Jag önskar att du fanns

Jag önskar att jag kunde berätta för dig hur mycket jag saknar dig.
Jag önskar att jag fick en chans att förklara alla konstiga vindlingar min hjärna har.
Jag önskar att jag kunde be dig om förlåtelse.
Jag önskar att du kunde förlåta mig.
Jag önskar att jag kunde förlåta dig.

Jag önskar att du såg på mig med de där ögonen som har något oändligt grönt i sig, fast ändå inte.
Jag önskar att du såg mig.
Jag önskar du fanns där.
Jag önskar att du fanns
– eller åtminstone att du någonsin funnits.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Personligt, Relationer and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Jag önskar att du fanns

  1. Elin I. says:

    Jag kan inte låta bli att fundera när jag läser det här. Utan att ens anstränga mig kommer jag på i alla fall två olika tolkningar.

    Fast jag tänker också att om du är kryptisk så har du rimligtvis gjort ett medvetet val att vara det, så jag tvekar en smula inför att ställa frågor eller gissa på tolkningar. Och kanske vore det också att missa poängen att göra det? 🙂

    • Tja, det är nog ett medvetet val att vara kryptisk. Det handlar om en del av mitt liv som jag ältade en hel del när jag började blogga, men det är nog tre år sedan jag bestämde mig för klippa av för gott. Men då och då händer det att jag blir nostalgisk över det som jag en gång i tiden trodde kunde bli…

  2. Elin I. says:

    Ah. Då förstår jag. Och jo, det är klart att man kan bli nostalgisk även över sådant som aldrig var men som man hoppades på …

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *