Kirurgen har väntat i 16 veckor, jag i 29 år – på en remiss som inte är skriven

Måndag. Ringa-och-tjata-om-remissen-dag. Gnälla-på-vårdbyråkratin-dag. Hata-mina-bröst-dag.

Detta har hänt

Detta är det år jag fyller trettio, och livet håller på att börja. Det är snart åtta år sedan jag insåg att jag behöver en könskorrigering, och nästan tre och ett halvt år sedan jag kom ut på riktigt och började slåss för den på allvar. För ungefär två år fick jag äntligen, äntligen fick min remiss till utredningen i Uppsala, och nu strular det återigen – med just remisskrivandet. Jag har gått på testosteron sedan i juni, och behöver en tid hos kirurgen för att diskutera bröstkorgsrekonstruktion och andra operationer.

Jag bor i Sandviken, och har en specialistvårdsremiss för att kunna gå i könsutredning i Uppsala. Den remissen är skriven av en läkare på psyk här i stan, och förnyas lite då och då. I höstas fick jag en remiss från Uppsala till Linköping, för att träffa kirurgen. Remissen kom fram som den skulle, och jag fick hem en bekräftelse. Sedan började jag vänta, och när det gått nästan tre månader ringde jag upp Linköping för att höra vad som hänt. Då fick jag veta att de väntade på en remiss från mitt hemlandsting för att kunna ge mig en tid. Den remiss som skrivs från Uppsala är ju ingen egentlig remiss, på så sätt att det inte är de som lovar att ta det ekonomiska ansvaret. Därför måste mitt hemlandsting, Gävleborg, skriva själva remissen, och det är de som inte fått tummen ur.

Linköping lovade att skicka en påminnelse, och jag fortsatte vänta. Tio dagar senare ringde jag igen: Nej, de hade inte fått någon remiss, men skulle skicka ännu en påminnelse. Jag bestämde mig för att ringa upp psyk själv, och fick prata med en sköterska. Hen kunde inte hitta någonting alls: Ingen remiss. Jag gav henom numren till Uppsala och Linköping, och hen sa att hen skulle gräva djupare i det.

Idag, en vecka senare, ringer jag psyk ännu en gång för att höra vad som händer. En annan sköterska svarar; en som jag redan känner litegrann. Hon tittar i min journal, och hittar fortfarande ingen remiss – och inte heller någon anteckning från den förra sköterskan. Det finns inte ens antecknat att jag ringt och tjatat. Den här sköterskan har jag ändå en tid hos imorgon för att diskutera andra saker, så hon lovar att kolla upp det tills dess.

Imorgon är det sexton veckor sedan jag träffade utredaren senast, och fick ett löfte om en remiss därifrån. Den remissen kom fram, och de verkar inte ha några problem att ge mig en tid i Linköping. Jag skulle kanske redan ha varit på informationsmötet med kirurgen ifall de hade fått in papperna i tid, men nu har det gått 3½ månad och jag verkar vara helt borttappad. Uppenbarligen finns det inte ens dokumenterat att jag pratade med en sköterska om remissen för en vecka sedan.

När jag ringer till Uppsala får jag veta att de har skickat inte bara ett, utan två brev till Sandviken. Det första gick mycket riktigt iväg den trettonde oktober, och det andra så sent som i torsdags, så det har inte hunnit fram än. Nu vet jag i alla fall vart problemet ligger. Linköping och Uppsala är friade från alla misstankar; det är Sandviken som är problemet.

Sekreteraren i Uppsala beklagar sig, och jag vill nästan säga att det ju inte är henoms fel. Samma sak med sekreteraren i Linköping, som var väldigt förstående, men tyvärr kan ingen sekreterarempati i världen trolla fram en remiss när det är läkaren här i stan som inte gör sitt jobb. Imorgon ska jag träffa sköterskan och förklara mer utförligt vad som egentligen har hänt, och vad de sa i Uppsala.

Den läkaren som är ansvarig för att fatta beslutet nu har jag bara träffat någon enstaka gång, för två år sedan. Då var jag inlagd på psyket för att remisserna till utredningen strulade. Jag vägrar låta det gå så långt den här gången. Sasha frågar om jag är beredd att slåss, och jag tvekar inte en sekund. Jag är så mycket starkare idag än vad jag var för två år sedan, och jag tänker inte låta det knäcka mig.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Kirurgi, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Kirurgen har väntat i 16 veckor, jag i 29 år – på en remiss som inte är skriven

  1. Mellanvärld says:

    Dessa byråkrater. 🙁

  2. Men GRRR!

    Stå på dig!

  3. Kaia says:

    Argh.

    Riktig svensk byråkrati när den är som bäst (eller värst, antagligen).

    Påminner mig om när jag mådde som sämst och vårdcentralen vägrade hjälpa eftersom de skrivit en remiss till psyk och psyk vägrade ge mig en tid eftersom de bara hade tid med de allra sjukaste…

    Fast värre, såklart. Jag behövde inte vänta i sexton veckor, jag ringde (29 år gammal) till mamma och grinade och hon fixade det hela, på nåt vis.

    Lycka till, hoppas de får tummen ur snart!

    • Att ringa till mamma och grina har jag aldrig provat, jag brukar utsätta mina psykkontakter, boendestödjare etc för det istället, så det är det jag ska prova imorgon. Fast grina ska jag försöka hålla mig ifrån, om jag kan.

  4. SisterofNight says:

    Det är därför jag hellre skriver brev eftersom de enligt lag måste diarie/journalföras. Och kan inte bortförklaras/tjafsas om som telsamtal. Mkt effektivare tycker jag:)

    • Ja, fast det kräver ju att man vet vart det ska skickas, och den här gången visade det sig att det inte var den läkare jag trodde att det var som skulle skriva den, så det var på sätt och vis tur att jag inte gjorde det. Papper kommer också väldigt lätt bort. Men jag önskar att man kunde chatta eller maila med mottagningen, för då skulle det gå att logga dem.

  5. pärlbesatt says:

    Låter som det är dags för ett samtal till Patientnämnden, tycker jag. Minst.

    http://www.lg.se/templates/Page.aspx?id=8382

  6. pärlbesatt says:

    Det kan ju anmälas oavsett. 🙂

  7. Pingback: PMS – Postens Månad för Sekretesslarv « trollhare

  8. Pew says:

    Kul!
    eller ja, d där kom ut fel. Men jag har precis samma problem med linköping.
    Fick remiss till endo och kirurg samtidigt. efter 1,5 månad ringer jag ocjh kollar om remisserna kommit fram.
    det har de, ca 1 månad senare har jag tid hos endon och kommer hem med ett recept
    väntade fortfarande på att få höra från kirurgen.
    Ringde dem i måndags då mina 3 månader gått.
    Får svaret att DE saknar specialistremiss från mitt hemlandsting,
    och det hade de inte kunnat ringa för 2 månader sedan och talat om.
    Sen sa hen åxå att de inga tider hade och de sista 3 månaderna hade de bara haft 1 sån här tid i månaden. så jag hade fått vänta iallfall

    😡 vad hände egentligen med den “bra” svenska sjukvården. Blää
    hade hoppats få maston till sommaren, men d är väl troligare att jag får den om 2 år…

    Hoppas iaf att d går bra för dig nu och att du snart får din kallellse.

    • Ja, jag kan tycka att de verkligen borde skicka en påminnelse, det borde ju röra till det för dem med. Jag fick ett brev med en bekräftelse, så jag fattade ju inte att de inte hade fått remissen från Sandviken, utan bara den från Uppsala. Det är bökigt värre. Jag undrar om det är lite lättare för de som bor i Stockholm, där de har allt (nåja) på samma ställe? Det måste vara en lite mindre risk för att saker och ting kommer bort då, när det tex. bara är en enda remiss.

  9. Pingback: Sug min manboob, byråkratins svarta hål! « trollhare

  10. Pingback: Boys don’t cry? Testosteron och tårar « trollhare

  11. Pingback: 140 dagar i operationskön för icke-könsoperation « trollhare

Leave a Reply to Pew Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *