När jag väl vant mig vid att leva finns det inga andra alternativ

Precis när jag satt mig ner, helt slut i skallen efter att ha sorterat viktiga papper, så ringer hormonläkaren. Det är drygt tre veckor sedan tredje testosteronsprutan, och därmed också sedan det senaste blodprovet. Nu har resultatet kommit, och det var därför han ringde. Jag låg tydligen fortfarande ganska högt i testosteronvärde, fast jag hade väntat sexton veckor istället för elva den här gången.

Så frågade han om biverkningar, och trött som jag var visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Finnar och stinkande svett är inte så illa, jämfört med den maniska episod jag gick in i efter andra sprutan. Jag fick ju dessutom tre milliliter istället för fyra, så nästa gång kommer mina värden att vara ännu lite lägre. Därför var valet enkelt när han frågade om jag ville ligga kvar på den dosen, eller om jag ville sänka ytterligare.

Jag står ut med att min remiss till kirurgen är borttrollad, eftersom jag i alla fall har mitt testosteron. Det är en tröst att jag i alla fall har kommit i puberteten och inte står kvar och stampar fortfarande. Jag har kommit mycket längre än vad jag någonsin vågade hoppas på – men jag tänker inte nöja mig med det. När jag väl vant mig vid att leva finns det egentligen inga andra alternativ.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Kirurgi, Puberteten, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to När jag väl vant mig vid att leva finns det inga andra alternativ

  1. Victoria says:

    Kommer ett målbrott också? Börjar undra en massa över rösten och förändringen av den med hormoner och ens röstidentitet ..
    Men grattis till puberteten, lite moppe-myndig-känsla att läsa om svett och finnar. Luktar nästan lite tvåtaktsbränsle.

    • Jo, jag är redan i målbrottet sedan i höstas, men jag har haft en del problem med rösten för att den har varit ansträngd, jag har varit sjuk, osv., så den är tyvärr inte så mörk som jag skulle vilja. Men det är en tydlig skillnad 😀

      Och jo, jag är väldigt femton år 😉

  2. Victoria says:

    Du får röstbearbeta medvetet och sänka rösten lite till då? Kan Margret Thatcher så kan du. *ryser* Slappna av i halsen, det borde alla göra för att få mörkare röster, gälla pip är så smärtsamma att lyss på.
    Vilken process, att vara 15 år. Tur att du kan ta puberteten lite snabbspolat. Inte mår nån bra av hormonpingis.

    • Jo, det är det jag gör nu, när jag har förhållandevis lugnt i halsen. Jag lyckades tima nån slags stämbandsinflammationsliknande sak med målbrottet, och det var ju inte direkt lyckat 😛

  3. Maria says:

    Hej Immanuel!

    Är interesserad, var får du insperation ifrån och hur fann du styrka i livet?

    Mvh Maria!

    • Oj… Hm… Jag måste nog fundera över det 🙂 På rak arm kan jag säga att jag får inspiration och styrka från mina vänner, i första hand, och från min familj. Fram tills i våras har jag också haft underbara husdjur som har betytt så otroligt mycket. Och från att göra saker jag vet att jag mår bra av, som att gå ut och gå ibland, lyssna på musik jag gillar och sånt. 🙂

  4. Pingback: Boys don’t cry? Testosteron och tårar « trollhare

  5. Pingback: ”Du kanske inte är arton än?” « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *