Män som hatar kvinnor och antifeminister som sinkar männens frigörelse

Det finns en paradox som jag kallar Fittans lag:

“Då en nätdiskussion om könsroller blir mer avancerad, går sannolikheten för att någon, i syfte att misskreditera allt vad feminism, jämställdhet och genusvetenskap heter, drar upp

  1. Kukar och fittor och graviditeter
  2. ”Män är djur”
  3. Gudrun Schymans talibantal
  4. Tiina Rosenbergs könsförrädaretal
  5. ”Alla män är våldtäktsmän”
  6. Feministers lättkränkthet

mot ett.”

När jag skrev det var det för att jag tröttnat på att diskutera med antifeminister. De har nämligen gjort det nästintill omöjligt att skriva något om mäns utsatthet, eftersom de antingen tolkar det som manshat, eller så tar de tillfället i akt att påpeka att det är förbjudet att påtala diskriminering av män i den bögfeministiska vänsterdiktaturen* vi lever i.

Nu senast är det Stieg Larsson och Lisbeth Salander som de attackerar, igen. Vi har hört det förut:

  1. Å ena sidan kommer Lisbeth Salander undan med allt våld enbart för att hon är kvinna, vilket enligt Per Ström är ett tecken på att Stieg Larsson hatade män.
  2. Å andra sidan är inte Lisbeth Salander någon riktig kvinna, enligt Rigmor Robèrt, eftersom hon slår tillbaka.

Nu kommer den tredje sidan in:

“Han tar alltså ut den hämnd, som han tror att kvinnor skulle ta ut, i sina böcker. Problemet med detta är bara att ett sådant förhållningssätt, som också den extrema feminismen har, inte gör världen bättre. Utan tvärtom gör att halva mänskligheten ställs mot den andra halvan.

Stieg Larssons dåliga samvete gjorde alltså att han skrev de deckare, som har gjort honom världsberömd efter hans död. Men det kvinnor och män behöver är inte skuldkänslor, synen på sig själva som offer eller synen på sig som våldtäktsmän. Utan ett nytt synsätt, som innefattar tilltron både till sig själv och andra. Att inse att alla är jämställda.”

Det jag tycker är talande i hela diskussionen om hur otroligt manshatande Stieg Larsson måste ha varit är att alla fokuserar på Lisbeth Salander och skurkarna. Ingen ägnar en enda tanke åt Mikael Blomkvist. Fast det är klart; hans roll är ganska obetydlig. I första filmen, till exempel, är han ganska korkad och naiv jämfört med Salander. Han är dessutom den som vill kela, medan hon bara vill knulla på sina villkor.

[picapp align=”none” wrap=”false” link=”term=Nyqvist&iid=4810070″ src=”5/1/d/c/The_Girl_With_c804.jpg?adImageId=9153191&imageId=4810070″ width=”380″ height=”570″ /]
Noomi Rapace och Mikael Nyqvist (som spelar Salander och Blomkvist)

Alla de som öser ur sig hat över Lisbeth Salanders och Stieg Larssons påstådda manshat missar den uppenbara manliga förebilden i Mikael Blomkvist. Han är varken kvinnohatare eller toffel, men han får ingen uppmärksamhet eftersom ingen verkar komma ihåg att han finns. Mikael Blomqvist är den klassiska kvinnliga birollen – den som backar upp hjälten – men samtidigt är han svår att sortera. Han är uppenbarligen inte bög, och inte direkt metrosexuell, men ändå feminin.

Heterosexuella mjukiskillar som inte är typiskt metrosexuella är fortfarande svåra att hantera inom heteronormen. Det är därför Blomkvist är osynlig – och osynligheten i sig avslöjar att det är långt kvar till männens frigörelse.

***

*) Inte ett citat från debatten, men från en underbar Jan Berglin-strip som jag tyvärr inte hittar på nätet. Tack Dean!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Genus, HBTQ, Internet, Kroppspolitik, Kultur och media, Politik, Psykologi, Regnbågsidoler, Relationer, Sexism and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Män som hatar kvinnor och antifeminister som sinkar männens frigörelse

  1. Susanna says:

    Fast i tvåan så räddar ju Blomkvist livet på Salander, nästan som ett svar på att Salander räddar livet på Blomkvist i ettan. Så HELT osynlig är han ju inte. Men om du inte har sett “Flickan som lekte med elden” så ska jag inte skriva mer för då förstör jag spänningen för dig.

  2. Technicolor says:

    Tyvärr brukar folk som ogillar feminism ofta hävda att “jag tänker minsann inte vara politiskt korrekt”, som om detta vore ett argument. Argument för den motsatta åsikten ses då även som ett sätt att kräva politisk korrekthet och sätta munkavle på dem. Få saker sätter så effektivt stopp för en diskussion som när någon spelar icke-PK-kortet.

  3. robertalmgren says:

    Som i de flesta frågor så uppstår väldigt lätt en polarisering så snabbt någon försöker spetsa till sina synpunkter med kontroversiella och provocerande uttalanden.

    Jag har själv bara haft två längre förhållanden i mitt liv så jag vet inte om mina upplevelser är särskilt representativa, men flera vänner till mig har upplevt samma sak, dvs att man ofta får skit för att “vara för snäll”, och får höra kommentarer från tjejerna som “varför kan inte du bestämmma” eller “varför måste du alltid veta min åsikt”.

    Och fortfarande så verkar “badboy idealet” inte vara helt ute, särskilt inte med glorifieringen av gangsterkultur med en ofta extremt nedsättande kvinnosyn i musik och filmindustrin, för att inte tala om porren.

    Många män tror att kvinnor vill ha gentlemän, utan att behöva vara tofflar, men många kvinnors ovilja mot “snälla killar” kombinerat med en lika stor ovilja att uttrycka vad dom vill med detta innan det är försent skapar onekligen en del förvirring bland båda parter.

    Jag tror att spektrat av åsikter, attityder och preferense mellan individer är betydligt bredare än vad både dagstidningar, skönlitteratur och Hollywood vill göra gällande, därför är det extra viktigt med fler öppna dialoger och mindre polarisering, men dom i de flesta frågor är det svårt att uppnå när alla är så defensiva.

    • Fast det är väl det som är “problemet”: Att alla människor har olika ideal. Själv skulle jag inte palla med en partner som aldrig säger vad hen tycker, för då skulle jag känna mig som en skurk som är så framfusig av mig.

  4. robertalmgren says:

    Jag tror snarare problemet är att många inte vågar ge uttryck för vad som är deras ideal, iaf inte i början av ett förhållande, eftersom dom vill leva upp till vad dom tror är normen. Där finns ett urgammalt problem särskilt mellan stereotypen av män och kvinnor där kvinnan ofta utgår ifrån att mannen ska kunna läsa hennes tankar och vid exakt tillfälle ge henne allt hon vill ha, medan mannen ofta tenderar till att vara överdrivet pragmatisk och utgår ifrån att om han bara uppfyller de mest grundläggande kraven för att hålla ett förhållande flytande så behöver han inget mer för att bekräfta henne. Lite klische, men jag tror att ärlighet och respekt är två av de viktigaste aspekterna för att skapa en bra grund i ett förhållande, särskilt i början.

    • Ja, kanske det? Sedan har det nog att göra med självkänsla, livserfarenhet etc också. Jag tror (hoppas) att ju äldre man blir, desto mer vet man vad man faktiskt gillar, och lär sig att känna igen det redan från början – och vågar stå för det.

  5. Anna says:

    Fittans lag!
    SÅ himla träffande! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *