Miste sjukpenning – tog sitt liv. Vad var det jag sa?

Mari-Louise blev 61 år. Hon jobbade på Filmarkivet i Grängesberg och kämpade på, men blev bara sjukare och sjukare. Hennes läkare skrev ett intyg om förtidspension som skickades till Försäkringskassan i Borlänge, men medan utredningen fortfarande pågick satt en handläggare på Försäkringskassans nationella försäkringscenter i Falun och beslutade att dra in Mari-Louise sjukpenning. Beslutet kom som en chock, och två dagar efter att hon fått brevet tog hon sitt liv.

Jag vet inte så mycket mer än så om Mari-Louise, men det får man höra mer om i Uppdrag Granskning ikväll. Jag är rädd att hon varken är den första eller den sista vi kommer att få höra talas om som inte orkat leva med oron. Mari-Louise valde att avsluta sitt liv på påskafton 2009, och mindre än ett år senare är utförsäkrandet fortfarande i full gång. I DN heter det att fler kommer tillbaks i arbete, medan Aftonbladet är mer kritiska. Det visar sig till exempel att det mest är i storstäderna som folk faktiskt börjar jobba, medan man på landsbygden inte märker någon skillnad alls.

Utförsäkringarna och den totalt opsykologiska lanseringen av dem har gjort att den största effekten antagligen är den som inte går att mäta. Det finns ingen som räknar sömnlösa ångestnätter, medicinförbrukning, söndergnisslade tänder, akutbesök av olika anledningar och självmord, och sammanställer dem i någon statistik över hur lyckad chockrehabiliteringen är.

Vi visste att det skulle ske. Vi misstänkte att det redan hade hänt åtminstone någon gång; att det bara var för att de anhöriga inte orkar och vill berätta som det inte kommit ut i media. Vi visste att det bara var en tidsfråga innan det kom upp. Jag hatar att behöva säga det, men: vad var det jag sa?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Funkispolitik, NPF, Politik, Psykiatri, Psykologi and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Miste sjukpenning – tog sitt liv. Vad var det jag sa?

  1. dean says:

    “Mari-Louise valde att avsluta sitt liv på påskafton 2009” – varför skrivs det om henne nu då? jag förstår inte.

  2. KB says:

    Jag tor marie-louse hade kronisk borrelia.
    Hennes symptom tyder på det.
    Borrelia kan ibland botas,
    men svenska läkare skiter i det.

  3. Agneta says:

    Jag tycker hela debatten är snedvriden. Det handlar endast om att fler kommit tillbaka i arbete såsom arbetet är det centrala. Jag anser att grundfrågan är om folk har blivit frisk(a)re och genom det kunnat återgå till arbete. Det är en väldig skillnad det.

  4. Frazz says:

    Har försäkringskassan inget förtroende för läkaryrket?? eller vet de något som de missar att lära ut på läkarhögskolan?

    • Fk har ju sina egna läkare, som inte träffar patienterna och ägnar väldigt liten tid men får massor betalt för att “bedöma” ärenden, men de läkarna har alltså större makt över sjukskrivningarna än de som faktiskt HAR träffat patienten, och kanske har följt henom i åratal.

      • Frazz says:

        Precis så varför ifrågasätts inte det istället för direktiv från politiker, det hade ju inte sett så här ut oavsett vad politiker säger om det den riktiga läkaren som träffar patienten och har dess historia inte omyndigförklaras av dessa förtroende läkare som bara läser ett urtag ur journalen.

  5. Andreas says:

    En normal människa hade kanske överklagat och inte direkt tagit sitt liv, det tyder snarast på att hon inte var helt tillräknelig. Varje år tar omkring 1000 månniskor i Sverige livet av sig av olika anledningar. Är det inte lika synd om dem?

    Sedan måste man beakta att läkare såväl som fk-personal är människor. Och människor gör fel, ibland med ödesdigra konsekvenser. Det går inte ha ett system och ett arbetssätt som är helt vattentätt när det ska göras prövningar i varje enskilt fall. Själv har en bekant till mig gått till läkaren för en ögoninfektion, träffat tre läkare och fått tre vitt skilda prognoser.

    Vidare tycker jag det är skamligt av SVT och SvD att dra politiska och ekonomiska växlar på denna tragedi. Men det är som vanligt med media…

    • “En normal människa” säger du. En frisk människa, antar jag att du menar. Men när man är sjuk har man sällan den energi som krävs för att överklaga. Faktum är att den som ORKAR slåss direkt blir ifrågasatt, eftersom det är ett tecken på att man inte är jättesjuk.

  6. Susanna says:

    Tragik i kubik. :/ Å vad jag är glad och tacksam över att jag har ett jobb och är frisk, jag ska aldrig mer klaga på att mitt jobb är tråkigt, slitsamt och dåligt betalt, för så länge jag slipper “bråka” med AF och/eller FK har jag det väldigt bra! (been there, done that) Jag är däremot lite orolig för andra personer jag känner som i teorin skulle kunna bli utförsäkrade snart, men den som lever får se.

  7. Danitra says:

    Det är ju väldigt tragiskt!

    Men det största problemet här är ju vården eftersom en uppenbart självmordsbenägen kvinna inte fick hjälp i tid!

    • Ja, det är en dubbel tragik. Vården gjorde naturligtvis också misstag. Vårdcentralen som hon gick till fick kritik av socialstyrelsen för att de haft många inhyrda läkare, och för att de inte erbjöd henne samtalsterapi. Det är sånt som också händer, alldeles för ofta.

  8. Stigfinnaren says:

    I mellanmjökens land är det alltid någon annans ansvar.

  9. Tristessa says:

    Det är så galet, det måste bli en ny regering i år, detta går inte bra helt klart. och sen är det så skrämmande att folk inte fattar detta, vad de pysslar medför sjukt.

  10. pärlbesatt says:

    Särskilt det här tycker jag är sant (eller snarare applicerbart på mig): Det finns ingen som räknar sömnlösa ångestnätter, medicinförbrukning, söndergnisslade tänder, akutbesök av olika anledningar och självmord, och sammanställer dem i någon statistik över hur lyckad chockrehabiliteringen är.

  11. robertalmgren says:

    Jag har själv sett flera i min närhet drabbas och som det kunde slutat likadant för, jag blir så ….. förbannad, bra att du tar upp det på din blogg fler måste börja uppmärksamma detta övergrepp på några av de mest utsatta människorna i vårt land.

  12. robertalmgren says:

    Stigfinnaren: kan du förklara arbetslinjen för dem som är sängliggande och knappt kan röra sig pga olika sjukdomar som nu förklaras som arbetslösa istället för icke-arbetsföra? Hur kan du försvara att vi inte hjälper de svagaste människorna bara för att dom som redan har mycket ska få mycket mer? Du kan kalla det individualism, kapitalism, fri arbetsmarknad, vi som bryr oss om andra vet vad det egentligen är EGOISM!

    • Jag tog bort Stigfinnarens sista kommentar, för jag tyckte den var över gränsen. Att börja gräva i en specifik persons hälsa och död på det sättet är jävligt osmakligt.

  13. Anna says:

    Jag tror ärligt talat inte att det är nya systemet som var problemet i det här fallet, utan troligen en kombination av en instabil människa som inte orkade med byråkratin i kombination med sin sjukdom. Det förekom säkerligen självmord pga sjukdom och uppgivenhet även under tidigare sjukersättningssystem, och FK-anställda kan (ärligt talat) vara de kallaste och minst sympatiska människor som man någonsin träffar i sitt liv – oavsett om högern eller vänstern sitter i regeringen.

    Det gör mig illa berörd att media ständigt lyfte enskilda fall som slagträn i debatten och slåss åt oppositionen. Jag tror inte att jag har läst en enda artikel som har granskat helheten i det nya sjuksystemet, där rehabiliteringskedjan får en chans att framställas som en helhet.

    Media framställer det ju som om utförsäkringen är slutet och spelar upp människors oro. De målar upp en falsk bild av att det finns ett stoppdatum. Hur många artiklar har vi fått läsa om OMFÖRSÄKRINGAR? Dvs, de som har blivit bedömda och funnits vara för sjuka för att jobba, och därför får gå tillbaka på sjukersättning? De finns också, men nästan aldrig ser man media berätta för folk att man faktiskt blir omförsäkrad om man är för sjuk för att arbeta.

    Likaså finns människor som nu har blivit uppmärksammade för första gången på mycket länge, som trodde att de inte var någonting värda, och som tack vare det nya systemet har fått tillbaka hoppet. Jag har t.ex. en bekant i Göteborg som är 38 år och var sjukskriven pga reumatism, hon var på väg mot förtidspension och skulle säkert ha stämplats ut för gott ur samhället om vi hade haft kvar den förra regeringens system. Min väninna mår bättre idag och jobbar nu halvtid i en butik sedan två månader tillbaka. Hon har bra dagar och dåliga dagar, men hon har sagt att hennes mardröm är att bli förtidspensionär utan hopp. Det var tufft för henne i början, men nu har hon funnit ett sätt att arbeta som hennes kropp klarar av.

    Jag tror att det bara är positivt att man inte förlänger sjukskrivningar per automatik. Det nya systemet har faktiskt några riktigt goda poänger – folk kan mer än de tror, och man måste möta de sjuka och våga ställa frågan: “Vad klarar du av?”.

    Jag mår ärligt talat illa när jag tänker på det passiva sossesystemet som gjorde flera bekanta till förtidspensionärer innan de ens fyllt 40. Många behöver få frågan: vad klarar du av?, och bli visad vad det finns för möjligheter.

    Man blir inte friskare av att bli lämnad ensam.

    Det är inte säkert att man blir friskare av att bli utvärderad efter en viss tid, men det är någonting som är absolut nödvändigt om systemet ska fungera. Tyvärr så tror jag att de som har hamnat i långtidssjukskrivningar eller förtidspensioner skapar en bild av sig själva där de inte duger någonting till, och de vänjer sig vid en tillvaro som handikappade eller sjuka, trots att de kanske inte skulle behöva göra detta.

    • Det jag vänder mig emot är inte att man omprövar sjukskrivningar, utan att man helt enkelt utförsäkrar folk utan att ge dem ett alternativ. Ta tex. detta vid årsskiftet: Folk fick inte veta någonting om vad det skulle innebära, för ingenting var klart. Myndigheterna hade inte heller någon aning. Det faktum att man inte kunnat presentera ett tydligt åtgärdsprogram där man förklarar exakt vad det innebär är ett stort misstag. Och skyll inte på media, för INGEN visste något förrän några få veckor innan nyår. Och så är det såklart de som bedöms vara arbetsföra, men som de facto inte är det. De som inte klarar att delta i åtgärderna, vad får de?

  14. Anna says:

    Jag vill också berätta en sann historia…

    Jag har jobbat en sväng inom vården, på ett sjukhem för gamla… “sista anhalten”, så att säga. Ingen flyttade någonsin därifrån, och många var amputerade på grund av ålderdiabetes. Jag var där på sommaren, när terapeuterna var på semester. Det var ett skrämmande och ibland deprimerande arbete, att se vad som blev av människor när de inte har någonting annat att göra än att stirra in i väggen eller ut genom fönstret. Titta tomt på teven och bara vänta på ingenting. Jag skulle duka bordet på hemmet en dag, till frukost tror jag att det var. En av tanterna satt i sin rullstol i närheten och jag frågade om hon ville hjälpa till att duka.

    Hon log med hela ansiktet, nej, med hela kroppen!

    Det var helt otroligt att se.

    Jag gav henne några tallrikar och hon rullade långsamt runt bordet och ställde upp dem medan jag ordnade med glasen. Hon log hela tiden, trots att det gick långsamt. Hon kände att hon gjorde nytta, någonting som var viktigt. Känslorna var skrivna i hennes ansikte lika tydligt som i en bok. Hon skulle få göra nytta idag – hon hjälpte till och vi gjorde någonting tillsammans. Någonting riktigt som hon förstod nyttan med – detta var inte bara någonting för att sysselsätta händerna, vi skulle allihop sätta oss och äta vid bordet sedan.

    När halva bordet var dukat kom en sköterska ur den ordinarie personalen och tog ifrån tanten tallrikarna som var kvar. Hon sade någonting i stil med: “men det där ska inte du göra!” och så lade hon snabbt och kallt ut tallrikarna på bordet och stegade iväg till köket där hon gav mig en sur blick – höll inte sommarvikarien koll på tanterna?

    Jag glömmer aldrig hur ljuset försvann från tantens ansikte när sköterskan tog tallrikarna ifrån henne.

    Vet ni vad – jag kan aldrig någonsin, aldrig, acceptera ett sjuksystem där vi inte ens får fråga de sjuka vad de klarar av. Jag såg med egna ögon en människas värde stiga inom henne, som en termometer när man håller den över ett ljus, när hon upptäckte att hon kunde göra någonting som hon inte trodde att hon kunde.

    ALLA måste få frågan: vad klarar du av?

    Om vi inte vågar ställa den frågan, av rädsla för att den sjuka ska bli ledsen, känns sig ifrågasatt, eller ta livet av sig, då är vi inte människor längre. Då har rädslan segrat. Det är hälsosamt att låta de som har varit sjuka länge prova på nya saker och lära sig nya saker om sig själva.

    Högerns system utmålas gärna som kallt i media, men jag ser det annorlunda eftersom jag ser passivitet som de långtidssjukas värsta fiende.

  15. robertalmgren says:

    Anna: De människor jag känner och släktingar som förlorat sin sjukpenning blev inte tillfrågade “vad är du kapabel att göra” dom fick ett brev lagom till nyår som förklarade att dom numer inte får någon mer hjälp. Vad ska en 60 årig gumma med dåliga leder och nästan ingen syn få för jobb när vi redan har arbetslöshet i det här landet? Ni borgare har alltid varit bra på att sparka på dem som redan ligger men har ni ingen skam i kroppen? Kan ni försvara precis vad som helst? Människor som du får mig att må illa, inte de stackars människor som tvingas be om pengar för att dom inte klarar av att arbeta. Det har väl du Anna aldrig upplevt så du behöver ju inte oroa dig, och empati har ju inget med dina ekonomiska kalkyler att göra så det är ju ointressant. Men alla som inte har rika släktingar som tar hand om dom och som inte klarar av att arbeta pga cancer, reumatism osv, dom är väl egentligen bara lata eller “dom har inte fått en andra chans” vilken gullig omskrivning ni lyckats med. När ska dom hundratusentals friska människor som är arbetslösa få en chans? Samtidigt som borgarna ska fortsätta sparka ut de med sämst förutsättningar att jobba i arbetslivet? Men det är ju så högern alltid har resonerat desto fler desperata arbetslösa människor desto lättare blir det för storföretagen att pressa ned lönerna och ta bort rättigheter, anställningsavtal mm med motiveringen “vi måste ju öka sysselsättningen”. På samma sätt som Sverigedemokraterna skyller på invandrarna för den ekonomiska krisen så skyller ni på de arbetslösa, sjuka och gamla, men ni lär ju snart sitta i samma båt så det passar er bra, men innan dess hoppas jag ni åker så det ryker det här valet. Problemet med “vänster”blocket var inte att dom var för mycket vänster, tvärtom, det var bland annat därför moderaterna kunde lura gråsossarna med sitt dravel om “vi är sveriges nya arbetarparti”, men nu börjar vi äntligen se era fula nyllen träda fram allteftersom ni tar mer från de fattiga och ger till de rika.

    • Jag är benägen att hålla med Robert här. Det är INTE det faktum att folk som kan arbetsträna etc ska göra det som är problemet. Problemet är att folk ställs på bar backe om de inte klarar det.

      • Anna says:

        Nej, Immanuel, de ställs inte på bar backe. Klarar man inte av att arbetsträna så är man sjuk, och då hamnar man tillbaka på sjukersättningen. Men den aspekten brukar man bekvämt nog glömma bort i debatten.

        • Men det går inte automatiskt, eller hur? Eftersom man då måste ha in nya intyg, göra nya bedömningar… Såvida de inte får gräddfiler utan måste vänta som alla vi andra är det minst några månaders väntetid, kanske ett halvår eller så (jag väntade själv på SGI-utredning i sex månader, sedan beslut om aktivitetsersättning i nio. Det är inget jätteovanligt). Om man då inte kan få sochjälp så står man på bar backe, och soc tar också tid och krånglar mycket.

          • Anna says:

            Att det inte går automatiskt är bara positivt. Det måste finnas kontrollpunkter i långtidssjukskrivningar.

            Socialen är skyldiga att hjälpa den som inte kan få ersättning från annat håll. Det gäller bara att veta vilka rättigheter man har (vilket inte alltid är det lättaste). Under en sådan period som du beskriver så ska socialen hjälpa till.

          • Men socialen tar också tid, och har också sina krav. Om man tex. har oturen att sitta i en bostadsrätt, så måste man sälja den och flytta, vilket inte är det enklaste när man är sjuk. Soc är inget skyddsnät som fångar upp folk, det är en sista utväg som är svårt i sig att få igenom. Det man gör när man hänvisar folk till soc, om så bara för några månader, är att tex. kräva av dem att sälja sin bostadsrätt om de har någon. Bara det att sälja och flytta är verkligen inte lätt för den som är sjuk och utan kontaktnät.

            Det är ingen som ifrågasätter kontrollpunkter, som vanligt. Hur många gånger ska jag behöva säga det?

    • Anna says:

      Robert,
      “Ni borgare har alltid varit bra på att sparka på dem som redan ligger men har ni ingen skam i kroppen? Kan ni försvara precis vad som helst? Människor som du får mig att må illa, inte de stackars människor som tvingas be om pengar för att dom inte klarar av att arbeta.”

      Ursäkta, men du känner inte mig. Du låter minst sagt fördomsfull, när du spyr ur dig sådana här förolämpningar så fort någon uttrycker en åsikt som du inte håller med om. Vi kan väl försöka diskutera som vuxna människor?

      “Det har väl du Anna aldrig upplevt så du behöver ju inte oroa dig, och empati har ju inget med dina ekonomiska kalkyler att göra så det är ju ointressant.”

      Några saker som du inte visste om mig:
      Jag har gått på socialbidrag.
      Jag har levt under riksnormen.
      Jag har haft tre arbeten parallellt.
      Jag har jobbat för en timlön under 50 kr.
      Jag har bott på 20 kvadrat.
      Jag har blivit uppsagd från mitt arbete.
      Jag har varit arbetslös flera gånger.
      Jag har inte en fast anställning idag.
      Jag har smärtor i rygg och nacke som kräver regelbunden behandling, samt en begynnande musarm.
      Jag har haft ett arbete där jag jobbade upp till 13 timmar i sträck utan paus.
      …så du kanske inte borde uttala dig om vad jag har och inte har upplevt? Och om du läser mitt andra inlägg här ovan, med historien från vården, så kanske du kan upptäcka ett gryn av empati.

      Jag anser det inte vara humant att ha ett system som bygger på passivitet och på att slussa in människor i permanent utanförskap. Man måste utvärdera folk, och det är fullt rimligt att man bestämmer en tid varefter man gör den utvärderingen.

      “När ska dom hundratusentals friska människor som är arbetslösa få en chans? Samtidigt som borgarna ska fortsätta sparka ut de med sämst förutsättningar att jobba i arbetslivet?”

      När lågkonjunkturen släpper så kommer arbetslösheten att minska. Då får många en ny chans. Att man har dåliga förutsättningar är inte samma sak som att man är för sjuk för att arbeta. Det finns många som har dåliga förutsättningar utan att vara sjuka. Är man sjuk så ska man vara i sjuksystemet, är man bara arbetslös så har man inte där att göra.

      /Anna

  16. Anna says:

    Nu tackar jag för mig för natten!

  17. robertalmgren says:

    Anna: Du kan komma med hur många argument du vill men det förändrar inte det faktum som du ständigt undviker att kommentera “det är inte rätt att sparka ut människor som är allvarligt sjuka i arbetslivet utan att först kunna erbjuda dem ett jobb eller utan en utvärdering av vad dom kan göra”, du fortsätter koncentrera dig på några exempel på människor som verkligen vill och kan jobba, Fine for them, men det gäller inte alla, kan du inte bara erkänna att regeringen drar för många över en kam, t om de borgerliga partierna själva börjar backa i dessa frågor. Du säger “när lågkonjunkturen släpper får alla en ny chans” men allvarligt ska du säga till sjuka människor som knappt har råd att leva att dom “bara behöver invänta att konjunkturen släpper” kan inte de välgödda borgarna (som ursäkta jag tror du är en del av) invänta att konjunkturen vänder innan dom tar ifrån desperata och deprimerade människor deras sista livlina och indirekt anklagar sjuka (många dödssjuka) människor för att “bara vara lata”.

    • Anna says:

      Jag svarar gärna på detta Robert:

      “”det är inte rätt att sparka ut människor som är allvarligt sjuka i arbetslivet utan att först kunna erbjuda dem ett jobb eller utan en utvärdering av vad dom kan göra””

      Jag håller med dig till 100%.

      I det nya systemet så SKER en utvärdering. Om man inte är arbetsför så tvingas man inte ut i arbetslivet – man kommer tillbaka i försäkringen. Det är fortfarande fullt möjligt att få permanent sjukersättning eller förtidspension.

      Jag kan bara sluta mig till att du inte ens har läst de nya reglerna?

      Efter vissa tider så gör man utvärderingar och ser vilka åtgärder som behövs för att få tillbaka personen ut i arbete. Går inte det så blir det omförsäkring.

      Vad är det som är konstigt med att man utvärderar människors arbetsförmåga?

      • Tristessa says:

        Anna – Det är konstigt att det sker på bekostad av ytterligare mer ohälsa Ex. undertiden arbetsförmågan utvärderas så kan det hända att någon står utan pengar blir utan bostad och där med absolut utan jobb om de nu skulle komma fram till att förmågan finns) eller värre utan allt. Det är omänskligt att göra så.

  18. robertalmgren says:

    Anna: du skriver “Är man sjuk så ska man vara i sjuksystemet, är man bara arbetslös så har man inte där att göra.”

    Alla som är allvarligt sjuka (även döende) människor spenderar inte all sin tid på ett sjukhus, men jag känner många som hellre skulle vilja det men som inte kan, nu är dom inte bara dödssjuka och utan tillräcklig vård, nu är dom även arbetslösa, härligt!

    • Anna says:

      Men snälla Robert, är man verkligen dödssjuk och inte kan arbeta så blir man omförsäkrad och får sjukersättning igen. Det är inte dessa personer som slussas ut – de som slussas ut är de som har arbetsförmåga kvar.

      Du kan t.ex. läsa på lite här: http://mammapolitikern.blogspot.com/2009/11/utforsakrad-eller-omforsakrad.html

      Det inlägget reder ut en hel del.

      “Har man varit sjukskriven i max 915 dagar så ska man slussas vidare – det finns 4 olika alternativ:
      1. Tillbaka till sin tidigare anställning.
      2. Sjuk eller aktivitetsersättning.
      3. Introduktion hos Arbetsförmedlingen (AF) under 3 månader.
      4. Förlängd sjukskrivning om
      – Man vårdas på sjukhus eller i hemmet
      – Är så sjuk att man saknar verklighetsuppfattning (Psykoser etc)
      – Det sker en ökad risk för allvarlig försämring av sjukdomen/skadan för att man deltar i introduktionen hos AF”

  19. Pingback: Gröngöling » Vi försäkrar oss om att försäkringen försäkrar lägre skatter till dem som inte låtsas vara sjuka

  20. Pingback: Vi får inte tiga ihjäl människors rop på hjälp « Ett hjärta RÖTT

  21. robertalmgren says:

    Men jösses Anna, t om försäkringskassan har erkänt att dom gjort fel i flera fall och den borgerliga regeringen har backat många steg sedan allt fler skandaler uppdagats, det är bara du som fortsätter leva i förnekelse.

    Du skriver “Men snälla Robert, är man verkligen dödssjuk och inte kan arbeta så blir man omförsäkrad och får sjukersättning igen. Det är inte dessa personer som slussas ut – de som slussas ut är de som har arbetsförmåga kvar.”

    Men snälla Anna inte ens försäkringskassan tror på det du säger! Massor av människor med livshotande sjukdomar har fått sina ersättningar indragna från försäkringskassan utan en tillstymmelse till ny utvärdering trots läkares motstånd. Och slussas ut i vaddå? Det finns ju inte tillräckligt med jobb ens för de friska och särskilt inte för allvarligt sjuka eller gamla människor.

    Den fria marknaden skiter i om människor är sjuka eller inte därför behövs sociala skyddsnät för de svagaste i samhället, men ni moderater (anonyma socialDarwinister) tror ju inte på sådant så det känns rätt meningslöst att diskutera sådant med er. I er värld finns bara ord som tillväxt, privatiseringar och “individens frihet”, dvs fri att skita i alla andra, jag hoppas och tror att väljarna börjat inse det.

    Men jag är ledsen “Anna” du kommer aldrig lura i mig att du är en fattig skadad personlig assistent som vill ta ifrån människor deras sjukersättning bara för att peppa människor att komma ut i arbetslivet för att “ge dom en andra chans” en andra chans till vaddå? Till sämre ekonomi och en chans att få komma till arbetsförmedlingen och höra “det är ingen som vill ha dig” för att därefter tvingas tigga bidrag och bli behandlad som en snyltare.

    Satsa först på bättre rehabilitering, de jag känner som är allvarligt sjuka har aldrig blivit erbjudna något sådant, därefter gör en utvärdering av deras arbetsförmåga och slutligen när det väl finns några jobb att få (vi väntar ivrigt på att regeringens politik ska ge utdelning på det området) så kan man diskutera hur man ska hjälpa dessa människor tillbaka till arbetslivet.

    Men kasta inte ut människor ur systemet bara för att Reinfelt ska kunna hyra några privatchaufförer till eller för Edvard Unsgaard ska slippa plocka bort hundbajs från trappen själv, det är inte solidaritet eller nytänkande, jag säger det igen det är egoism!

  22. Agneta says:

    Egentligen ska man inte deltaga i sådana här bloggdebatter. Debattenutvecklas ofta till pajkastning, men eftersom jag gick in hrä och läste igen kan ja ginte låta blir att yttra mig

    ANNA!

    Du talar mot bättre vetande i flera av dina inlägg, men det det är inte det jag skall diskutera, det är det faktum att INGEN absolut INGEN i någon debatt någonstans frågar sig hur utbildningen för handläggarna på fk ser ut. Det finns ingen akademisk utbildning för dessa som det finns för socialsekreterade som läser 3,5 år inklusive praktik och har en Fil kand examen. Personalen på fk lär sig på plats av andra som lärt sig på plats s a s. Förutom att de saknar relevanta sakkunskaper är de inte tränade att läsa komplicerade juridiska och medicinska texter. De är kontorister helt enkelt. Kontorister skall syssla med kontorssarbete inte med UTREDNINGSARBETE

    Det är avsaknad av relevant utbildning som är förklaringen till alla misshälligheter på FK, Jag har under en följd av år hjälpt vänner och bekanta med olika fk-ärenden och har sett så avskyvärda exempel på ofullständiga utredningar. Vid skriftväxling svarar de GODDAG YXSKAFT. De saknar förmåga att kommunicera i skrift,

    Skyll på regeringen i stort, men lägg ansvaret på handläggarna när de är dessa som saknar kompetens och framför allt insikt om sin egen inkompetens

    Idiotin ligger på individnivån hos FK.

  23. Pingback: Regeringskanslister porrsurfar på jobbet « trollhare

  24. Pingback: Alliansen och deras omskrivningar om sjukskrivningar « Ernst Robert Almgren

  25. Pingback: Alliansen och deras omskrivningar om sjukskrivningar | Andlig aktivist

Leave a Reply