Sagor om könsbyten

Lasse Hallström tar över där Tomas Alfredsson lämnade, skriver Aftonbladet idag. Filmatiseringen av romanen The Danish Girl blir av; fortfarande med en svensk regissör, och fortfarande med Nicole Kidman och Gwyneth Paltrow i huvudrollerna.

[picapp align=”none” wrap=”false” link=”term=lasse+hallstrom&iid=2255790″ src=”5/8/3/1/Premiere_Of_Miramax_9a98.jpg?adImageId=8945281&imageId=2255790″ width=”380″ height=”541″ /]
Lasse Hallström

Jag borde antagligen ha läst boken som filmen bygger på, men det har inte blivit av. Därför är jag lite orolig för de signaler som jag hittills har uppfattat. Filmen handlar om Lili Elbe, men så gott som alla artiklar skriver ut hennes mansnamnEinar Wegener – och använder manliga pronomen. Det måste vara en miss i den information som gått ut i pressmeddelanden, så det låter lite oroväckande. Risken finns att de trillar dit och berättar ännu en historia som inte leder någonstans. Det finns nämligen, som jag ser det, tre fällor att trampa i när man försöker beskriva transpersoner:

  1. Fixering vid det gamla sociala könet och det gamla namnet riskerar så lätt att tippa över i sagor om könsbyten: Simsalabim, en man blir till kvinna. Gott om faktafel och fördomar – positiva såväl som negativa – är karakteristiskt för förvandlingssagorna. Exempel: I stort sett vilken tv-dokumentär eller tidningsartikel som helst om transsexuella.
  2. Fokus på en individs inre process kan i och för sig kan ge en bra inblick i vissa aspekter av livet som transperson, men risken finns att de lämnar en med en ganska bitter smak i munnen. Exempel: Normal
  3. Tyngdpunkten på omgivningens fördomar kan också verkligen urarta i misärskrivning, för transfobi är inte att leka med. Exempel: Boys Don’t Cry

Jag är lite rädd att The Danish Girl ska fastna i den första fällan, och det vore väldigt synd. Om man däremot försöker hålla balansen, så kan man lyckas göra riktigt bra filmer: Transamerica, Mitt liv i rosa och Breakfast on Pluto, till exempel. Det behövs fler filmer, böcker och sånger om transpersoner och könsöverskridande – men inte under vilka omständigheter som helst.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, HBTQ, HBTQ-historia, Kultur och media, Regnbågsidoler, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Sagor om könsbyten

  1. Johanna M says:

    Det finns en fjärde fälla också….En som nästan alla som inte lyckas ramla de tre första, druttar ner i…
    Det är fällan att alla Transpersoner är Transsexuella. Även de som vet att det inte är ett likhetstecken mellan Transperson & Transsexuell verkar ändå bara köra på TS linjen.

    Som transa börjar det bli svårt att ha medlidande den hundratolfte gången en TS sitter i media och bölar om att “Jag är ingen “Transa” jag vill bara få bli en Kvinna/man”….
    Du ser sällan ‘transor’ sitta och lida över att de misstas för TS dock.

    Får vi bort stigmatat och sexfixeringen runt Transvestiter så kanske TS slipper gråta över den saken..

    • Ah, ja. Jag satt och funderade över hur jag skulle formulera det. För när jag tänker “transpersoner i film” så är det väldigt mycket ts, och i viss mån där det är mindre uttalat, men ts-aktigt tg/ig, tex. Kitten/Patrick i Breakfast on Pluto. Tv däremot är verkligen underrepresenterat. Därför finns det knappt någon “vanlig fälla” att gå i om man gör en film om transvestiter, för exemplen är så oerhört få. Själv ska jag erkänna att jag går i den fällan hela tiden, fast jag är medveten om den.

  2. dean says:

    normal ger väl ingen bitter smak?? hur menar du? den är ju förvisso väldigt tung och sorglig i början, men det blir ljusare och ljusare. och dottern är ju bara för underbar <3

  3. dean says:

    vänta, nu kanske jag övertolkade lite (även om jag står fast vid att normal inte lämnar en med en bitter smak i munnen) – du menar kanske inte att normal och boys don’t cry är dåliga filmer, utan mer att de kör på ett koncept som i längden kan bli uttjatat?

Leave a Reply