Expedition Ångest

Är det här ångest jag känner nu? Är det någonting jag håller på att förtränga?

Det var ju sånt här jag skulle vara lyhörd på, sa psykologen idag. Exponera mig för ångesten. Känn efter. Inte fly, som jag brukar. Förr i tiden var det enda sättet att överleva, men jag måste lära mig att jag inte är lika självmordsbenägen längre, och släppa på försvaret.

Jag har lite ont i bröstet, som om jag är ansträngd, och en klump i halsen. Är inte det typiska symtom på ångest, även om jag brukar uppfatta ångestont och ångestklump på ett lite annat sätt?

Jag ser mig om i köket. Det är inte välstädat, men det ser bättre ut än på länge.

Jag har röjt undan en del. Borde jag inte känna mig duktig då?

Jag ser ner på den tomma tallriken jag håller i handen.

Fullkornsmakaroner, majs och hummus; det var väl bra mat? Tre måltider idag, innan klockan nio. Det är bra. Så vad har jag ångest över?

Jag sätter mig vid datorn igen, och tittar igenom veckoschemat.

Ingenting jobbigt inbokat.

Jag försöker minnas om jag har någonting otalt med någon, en gammal konflikt som jag glömt bort.

Nej, ingenting som är tillräckligt för att ge mig ångest.

Är det uppsatsen?

Nej, den rullar på.

Var det något som hände på terapin idag?

Var det något jag sa? Var det något hon sa? Det där om att vara institutionaliserad, eller det där om att finna sig i att sträva mot att bli psykiskt friskförklarad men ändå ha funktionsnedsättningar? Var det jobbigt, fast jag inte begrep det då? Eller det här en försenad biverkning av att jag städade och därmed var borta från datorn en timme extra i eftermiddags? Kan det vara så att ångesten smyger sig på flera timmar efteråt?

Först när jag kväver en gäspning förstår jag vad det är. Nej, jag har inte ångest så fort jag har ont i bröstet. Jag är bara trött.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Kroppstankar, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Självkänsla, Social fobi and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Expedition Ångest

  1. Mellanvärld says:

    Vad har ont i bröstet med ångest/trötthet att göra?

  2. Nikki says:

    Jag brukar se till att ta varje dag som den kommer. Jag är sämst på att planera 🙂 mitt liv är en stor röra haha.
    Det sättet jag lärt mej försöka få bort den större delen utav min ångest är att främst se till om den ens är värt att tänka över.
    Jag gör hellre något roligt än att må dåligt 🙂
    Mitt bästa recept: Gör kladdkaksmet, ha grädde på(havrevispgrädde är god) se till att äta massa tills du inte orkar längre. Haha 🙂 Det botar allt, iaf för stunden.

    • Jag har märkligt nog aldrig tröstätit, sånt fungerar inte på mig. Men det jag gör nu är tvärtom det jag lärde mig förut, på sätt och vis. Då handlade det ofta om att avleda ångesten för att hålla mig vid liv, men nu måste jag tillåta den att blomma. Och det är svårare än jag trodde.

      • Nikki says:

        Jag gick hos psykolog från att jag var 9 till 16 sedan hos kuratorn i skolan under ett halvår. Jag minns inte mkt från min psykolog, men hen var typ the shit.
        Hen hjälpte mig skapa en helt enormt stark mur, delvis så blir det ju hål i den(väldigt ofta haha nu på senaste tiden men jag pallar inte bry mej längre så jag bara låter allt komma så får det bli som det blir) men den står emot mkt.
        Hen var med när min mamma dog, tiden innan samt tiden efter.
        Det hjälpte mkt ^.^

        Testa att dra ut frågetecknen till utropstecken, det lärde jag mig och hjälpte mej mkt 😮
        Jag tröstäter inte 😀 jag kallar det mer; Kladdkaksmet med grädde är epic. Haha, min dubbelmoral talar nu!

  3. cattasbubbla says:

    Innan jag kom till sista meningen, så tänkte jag att du kanske hade ångest just för att det inte var stökigt,inte var fullbokat osv.
    Sonen har ju alltid stökigt på sitt rum, och då menar jag verkligen stökigt. Hela garderoben på golvet, full sopkorg, gamla mattalltikar etc. Så fick jag honom att städa så det var jättefint och luktade gott.

    På natten kom han ner och ville sova på soffan och jag frågade varför, då svarade han att han inte kunde sova,han fick ångest av att det inte var hans rum längre, det var för rent och luktade för gott, och han menade det verkligen

  4. Nikki says:

    Haha, ja smeten ska man äta kall och god.
    Murar funderar bra för mig iaf 😮

  5. simon says:

    underbart, tack!

  6. Begentle says:

    Vad fint uttryckt, att murar går sönder lättare än draperier.

Leave a Reply to Mellanvärld Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *