Hemmafru sökes. Kuk är en merit.

Husmoderns köksalmanack från 1967

Projekt Sanitär Lägenhet 2.0 får mig att leta rätt på mina gamla husmodersböcker. Jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan dem när jag nyss hade flyttat hemifrån och inte hade några rutiner alls. Inte för att de gav mig några rutiner, men jag fick åtminstone en känsla för hur viktigt det är att sköta ett hushåll. Som nu, när jag läser Husmoderns köksalmanack från 1967.

Jag läser om “konsten att vara hemmafru”, där man får lära sig att det viktigaste är att “ta hemarbetet som ett jobb, ett riktigt arbete”. Hemmafruar måste lära sig att deras arbete är viktigt, och att de, precis som alla andra, har rätt att vara lediga ibland. Det är nämligen långt ifrån självklart att inte varje vaken sekund måste fyllas med arbete, verkar det som.

Illustration av arbetsåtgången för husmödrar beroende på familjens  storlek

Ur Husmoderns köksalmanack 1967

Längre fram i boken redovisar de en undersökning av hur mycket tid hemmafruar och “förvärvsarbetande husmödrar” lägger på hushållsarbete. De hemmafruar som inte har barn lägger sex timmar i veckan på hushållet, men med första barnet kommer de snabbt upp i 9 timmar och 45 minuter. Så fortsätter det uppåt: De hemmafruar som har man och fyra barn ägnar i genomsnitt tolv timmar och 30 minuter åt hushållsarbete. Däremot lägger de kvinnor som arbetar utanför hemmet såklart ner mindre tid på hemarbete: i genomsnitt 2 timmar och 45 minuter.

Samtidigt avslöjar de att det hemarbete som männen gör inskränker sig till noll, eller i alla fall mindre än åtta minuter per dag. Männen gör alltså praktiskt taget ingenting av hushållsarbetet. Men: “Ca 10% av fäderna har enligt hustrurna hjälpt till med minsta barnet. Märkligt är att mannen inte ens tycks delta mer i barnens skötsel, när hustrun förvärvsarbetar”.

Ur husmoderns köksalmanack från 1967

Ur Husmoderns köksalmanack från 1967

Säkert var en del av hemarbetet mer sysselsättningsterapi än nödvändigt underhåll; det var inte direkt de allra fattigaste familjerna som hade råd att leva på en lön. Men ändå. Detta är alltså 1967, året innan Grupp 8 bildades. För oss som är kroniska slackers är det en oerhörd skillnad: Det måste ha blivit oerhört mycket lättare att vara slarvmaja – men svårare att vara slarvpelle. Det hade varit oändligt skönt, det ska jag erkänna – om det inte vore för den lilla detaljen att jag inte vill ha någon fru. Och att jag inte lever upp till hälften av de krav som ställdes på en man då. Och att jag överlag får mjäll på snäva könsroller. Och att jag inte alls kan ta på mig rollen som familjeförsörjare. Och att jag verkligen skulle äcklas av min egen spegelbild.

För ett halvsekel sedan hade en man med min utbildningsnivå kunnat förvänta sig att få en hemmafru som lagade hans mat, bäddade hans säng, diskade hans disk och tvättade hans skitiga kalsonger. Jag skulle ha passat perfekt i den romantiserade bilden av den tankspridda professorn eller den känsliga konstnären eller den bohemiska poeten. Jag är bara född ett antal decennier för sent, och med en alldeles för liten kuk för att ha blivit uppfostrad som pojke – och med ett sinne för jämställdhet som inte riktigt går att utplåna. Men om min hemmafru har kuk kanske det skulle gå lättare att vänja sig.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Genus, NPF, NPF-hantering, Personligt, Relationer, Sexism and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Hemmafru sökes. Kuk är en merit.

  1. Lisa Olsson says:

    Kan ju berätta att åtminstone på 70-talet och början av 80-talet så gick det bra för en barnfamilj att leva på en lön. Kan ta mina egna föräldrar som exempel.
    Mamma, pappa, sex barn och endast pappa jobbade. Ett normalt svensson industriarbete. Villa hade vi till och med, annars är det svårt att få plats med sex barn hemma som vi var under några år.

    Så visst gick det att leva på en lön, även om det var väldigt snålt ställt. Jjag kan inte heller påstå att jag kände att vi hade det sämre än de flesta andra av mina vänner.

    Med det vill jag verkligen inte säga att det är rätt eller bra att ena könet generellt stannar hemma och sköter hem och barn. Bara att det gick bra att leva på en lön under lång tid för en vanlig svensk familj.

    • Jo, det såklart, sånt är ganska individuellt också, hur man väljer/måste göra. Fast då hade tiderna redan hunnit förändras lite. 60-talet var väl lite i brytpunkten, men hoppar man ännu ett decennium bakåt så var det än mer traditionellt. Det gamla systemet byggde visserligen på att en lön skulle försörja hela familjen, men det var fixerat vid medelklassen.

  2. Susanna says:

    Jättesnyggt omslag var det på boken iaf, även om innehållet kanske lämnade en lite fadd smak i munnen eller hur man nu ska säga. Och jag ser även att din snygga lampa matchar bokomslaget. 🙂

  3. genrep says:

    Kul att du gillar dem. De är riktiga tidsdokument och även om könsrollerna är sterotypa så finns det mycket gammal kunskap i böckerna som är på väg att glömmas bort. Hur man får rent fläckiga tyger t.ex. Det är ju såna där “husmorstips” som Nina Yunkers plockat upp och gjort böcker av i nutid. Inget att förakta, speciellt som tipsen ofta är miljövänliga.

    • Ja, precis. Och som historienörd tycker jag de är fantastiska.

      Hm… Undrar om jag har kvar det där gamla blogginlägget om kapitlet “Arvshygien” i Husmoderslexikon?

      • genrep says:

        Fast läskigt är det, för jag tror att Husmoderns köksalmenack handlade om att fostra kvinnor, dvs berätta hur en riktig kvinna ska vara och peka ut vilka områden som var “hennes”. Precis som damtidningar idag sysslar med liknande saker. ” Skaffa glamourhåret” “Så fångar du din drömman” osv. Vi har egentligen inte kommit så långt….

        • Jo, det är klart. Det var visserligen en del peppande, men samtidigt väldigt mycket ett befästande av könsroller. Lite som dagens glamfeminism i sin allra mest kommersiella form: Fuck jämställdhet, upptäck njutningen i att städa/shoppa!

  4. Ylva says:

    Boktisp: Det finns en bok som heter “Modern hushållspraktika” av Solveig Norberg (finns på biblioteket, i alla fall här i Gbg). Den innehåller det man behöver veta, fast utan könsroller. Ganska utan kön alls faktiskt. Mest hem med ordning och reda till så liten arbetsinsats som möjligt.

  5. Ylva says:

    By the way så brukar jag kalla det “hemmaman” om han har kuk och känner sig nöjd med det. Fast min pojkvän ville inte bli sån, trots mina frestelser om hur kul det skulle vara att gå och spela bridge med de andra hemmamännen på eftermiddagarna. Han sa att det inte finns några andra hemmamän…

    • Men har hemmamännen prusiluskiga kafferep och käcka förkläden?

      • Ylva says:

        Ja, enligt pojkvännen så finns det ju inga hemmamän. Och ska jag vara ärlig (varför inte?) så har jag aldrig träffat en hemmaman, ifall han inte är föräldraledig. Har hemmafruar sådana kafferep? Slutade de inte med det på, typ sextiotalet? Jag känner inte så många hemmafruar heller, men de få jag vet (mest kompisars mammor) har inga kafferep.

        • Men i begreppet hemmafru ligger för mig just den där gamla grejen, med just kafferep och sånt. Det är inte samma sak som hemmamammor, tex. Hemmafru är mer… Anna Anka 😉

Leave a Reply