Från jättebröst, mördarbakterier, svininfluensa och strömavbrott till vanlig könsdysfori

Det började med att Sasha frågade om jag inte fått någon kallelse till kirurgen än. Jag väntar ju på att få en tid för konsultation, och först efter det kan man boka in en bröstkorgsrekonstruktion. Nej, det har jag inte fått, fast det snart har gått tre månader sedan jag fick löfte om en remiss, och sju veckor sedan bekräftelsen från kliniken, där det står att de har två månaders kötid. Med jul och allt har jag inte orkat ringa och peta på dem, men det ska bli av snart tänkte jag.

Sedan la jag mig i badkaret en stund, och försökte känna efter vad jag egentligen känner när jag pratar om operationen. Är jag orolig? Ja, lite. Är jag nervös? Ja, absolut. Är jag nojig? Jag sa till Sasha att jag kommer att vara så hög på smärtstillande på hemvägen att jag garanterat  kliver på fel tåg – så JA!

Person med bröst som hänger ner till knäna, och breda höfter

Självporträtt

Men den rädsla jag brukade känna förut är som bortblåst, det insåg jag när jag klivit upp ur badet och satt mig vid datorn igen. Jag läste om en kille i USA som fått problem efter operationen – hans bröstvårtor ramlade av. Det är sant; det fanns bilder. Men fast jag kände en så oerhörd medkänsla med honom, så reagerade jag ändå inte med mitt vanliga “det där kommer att hända mig!”. Jag är inte så rädd längre för de där mest ovanliga och dramatiska komplikationerna, fast jag redan har en lista i mitt huvud:

  • Precis när jag ligger på operationsbordet går strömmen, och innan reservgeneratorn har kommit igång har kirurgen hunnit slinta med kniven.
  • De blandar ihop mig med en patient som ligger inne för bröstförstoring, så när jag vaknar har jag F-kupa igen.
  • På väg till jobbet samma dag jag ska opereras råkar kirurgen ut för en olycka och blir långtidssjukskriven på obestämd framtid, och landstinget vägrar att ge mig en tid hos någon annan kirurg, med hänvisning till någon okänd lucka i vårdgarantin.
  • Jag får mördarbakterier i såren, så jag tappar känseln och mina bröstvårtor dör och ramlar av.
  • Kirurgen har svininfluensa och nyser ner i min öppna bröstkorg (ansiktsskyddet till trots), och jag blir smittad fast jag är vaccinerad, och måste ligga i lungmaskin.
  • Jag vaknar medan de skär i mig, och jag känner allt men kan inte kommunicera.
  • Jag vaknar aldrig.

Men det var alltså de skräckscenarios jag målade upp förut. Nuförtiden har jag mer en sund oro, som är lite mer dämpad och mycket mer realistisk: Jag är rädd att resultatet inte kommer att bli så bra. Jag funderar över ärrvävnad, över fett och muskler, över hur de ska kunna jobba med bröstvårtor stora som tefat, och vårtgårdar modell grytlock, hur många kvadratmeter hud de kan skära loss, och hur många tvålar man skulle kunna koka av fettet som de plockar ut.

Såhär när det känns som om det faktiskt är möjligt att få en operation kan jag tillåta mig att bli lite könsdysforisk igen. Under hela puberteten har jag känt en sådan könseufori att det bara är sunt med lite omväxling. Jag HAR problem med min kropp, annars skulle jag ju inte behöva någon operation – men bara vetskapen om att det faktiskt kan bli verklighet gör det möjligt att härda ut.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Kirurgi, Transbilder, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Från jättebröst, mördarbakterier, svininfluensa och strömavbrott till vanlig könsdysfori

  1. Mellanvärld says:

    “De blandar ihop mig med en patient som ligger inne för bröstförstoring, så när jag vaknar har jag F-kupa igen” verkar vara en vanlig farhåga.

  2. pärlbesatt says:

    Tack för dagens garv!

    Jag har gjort en förminskning från F till C, och jag har uppenbarligen överlevt. 🙂 Ett tag var det jobbigt med ökad känsel, så kläder och vind och sånt man inte kan göra så mycket åt kändes alldeles för mycket, men det gick över.

    Tror nog att du ska klara dig också. Hoppas det!

    • Jag ska erkänna att jag har mina funderingar kring hur jag ska klara mig utan binder, men det löser sig nog 🙂 Men när man gör en förminskning, så håller man väl inte på och delar bröstvårtan i mindre bitar? Det är nog det jag tycker låter mest skrämmande, av nån anledning…

  3. MiaM says:

    När det gäller vården så verkar det som att det *alltid* är något i stil med jul, semester eller liknande som “kommer emellan” när det gäller remisser å sånt? 🙁

    Som jourhavande tågnörd råkar jag veta att man kan förbeställa ledsagning på stationen, så slipper du irra dig på fel tåg 🙂 (De verkar dessutom vara påväg att ändra system, SJ har haft den servicen ett tag men nu har det dykt upp nåt generellt som jag tror bl.a. Banverket är involverad i. Det ser lite löjligt ut när en pyttestation som har två spår och en parkeringsplats utanför som rymmer typ fem bilar har en “mötespunkt för ledsagning”-mojäng 🙂 ).

  4. Susanna says:

    Jag skrev en massa här igår men raderade allt, för jag skämdes för att ditt inlägg fick mig att skratta högt och så kändes det taskigt att skriva det, men nu när pärlbesatt har “erkänt” att hen skrattade så kan jag ju skriva det med utan att få dåligt samvete. 🙂 Fast vissa grejer fick mig att må lite dåligt oxå såklart, t.ex. det där med att bröstvårtorna skulle ramla av. Huh! Det är läskiga grejer du radar upp på din lista, och det känns bra att läsa att du är mindre rädd nu (än du var tidigare) för att de där bisarra grejerna verkligen ska hända under operationen.

    När du skrev det där om “vårtgårdar modell grytlock” gjorde jag en tvångshandling och drog upp min tröja för att kolla in storleken på mina egna “gårdar” (dock ej bondgårdar!), men de liknade mer platta tennisbollar än grytlock i storleken (intresseklubben noterar). Ursäkta att jag upphåller mig vid ämnet bröst lite för länge, men det är när jag läser såna här inlägg om bröstoperationer som jag blir mer och mer övertygad om att jag INTE+++ är T*. 🙂

  5. Mellanvärld says:

    “bröstvårtor stora som tefat” Hu! så stora, hur får de plats? 😉

  6. Tobias says:

    Du lagger verkligen fram massor med orsaker till att vara orolig nar man ska opereras. Felbehandling, dod och misslyckad narkos. Laskigt… Hoppas jag aldrig kommer ihag listan om jag maste opereras.

    Men det ska nog ga bra ska du se.

    Jag fick svininfluensa, och jag overlevde…. 😉 Skamt asido, hade kirurgen svininfluensa sa skulle han inte ma bra. Jag var bara i det inledande stadiet och madde fruktansvart daligt…

    Sa det behover du inte oroa dig for. Jag ar helt saker pa att kirurger inte for utfora operationer nar dom ar sjuka…

  7. Pingback: Plastkort parerar plattbröstbristsparanoia « trollhare

Leave a Reply