Nedkopplad från nätet – uppkopplad mot mig själv

För två veckor sedan fick jag i KBT-läxa att twittra mer. Förra veckan var uppdraget att överlag närma mig folk på nätet i större utsträckning och bli mer social i såkallade sociala media. Den här gången är läxan däremot att gå offline.

Jag satt och beklagade mig över att jag känner att jag inte kommer någon vart, medan psykologen försökte få mig att inse att jag faktiskt har åstadkommit massor sedan vi började i höstas. Jag gör så många saker nu som jag inte gjorde då, och det kan jag ju hålla med om. Ändå är jag inte nöjd med min egen träning, och vi kom fram till att det är för att jag utsätter mig för situationer som är jobbiga, men inte för känslor. Mitt sätt att hantera sånt jag tycker är jobbigt är helt enkelt att jag ofta kopplar bort känslorna och bara gör. Jag ringer samtal, mailar, går till tandläkaren, promenerar, åker buss, träffar vänner och så vidare, så jag gör de där sakerna jag tycker är skitjobbiga – men det händer liksom inget mer. Jag utsätter mig för situationer jag är rädd för, men jag känner ingenting förrän efteråt. Vi kom fram till att jag helt enkelt stänger av känslorna, fortfarande.

Förr i tiden var det livsviktigt att göra det för att få saker att fungera någorlunda. Att stänga av känslorna var en överlevnadsstrategi då ångesten växte till ett helt orimligt stort berg av minsta lilla motgång. Det är snart sex år sedan jag började lära mig mindfulness, och jag trodde att jag hade kommit så långt att jag i alla fall kunde låta bli att stänga av känslorna ifall jag bestämde mig för att inte släppa taget. Idag har jag insett att det inte stämmer. Jag kopplar ifrån automatiskt, och jag märker inte ens att det är det jag gör.

En av de metoder jag har för att stänga av känslorna är att hålla mig sysselsatt. Jag berättade för psykologen hur orolig jag kan vara om jag mailar med någon jag inte känner väldigt väl, eller om jag har skrivit ett blogginlägg som jag är osäker på hur det kommer att tas emot. Antingen sitter jag och väntar hela tiden på att få svar, eller så gör jag något annat som får mig att sluta tänka på det: Jag går in för skolarbete eller någon annan uppgift som kräver koncentration, eller så städar jag. Älta eller fly, det är mina strategier. Därför är veckans läxa att ägna en timme om dagen åt att varken vara uppkopplad eller uppslukad av någonting annat. Jag ska inte fly in i uppsatsskrivande, och inte heller stressa med städning. Jag får göra det, bara jag inte blir uppslukad. Meningen är att jag ska träna mig på att låta känslorna komma.

Jag ska utsätta mig för känslan av att inte veta hur andra uppfattar det jag säger och för ovissheten om hur det tas emot, och stanna i den en timme om dagen. Jag ska gå offline från nätet och online på känslorna. Veckans läxa är nog den svåraste hittills. Det känns så.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in NPF, NPF-hantering, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Självkänsla, Social fobi, Social inkompetens and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Nedkopplad från nätet – uppkopplad mot mig själv

  1. karibien says:

    Oj. Det låter svårt. Men viktigt.

    Jag skulle behöva den där läxan också.

    Som min psykolog brukar säga “du är inte mycket Ferdinand du. Du skulle träna mer på att kunna säga “här ligger jag och duger”

    Lycka till med läxan

    /k

  2. dam i tofflor says:

    Oj oj, det är nog många normalstörda också som skulle behöva öva sig på att avstå från att distrahera sig med annat för att slippa veta vad de (vi) känner. Medveten närvaro är inte alltid så lätt, men välgörande. Lycka till!!!

  3. Pingback: Expedition Ångest « trollhare

  4. Daniel says:

    för bara några år sedan levde folk sina liv – ouppkopplade … det är svårt att förstå idag …

  5. Gunilla says:

    “Twittra ner och koppla upp mit sig själv” du har nog en riktigt bra psykolog, Grattis!
    Och som någon redan påpekat så behöver (vi) bokstavslösa/normalstörda också lyssna in oss själva.
    Jag har nyss gjort det och medgett att jag behöver andrum.
    Så nu lägger jag in om tjänstlediga dagar de närmaste månaderna. Håll tummen,tack!

  6. Gunilla says:

    Hjärtligt tack! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *