoner som inte alls hade någon “djupare mening” med det, mer än ex. att det var mer bekvämt, prakiskt, roligt etc.

          Men sedan kan man ju ibland fundera över om det är så att “tjejiga” grejer associeras med lägre status, och att det är en anledning at välja bort det för en del.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *