Det är omöjligt att få ett bättre år än 2009 har varit – men jag tänker verkligen försöka

När 2009 började var jag inställd på bakslag. Det kunde inte bli bättre ju, tänkte jag. 2007 hade varit det bästa året i mitt liv, som sedan överträffades av 2008. Men det måste ju ta slut någon gång; inga sagor varar för evigt. Jag hade fel. 2009 blev ännu bättre än både 2007 och 2008 tillsammans. För trots att det hänt tråkiga saker under året – min älskade kanin Gevvis dog i maj, till exempel – så har det överlag varit helt fantastiskt.

Jag har alltså gått på testosteron i ett halvår nu, men jag tänkte ägna mer tid åt att sammanfatta hela året:

Januari

Jag började äntligen medicinera min ADHD med Concerta. En riktig lyckträff, visade det sig. Jag har knappt haft några biverkningar, men riktigt bra effekt. Mina hjärnpiller är guld värda. Idag klarar jag saker jag tidigare bara kunnat drömma om.

Februari

Jag träffade min TS-utredare och fick äntligen remissen till hormonläkaren ivägskickad, och löfte om en remiss till kirurgen “efter sommaren”. Det var bara att börja vänta.

Mars

Jag ringer och hör hur det går med remissen. De vet ingenting.

April

Jag får ett besked från Kammarrätten som gör mig glad. De går emot Skatteverkets och länsrättens beslut, och ger mig rätt att heta Immanuel. Skatteverket överklagar såklart.

Jag firar dessutom ett år i utredningen, och ett halvår med diagnos – men får fortfarande ingen behandling och inget besked om när det kan tänkas hända något. Kanske har läkaren inte ens sett remissen, eftersom jag inte fått någon remissbekräftelse. De lovar att skriva en lapp, men han ger inget svar. Jag klättrar på väggarna.

Maj

Jag klättrar inte längre på väggarna, utan dunkar huvudet i dem. I slutet av månaden har jag överskridit vårdgarantins tre månader, men de kan inte ens säga hur många veckor till det dröjer innan jag får träffa doktorn.

Juni

Den första juni ringer de från mottagningen och meddelar att jag kan få en tid hos hormonläkaren den 25. Lycka. Efter nästan 29 års väntan, ganska exakt sju år efter att jag bestämde mig för att söka vård första gången, och efter över 14 månader i utredning får jag äntligen ett recept på testosteron utskrivet. Den 30 juni sprutar distriktssköterskan in 4 ml testosteronlösning i min sätesmuskel.

Juli

Jag svettas massor som en följd av testosteronet, mitt kiss börjar stinka och jag börjar få mer kroppshår. Det är skönt att få något slags kvitto på att det faktiskt händer något, så jag härdar ut. I slutet av månaden åker jag på Pride för tredje gången, men det är också första året som volontär. Jag har fantastiskt kul och träffar massor med underbara människor.

Augusti

In i det längsta hoppas jag att det ska vara målbrottet som får mig att kraxa, men det visar sig vara en elak halsinfektion. Jag börjar också plugga på kvartsfart, och redan från första dagen heter jag Immanuel i skolans register – fast det inte står så i folkbokföringen än.

September

Jag får testosteronspruta nummer två, och kommer i puberteten på allvar. Eftersom jag inte har mycket till röst alls har jag däremot ingen aning om jag är i målbrottet eller inte.

Oktober

Jag bestämmer mig för att jag är frisk från infektionen, vilket betyder att den hesheten jag har måste bero på målbrottet. Jag träffar äntligen utredaren igen, som bestämmer sig för att skicka mig till en foniatriker för att titta på mina stämband, och så får jag en remiss till kirurgen för konsultation. Samma dag får jag personbeviset med posten: efter två och ett halvt års kamp får jag äntligen heta Immanuel juridiskt.

November

Bieffekterna av andra sprutan börjar äntligen lägga sig, men jag har fortfarande massor av finnar och en självkänsla som jag aldrig haft förut. Det sistnämnda känns främmande men härligt.

December

Jag konstaterar att jag inte haft mens sedan slutet av oktober, och förklarar att livmoderns diktatur är avskaffad. Känslan är helt enorm. Jag börjar också röstträna mer medvetet för att komma över hesheten som dröjer sig kvar, och överlag känner jag mig mer och mer bekväm med min kropp.

Just nu väntar jag fortfarande på remissen till kirurgen. Det har gått två och en halv månad sedan jag fick löfte om den, och de har ungefär två månaders kö, så jag borde få en kallelse när som helst. Men just i detta nu ska jag kasta mig in i duschen, och sedan ska jag raka mig, ta på mig vit skjorta och finbyxor och fira in det nya året. Jag tror att det är omöjligt att få ett bättre år än 2009 har varit – men jag tänker verkligen försöka.

Gott nytt år!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Hormonbehandling, Kirurgi, Kroppstankar, Namnändringen, Personligt, Puberteten, Transbilder, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Det är omöjligt att få ett bättre år än 2009 har varit – men jag tänker verkligen försöka

  1. Linn says:

    När de säger 2 månader så menar de 2 månader exklusive eventuell jul- eller sommarledighet. Det gäller all vård och alla myndigheter…

    • Japp, det har jag också räknat ut. Redan vid valborg börjar folk prata om “vi får se om det blir av innan sommaren”, och “efter sommaren” betyder “tidigast i september”.

  2. Linn says:

    När det gäller förseningskassan så rör det sig t.o.m. om november och inte september. För mig i alla fall. DET är stört.

  3. wtf... says:

    Vad har du gjort med tånaglarna människa? 😛

    • *host*

      Stortånageln börjar bli besvärande lång nu, och eftersom jag inte har så mycket nagelsvamp längre kan jag inte lita på att den ramlar av av sig självt som den brukade göra. Så jag får köpa en motorsåg, eller något 😉

  4. Pingback: Veganism som en ursäkt för att ta itu med sitt liv « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *