Hög utbildning ökar autismchansen

En ny studie från Kalifornien i USA visar att antalet barn som får en autismdiagnos varierar kraftigt mellan olika bostadsområden: på vissa håll var det över dubbelt så vanligt som i resten av området. Man har tittat på olika faktorer i miljön, och inte hittat någon koppling mellan till exempel miljöförstöring och autismfrekvens. Det fanns vissa tecken på ett samband mellan autismdiagnoser och föräldrarnas ålder, men det var inte det mest dominerande. Däremot upptäckte man att den stora skillnaden var föräldrarnas utbildningsnivå.

Högutbildade föräldrar har i större utsträckning barn med autismdiagnoser än andra, och det är egentligen ingen nyhet. Det de inte tar upp i pressmeddelandet är vad det egentligen betyder. Att undersöka hur många som fått en diagnos är inte samma sak som att undersöka hur många som faktiskt har autism. Resultatet kan betyda en massa olika saker:

  • Högre utbildning betyder oftast högre lön och bättre löneförmåner, vilket i sin tur ökar möjligheten att få bra vård för sina barn. I ett land som USA är det A och O.
  • Högre utbildning gör att man har lättare att hitta och förstå medicinsk litteratur, och att argumentera och strida för sin sak gentemot läkare och psykologer. Det är lättare att bli tagen på allvar om man pratar akademiska.
  • Högre utbildning betyder ofta lättare arbetsbörda, vilket gör att man har mer energi att slåss för sina barns rättigheter.
  • Högre utbildning kan betyda att man har högre krav på barnens beteende, vilket gör att avvikelser från normen syns tydligare.
  • Högre utbildning kan i sig vara ett tecken på att autistiska drag finns i släkten. För som Hans Asperger själv sa: “För att lyckas inom vetenskap eller konst är en gnutta autism nödvändigt”.

Det hade varit intressant att se resultatet om de följde upp med en studie av hur stor andel av barnen i de olika områdena som faktiskt är autistiska. Kanske hade de upptäckt att det inte är så stor skillnad mellan olika områden egentligen; kanske inte.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Funkispolitik, NPF, NPF i media, Politik, Psykiatri, Psykologi and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Hög utbildning ökar autismchansen

  1. Henrik says:

    Tur att inte alla länder är som USA…

  2. Mellanvärld says:

    ”För att lyckas inom vetenskap eller konst är en gnutta autism nödvändigt” 🙂

  3. Paranoia says:

    I Illustrerad Jävulskap stod det för ett par år sedan att det fanns ungefär tio gånger så många ungar med autism per skalle bland familjer i Silicon Valley som i resten av landet. Men det kanske inte är så långsökt.

  4. men åh. USA alltså. bevisar verkligen att man kan få undersökningar att peka åt precis vilket håll som helst, det hela handlar om tolkning.

    mina föräldrar är akademiker, men jag tvivlar på att det skulle ha någonting med min eventuella asperger att göra, herregud.

    • Jag vet. Fast inom vissa områden tror jag att det KAN finnas ett visst samband: De nördigaste vetenskapsdisciplinerna. naturvetenskap och teknik, tex., och såklart språkvetenskap. Det är bara autister som kan uppskatta att rita syntaxträd, tror jag 😉

      • ja men jag menar nog snarare föräldrarnas utbildningsnivå. sen håller jag absolut med att det kan vara så att det i de nördiga grenarna finns en överrepresentation.

        hah, jag har så många gånger funderat på om jag inte borde bli språkvetare eller antroprolog egentligen. men sen så kommer det där jobbiga konst- och designsuget som jag helt enkelt inte kan ignorera 😛

  5. Ylva says:

    Det är nog med autism lite som med kön – en skala och inte ett antingen eller.

    Så, att vara eller inte vara autistisk måste ju ha med om man har en diagnos eller inte, men att vara “lite autistisk” är ju mer ett synsätt, en kategorisering för husbehov. Är jag rätt ute?

  6. pärlbesatt says:

    Vilket får mig att tänka på när folk säger Han har diagnos, när de menar att nån kunde kvala in för diagnos eller är bokstavsberikad. Det STÖR mig så fantastiskt. Diagnos har man ju bara när man de facto har diagnos, men det säger ju inte mycket om att andra utan diagnos kan vara lika aspiga. Och dessutom så kan man ha diagnos på diabetes eller epilepsi eller bronkit. Gaaah vrålar det i min vän av ordning-tarm när jag hör det.

    • Det bästa svaret på “Han har diagnos” borde vara: “Jaha, är det svininfluensa? Det gör inget, jag är vaccinerad. Tyvärr inte mot dumheter, dock”.

      Men IRL är jag naturligtvis ALDRIG fyndig nog att kläcka ur mig nåt sånt…

      • MiaM says:

        Problemet är väl att om man kommer på att säga nåt sånt så blir det ändå för omständigt att uttrycka det i talform. Min fördom om folk som säger “han har diagnos” är att de tillhör den grupp människor som jag inte skulle kunna prata med med så nördigt språk som jag t.ex. skriver med just nu. :S

  7. MiaM says:

    Det märkliga är att vi fortfarande lever i en värld där folk faktiskt läser sånahär studier utan att granska dem kritiskt. Jag utgår åtminstone från att det faktiskt är så – annars skulle studier av vetenskapligt sett usel kvalité sluta publiceras.

    Ibland undrar jag om det är en bra idé att ha nioårig grundskola där man bara kan välja vilken sorts slöjd man helst vill slippa samt om man ska lära sig tyska eller franska? Vore det inte bättre att försöka specialisera folk lite meråt olika håll så att man säkrar att en tillräcklig andel av befolkningen klarar att granska saker mer kritiskt?

    • I den nya grundskolan håller de faktiskt på med mer valmöjligheter än vad vi hade. Men jag kan fortfarande tycka att det skulle vara fantastiskt om man fick mer frihet att välja – bara man också har en möjlighet att välja om.

  8. Susanna says:

    Ååå, syntaxträd = 90-talsnostalgi. 🙂 Fast jag slapp rita de där träden själv, det gjorde datorn efter att jag hade skrivit in en massa krummelurer hit och dit. Jag gillar nästan allt som har med lingvistik att göra, förutom fonetik som jag tycker är rätt så meningslöst. Det är nog därför jag inte har 20p i Lingvistik fast jag borde ha det. 🙂

    På tal om autism så har jag en kompis som på allvar tror att Asperger är en sjukdom. Jag orkar inte rätta henne för det är ingen idé. *suck*

    • Mellanvärld says:

      “Jag gillar nästan allt som har med lingvistik att göra, förutom fonetik som jag tycker är rätt så meningslöst” får jag nog hålla med om.

  9. Datorn? Vi ritade för hand. Och detta var 2004, tror jag.

    Man måste nog ha en extrem autistisk ihärdighet för att orka rätta folk hela tiden. Inte ens jag är så ambitiös…

  10. Susanna says:

    På universitetet i GBG fanns (finns kanske fortfarande) det ett labb fullt med datorer som jag tror enbart användes till att skapa syntaxträd, där satt man många långa nätter och försökte klura ut i vilken ordning orden skulle skrivas in så att träden blev som de skulle. 🙂

    När jag var liten hade jag som hobby att rätta de vuxna när de sa fel (språkliga fel alltså), jag var ett mkt odrägligt barn. Nu för tiden vet jag för det mesta när det är dax att behärska sig, eller när det inte är ngn idé att säga nåt.

    • Okej 😀 Jag läste ju inte lingvistik på riktigt, utan bara som en delkurs i engelskan, och dessutom på en liten högskola 🙂

      Jag lärde mig tidigt att inte rätta folk, men jag har aldrig lyckats lära mig att inte störa mig på folks språkliga fel…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *