Sug min manboob, byråkratins svarta hål!

Till sommaren ska jag gå med bar överkropp, det har jag redan bestämt. Min nya bakgrundsbild på datorn är en påminnelse om det jag längtar efter: En platt bröstkorg. Steg ett för att komma dit – ja, nu när jag manglat mig igenom psykiatrins fallgropar i snart åtta år, varav de två sista i könsutredning, alltså – är att träffa kirurgen för konsultation. Jag ska få möjlighet att ställa frågor, och så antar jag att vi ska diskutera vilka sorters operationer jag behöver.

För att få träffa kirurgen behövs en remiss, och där börjar återigen kampen mot Byråkratins Svarta Hål. Jag ser det mer som regel än som undantag att viktiga papper försvinner, eller att nyckelpersoner blir sjukskrivna på obestämd tid utan vikarie, eller att man får vänta i fyra månader på att få höra att man är bortglömd, så jag är inte direkt förvånad.

Skärmdump från skrivbordet, med min redigerade bröstkorg på bild

För fyra månader och två dagar sedan fick jag ett löfte av min utredare i Uppsala om en remiss till kirurgen i Linköping, och drygt en månad senare fick jag en bekräftelse på att den hade kommit fram. Allt var frid och fröjd, och jag skulle bli kallad “inom två månader”. Jag är inte naiv, så jag räknade ut att två månader efter den nittonde november måste betyda februari.

För exakt en månad sedan ringde jag till kliniken i Linköping och kollade hur det gick, och fick veta att den enda remiss som de hade tagit emot var den som min utredare i Uppsala hade skrivit. Ingen remiss hade utfärdats från psykiatrin i Sandviken, fast det behövs. De måste ju godkänna det, eftersom det är landstinget Gävleborg som ska stå för kostnaderna. Jag ringde psyk, och fick höra att de inte hade några anteckningar alls om någon begäran om remiss. Det fanns ingenting om att det skulle ha skrivits en remiss, men inte heller att det ens skulle ha kommit in något brev från Uppsala eller Linköping. Sköterskan jag pratade med sa att de skulle gräva vidare.Remissbekräftelse från Linköping

För två veckor sedan ringde jag psyk igen, och fick en annan sköterska på tråden. Hon hittade ingenting hon heller, och inte ens någon anteckning om att jag hade ringt två veckor tidigare. Dagen därpå blev jag uppringd av min psykiater, som förklarade att det brevet som de skickat från Uppsala i höstas måste ha kommit bort i posten, och att hon bett Uppsala att skicka brevet igen, och att hon skulle skriva remissen, och att hon bad om ursäkt och att… ja, en massa sånt. Guldstjärna till henne. Bajskorv till postgången som lyckas slarva bort sekretessbelagda handlingar om en och samma patient två gånger på två år.

Idag ringde jag igen, för att höra mig för om remissen verkligen hade gått iväg. Enligt sköterskan är remissen till kirurgen skriven och underskriven, och hen sa “Jag antar att det betyder att den är skickad”. Remissen skrevs och undertecknades i alla fall ha redan samma dag som min psykiater ringde. Det var alltså den andra februari, och nu är det den femtonde.

Av erfarenhet vet jag att det inte syns i samma system vilken post som har gått iväg och inte, så det var allt jag kunde få veta för stunden. Av erfarenhet vet jag också att inte nöja mig med såna besked. Imorgon ska jag ringa till kirurgen och kolla om de har tagit emot remissen, för säkerhets skull. Om det har gått två veckor borde de åtminstone ha fått brevet från Sandviken, även om de inte har hunnit hitta en tid och skicka ut en kallelse.

Det är tur att jag har ett kontrollbehov stort som Sahara, för mot byråkratins svarta hål är det livsnödvändigt. Jag önskar att det där svarta hålet kunde ha smaskat i sig allt onödigt fett i mina bröst istället för de viktiga papperna, bara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Kirurgi, Personligt, Transbilder, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Sug min manboob, byråkratins svarta hål!

  1. Nikki says:

    Att människor kan vara så oaktsamma :<
    Mitt mål för sommaren: Våga visa mej på stranden. Haha.
    🙂 Fast med en stor tröja över kroppen.

    • Ja, det är trist. Men vilket bra mål du har 🙂 Jag ska erkänna att jag inte har varit på en strand på några år, badar hellre i pool. Strand förutsätter liksom ett annat beteende som jag tycker är mer påfrestande 🙂

  2. Mellanvärld says:

    “för mot byråkratins svarta hål är det livsnödvändigt”
    Hur många fler remisser har nått planckdensitet* månntro?

    *planckdensitet förekommer i mitten av svarta hål

  3. Nikki says:

    haha menar* att det var åratal sedan jag var på någon allmän.
    Alltid badat på vår “privatstrand”

  4. Begentle says:

    Hm. Har nu hamnat på din blogg ett otal gånger. Mycket märkligt. Jag har värjt mig mot att läsa vidare på din blogg för att jag inte gillar ordet trollhare. Snarstucket kanske. Men nu har jag hamnat här för många gånger för att jag inte ska återvända av mig själv. Din blogg måste ha något att säga mig, vad det nu kan vara. Ta hand om dig.

  5. dean says:

    jag tror att jag lite tycker att du liknar john lennon på den bilden…

    • :O Oj… 😀 Jag har ju gått och velat se ut som han i evigheter, men de senaste åren har jag nog lämnat det mer och mer för andra ideal, även om han fortfarande är snygg för mig 😀 Så TACK! 😀

  6. Pingback: Operation Fett Väck kan börja! « trollhare

  7. Pingback: Från en halvrutten köttklump till Pelle Svanslös med manboobs « trollhare

Leave a Reply to Begentle Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *