Den svåraste garderoben av de alla: Att komma ut som synsk

Jag har lämnat många garderober under årens lopp: Jag har kommit ut som bisexuell, som könlös, som kristen, som queer, som aspie, som häxa, som psykfall, som hedning, som transsexuell, som bög, som ADHD, som kille, som asexuell, som sexuell och som en massa andra saker. En del av garderoberna har egentligen knappt funnits där innan jag kommit ut, eftersom jag är en väldigt öppen person som inte har vett att dölja och skämmas. Men så finns det en sak som har varit väldigt svår att hantera. Det finns ett område där jag helt plötsligt har massor av spärrar som säger åt mig vad jag får och inte får tänka, och vad jag kan och inte kan säga. Vissa delar av det har jag lärt mig att det är okej att dela med sig av, så det handlar inte om att jag skäms för det helt och hållet, utan det är bara en viss del av det som är problemet.

Det handlar om tro; om trolldom. Jag har lämnat kvastgarderoben för länge sedan, och tillåter mig att då och då nämna sabbater jag firar eller redskap jag använder. Det jag däremot tvekat inför har varit det som det hela bygger på. Trolldom är ju inte bara att springa runt i skogen och vifta med trollstavar, eller att meditera på kyrkogårdar vid midnatt.

Kristallkula

Jag har tvekat för att jag inte ens riktigt står för det själv. Jag kan inte lita på att det stämmer, eller på att det inte bara är min hjärna som hittar på allt. Framförallt är det något som inte stämmer med den bild av mig själv som jag vill se i spegeln. Jag vill vara vetenskaplig och upplyst. Jag vill inte tro på sånt som inte går att bevisa, på flummigheter. Jag ska vara en mycket seriös akademiker ju, och bara tänka rationellt och logiskt. Men jag kan inte. Det är någonting i min hjärna som envisas med att avslöja framtiden, dåtiden och nutiden. Det är något som knuffar mig i rätt riktning, fast jag verkligen försöker stå emot, så att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle. Det finns någon eller något som förser mig med bilder jag annars inte skulle ha sett, och som får mig att veta vad som ska hända flera veckor eller månader innan det faktiskt händer.

Jag är synsk. Det är lika bra att erkänna det. Jag har inte valt det själv, och trots att jag har ägnat hela mitt liv åt att försöka lära mig att hantera det så vet jag fortfarande inte hur man gör – förmodligen för att jag samtidigt försökt bortförklara det som tecken på att jag är psykotisk. De senaste månaderna har jag försiktigt prövat att glänta på garderobsdörren inför vissa vänner och bekanta, och eftersom de har tagit det över förväntan bra känns det möjligt att kliva ut helt och hållet. Jag vet inte vad det betyder. Jag vet inte vad det leder till; om någon alls bryr sig om en så personlig sak, eller om folk bara avfärdar det som ännu ett utspel. Det enda jag vet är att ifall jag hade tagit min synskhet på allvar för flera år sedan, så hade många saker sett annorlunda ut.

Ibland förstår jag poängen med organiserad religion. Jag förstår hur bra det kan vara att ha någon att bolla tankarna med, som man vet utgår från ungefär samma idéer. Den lyxen har inte jag. Det finns ingen som hindrar mig från att tro det jag vill tro på, och göra det jag vill göra och lita på min egen förmåga – utom jag själv, och mina skuldkänslor över att inte kunna vara förnuftig ut i fingerspetsarna.

Jag är galen; det vet jag och alla andra redan. Så att komma ut som synsk kanske inte är så stor skillnad.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Psykologi, Självkänsla, Skam and tagged , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Den svåraste garderoben av de alla: Att komma ut som synsk

  1. Tristessa says:

    Det är något här som jag undrar över, lite mer “hur menar du?” Det finns så många nyanser, allt från intuition, till drömmar som dröms och visar sig vara sanna, till att skumma saker händer som inte borde kunde hända.

    • Åh, det är på så många olika nivåer.

      Intuition, magkänsla: Javisst, den är oftast ganska diffus och mer en uppmaning än en berättelse. Den känns någorlunda rimlig
      Drömmar som visar vad som ska hända: Absolut, den biten har jag varit säker på sedan jag var liten. Däremot har jag brottats mycket med poängen med dem, eftersom jag ändå inte fattar hur jag skulle kunna påverka händelseförloppet.
      “Dagdrömmar” – DET är det som är svårast att erkänna. Sånt som kallades visioner förr, men som man numera hellre förklarar med antingen något psykiskt eller som orsakade av tex. epilepsi. Jag har ju tom gjort ett EEG som inte visade nåt…

      • Mellanvärld says:

        Hur upplevs dessa “dagdrömmar”?
        Som att föreställa sig något? Som att se det? Speciellt sinne?

  2. pärlbesatt says:

    Nä vad coolt! Fast jag förstår inte på vilket sätt det kan vara den svåraste garderoben av dem alla?

    Själv har jag ofta vetat vad nån heter innan den sagt det och annat sånt där småkrafs, men ingen regelrätt synskhet. Å andra sidan har en kompis som är det mycket sagt att jag har förmågor. Om man nu inte tänker sig att alla har förmågor, om de vågade släppa fram det och lita på det.

    • Det är det svåraste för mig, eftersom det

      1. utmanar min bild av mig själv som psykiskt otillräknelig; om jag medger att jag är synsk har jag berövat mig själv en del av det jag byggt min identitet som galen på.

      2. utmanar min bild av mig själv som – bortsett från denna galenskap – mycket rationell, förnuftig och vetenskaplig.

  3. robertalmgren says:

    Du är verkligen både mångfacetterad och intressant, hoppas du kommer skriva mer om detta och hur dina förmågor utvecklas!

  4. robertalmgren says:

    Berätta gärna även om hur du upplever framtiden, är det främst genom bilder, ljud eller bara odefinierbara föraningar?

  5. Mellanvärld says:

    Min enda erfarenhet av sådant har varit i form av enstaka “blixtar”; mycket sporadiskt.

  6. Linn says:

    Grattis till utkomsten! Var stolt! 🙂

  7. pärlbesatt says:

    Men du kan väl vara både synsk och galen, rationell och flummig (om man nu vill se synsk som flummighet)? Du om nån är väl redan tusen saker på en gång så so what om du lägger till ytterligare en fasett? Jag ser inga problem med det what so ever vad det gäller mig.

    Dvs jag läser så gärna forskningsrapporter och kräver referenser av folk som påstår nåt o säger det är vetenskapligt, samtidigt som synskhet och annat sånt är ascoolt i mina ögon.

    Fast galen skulle jag väl inte kalla mig, trots diverse diagnoser som finns i DSM.

  8. pärlbesatt says:

    Nä, bejaka Trollhare som den mänskliga oxymoronen. 🙂

  9. dean says:

    min neuropsykolog tyckte att jag skulle testa att känna istället för tänka, och det kanske är nåt liknande här; att det kan vara lite nyttigt att lämna förnuftsmanin åt sidan ibland och våga testa de andra sinnena.

    • Ja, jag antar det. Märkligt nog är jag inte rädd för att *uppleva* saker, men för att erkänna att jag gör det, för att jag tror att det säger något om mig som jag inte vill vara. Jag vill vara rationell, men det mest rationella är kanske att vara irrationell ibland?

  10. Linn says:

    Det där med att vara rationell och vad som är rationellt är till stor del en social konstruktion.

  11. Tove says:

    Vad roligt att läsa! Jag lider av samma dilemma. HUR kan man kombinera 270 högskolepoäng med en känsla av att ha ett sjätte sinne?
    ps: jag fuskade en gång i TP genom att försöka “höra” svaren på frågorna de andra läste… Funkade utmärkt tills jag kom på vad jag satt och gjorde. Det försvinner alltid när man blir realistisk:)

    • Ja, verkligen. Jag försöker hitta nån slags balans, men det är inte lätt. Just nu försöker jag träna på att acceptera att det är såhär det är, det är iaf första steget.

  12. Pingback: Regnbågens åtta färger – ta tillbaka magin och könsorganismen! « trollhare

  13. Pernilla says:

    Hej!

    När jag läste…Jag har lämnat många garderober under årens lopp….så kände jag igen mig….sedan….Jag har kommit ut som bisexuell, som könlös, som kristen, som queer, som aspie, som häxa, som psykfall, då brast jag ut i skratt!
    Inte åt dig! Utan med dig och din underbara sätt att beskriva dig på! Tack det var härligt!
    En sak till – Du är bra precis som du är i alla dina gaderobsöppningar!

    Hälsningar Pernilla

  14. Afrodite says:

    Hej
    Jag är skilt min ex man lämnade mig för 4 månader sen, jag undrar om du kan se om han kommer tillbaka till mig jag vill ha honom tillbaka vet ej hur ska jag göra?
    Mvh: Afrodite

  15. Anna says:

    Du kan kanske hjälpa mig me min garderob… Min nya parfym,hårprodukter o en stor julklapp har försvunnit spårlõst! Kan du se vart de ar?

  16. Sorry, jag har fullt upp med min egen röra 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *