Femton veckors väntan på bröstbrevet som aldrig skrevs

Ibland känns livet återigen som ett enda långt maratonlopp. Det har flutit på så bra hela hösten, men nu börjar jag tröttna. Jag längtar efter att bli av med de här fettpåsarna, men vägen till operationsbordet är längre än vad jag trott. Inte nog med alla dessa år av väntan förut; nu har remissen till kirurgen gått upp i rök.

För tio dagar sedan upptäckte jag att min specialistvårdsremiss till kirurgen aldrig hade kommit fram. Den skulle ha skrivits i oktober, eller möjligen i november, men den femtonde januari hade den fortfarande inte dykt upp i Linköping. Receptionisten där lovade att ge mig en tid så fort remissen kommit in, och de skulle peta på psyk här i stan för att se till så den kom fram. Jag trodde då att remissen hade kommit bort i posten, eftersom det var vad som hände med min allra första remiss till Uppsala för två år sedan. Idag har jag fått veta att det har den inte alls – den har nämligen aldrig blivit skriven.

I morse ringde jag till Linköping igen, för att höra om de inte fått in någon remiss. Nej, det hade de inte. Det var precis det jag misstänkt, så jag ringde psyk här i stan, som är de som borde ha skrivit den remissen. Receptionisten tar mina uppgifter och säger att de ska återkomma, och efter en halvtimme ringer en sköterska upp. De hittar min specialistvårdsremiss till Uppsala, men ingen till Linköping. Ingenting alls, inte ens påminnelsen de skulle ha fått.

Jag har alltså väntat i nästan femton veckor på en remiss som fortfarande inte blivit skriven. Sköterskan vet inte vad som hänt, men lovar att gräva vidare. “Det är ju inte rimligt att det ska ta sån tid” säger hon, gång på gång, och jag kan bara hålla med. För första gången sedan jag började med testosteron i somras börjar jag känna av mjölksyran igen. Det har gått över 21 månader sedan jag började i utredningen och jag fick min diagnos redan efter ett halvår – men jag har fortfarande inte fått korrigera bröstkorgen. Jag har inte ens fått en tid för att träffa kirurgerna för konsultation, än mindre ett operationsdatum.

Mina binders håller på att falla sönder efter mer än två och ett halvt år av flitigt användande. Jag hade hoppats slippa använda dem vid det här laget, men de får vackert hålla i några månader till. Jag har klarat det fram tills nu, och jag kommer att klara det ett tag till. Bara några månader. Inte mycket längre än så.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Puberteten, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Femton veckors väntan på bröstbrevet som aldrig skrevs

  1. karibien says:

    Men åååh, så himla frustrerande!

    Väntan är så jobbig i sig, att veta att den var förgäves måste kännas förjävligt

    De måste ha otroligt dåliga rutiner på stället om ett remisskrivande inte blir gjort – och inte ens påminnelsen kickar igång nån verksamhet!

    • Ja, det är märkligt, och det är inte första gången det strular. Jag vet inte vad som har hänt, men jag hoppas att det löser sig snart :/

      • karibien says:

        Är det samma klinik det strulat med förut? Isf borde nån i beslutsfattande position uppmärksammas på problemet.

        Det kan ju inte vara så svårt att ha nån typ av elektronisk varningsflagg som hissas om en läkare inte skriver och signerar en remiss i tid. Andra kliniker klarar det ju.

        Eller är det samma läkare? Som kanske inte följer rutiner som finns?

        Det är ju oförsvarligt om det fortsätter bli fel för fler personer

        • Njae, jag vet inte. Första gången en remiss strulade var det för att den kom bort i posten, så det var inte läkarens fel, och jag hade en annan läkare då. Andra gången var när jag efter fyra månaders tjat fortfarande inte hade fått en remiss, eller ens träffa läkaren för att diskutera den, och hon erkände att hon glömt bort den. Den här gången vet jag inte vad som hänt, det är möjligt att de aldrig ens fått veta att det behövs en remiss. Det kan ju vara någonting på vägen som hindrat. Det är ju en tredje klinik inblandad, den i Uppsala.

  2. linda says:

    Okej att det är mänskligt att fela, men inom vården borde det bara inte få hända! Hang in there!

  3. Johan says:

    Grrrrr!

  4. Pingback: Kirurgen har väntat i 16 veckor, jag i 29 år – på en remiss som inte är skriven « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *