Brösttårta och remiss-miss

Jag drömde inatt att jag åt upp mina egna bröst. De var en prinsesstårta med rosa marsipan, upplagt på ett fat. Den såg ut som en helt vanlig tårta men för varje tugga blev mina bröst mindre. Fast jag inte gillar vispgrädde så satte jag i mig hela.

Jag tolkar det som att jag verkligen behöver få operera bort brösten snart. Det har gått över tre månader sedan jag fick löfte om en remiss, och snart två månader sedan jag fick en bekräftelse på att den kommit fram – men jag har fortfarande inte fått någon tid. Jag borde ha ringt och petat på dem tidigare, såklart, men jag har haft problem med stress, tappad röst och sjukdom som gjort att jag sovit över mottagningens telefontid. Därför var det först idag som jag faktiskt ringde upp och frågade vad som egentligen händer.

Hen hittade mig snabbt i datorn, och konstaterade att jag skulle få en kallelse – så snart min specialistvårdsremiss kommit in. Kliniken i Linköping hade alltså bara fått remissen från Uppsala, som i sin tur har en specialistvårdsremiss från Gävleborg, men Linköping behöver en egen remiss från Gävleborg för att kunna ge mig en tid – och någon sådan har de alltså inte fått ännu. Sekreteraren lovade att skriva en påminnelse till dem, så att den blir skickad någon gång.

Lite surt känns det att veta att det hade kunnat gå fortare ifall jag hört av mig tidigare, men det är som det är. Jag längtar efter en platt bröstkorg, även om det inte känns riktigt lika akut längre. Testosteronet har gjort mycket för att jag ska må bättre, och förhoppningsvis slipper jag fettpåsarna till sommaren. Det ser jag verkligen fram emot. Än så länge kan jag gömma mig i stora tröjor, och än så länge är ett extra varv resår runt överkroppen ett skydd mot kylan. Till sommaren vill jag däremot slippa svetteksem, skavsår och svamp, och kanske tillochmed kunna åka och bada. Prinsesstårtor är verkligen inte min grej – svettiga tårtor är det ännu mindre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Kirurgi, Psykologi, Puberteten, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Brösttårta och remiss-miss

  1. Tobias says:

    Jag forstar att du vill konskorrigeras. Men du far mig verkligen att fa angest av alla sorters operationer… :S

    Den enda operationen som jag genomgatt ar Lasik pa ogonen, och det var for att jag inte kande mig hemma i min kropp heller. Gillade ju inte att ha glasogon… *s*

    Hoppas du snart far. Skulle du kunna forklara den fysiska processen som du maste ga igenom. Operationer och hormoner. Kan man fa hormoner i psykologistadiet, eller maste man vara “godkand” innan?

    • Jag ska erkänna att jag tycker att laseroperation av ögonen låter mer skrämmande. Det är ju ÖGONEN de petar på. Jag har sån fobi för ögonpetande att jag inte kan ta ögondroppar, än mindre använda linser. Att karva i kroppen känns mindre läskigt. Men det är ju bara jag 🙂

      Man måste ha en diagnos, åtminstone en preliminär diagnos, för att få hormoner. Oftast är det efter ungefär ett år i utredning, ibland längre.

  2. Tobias says:

    Det var vad jag tankte nar jag skulle opereras ocksa. Jag har haft laskiga drommar om att mina ogon typ mosas ihop av att jag fatt nat i dom… :S

    En van till mig trodde att hon var transsexuell FTM. Men det visade sig att hon bara hade identitetskris. Oforlatligt bland manga ts att angra sig. Visade sig att hon bara identifierade sig som nagot manshaftig kvinna… 😉

    Sen ar det av med tuttarna och gora om dar nere, antar jag. MTF har det snappet lattare av vad jag forstar. FTM maste valja mellan storleken pa sin penis och kansligheten. Later jattekonstigt att dom kan gora sant sa det ser ut som en. Otroligt…

    Jag tror inte jag hade brytt mig sarskilt mycket om jag fotts med samma personlighet som kvinna. Jag tror skulle trivas mer som det. Men jag anser mig vara man anda nu. Jag har undrat lite vad det ar som gor en transsexuell rent emotionellt. Kanner man inte sig som sitt fodda kon, trivs man inte i kroppen man ar fodd i eller skulle man bara kanna sig bekvamare som diverse. Jag ar nyfiken, men transsexuella ar oftast valdigt defensiva om sin konsidentitet….

  3. genrep says:

    Tänk vad olika det kan vara. En del vill ha mer andra mindre. Jag säger bara: less is moore 🙂

  4. Andrea says:

    Det är ju helt sanslöst att det ska ta sån tid att skicka en remiss. Och varför så många instanser? Kunde den inte ha skickats till Linköping direkt?

    • Den måste ha kommit bort på vägen, tänker jag. Och jag tror att de skickade den direkt till Linköping, men det är alltså två olika andra landsting som jag har remisser till, och det krånglar väl till det…

  5. Susanna says:

    På tal om drömmar så drömde jag om dig i inatt, du skulle sova över hos mig i min gamla lägenhet i Högsbo (som jag flyttade ifrån 2005) fast den såg inte ut som den gjorde i verkligheten såklart. 🙂 Det var en meningslös dröm, men ändå. 🙂 Nu ska jag läsa de andras kommentarer, jag gjorde allt i fel ordning denna gång.

  6. Susanna says:

    GBG är inget kul alls just nu, det är slaskigt och fuktigt och blåsigt. Men snart börjar Filmfestivalen och då blir det kanske lite bättre. Hoppas det löser sig med remissen, det är sjukt störigt när det kärvar till sig sådär med vården. Byråkrati are us.

  7. Susanna says:

    Jag menar såklart inte att Filmfestivalen bestämmer över vädret, men det händer iaf lite grejer i stan och man kan gå på bio nästan när som helst på dygnet och drömma sig bort till varmare länder. 🙂

  8. Pingback: Femton veckors väntan på bröstbrevet som aldrig skrevs « trollhare

  9. Pingback: Kirurgen har väntat i 16 veckor, jag i 29 år – på en remiss som inte är skriven « trollhare

  10. Pingback: Sug min manboob, byråkratins svarta hål! « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *