Tredje gången gillt för Thomas Beatie

Thomas Beatie är gravid. Igen. Tredje gången gillt.

Skärmdump från Advocate.com

Det är mindre än två år sedan Beatie skrev Labor of Love, artikeln som publicerades i HBT-tidningen The Advocate och illustrerades med en liten bild som Thomas fru Nancy hade tagit själv hemma hos dem. Artikeln som fick journalister världen över att kalla honom för “världens första gravida man” och gjorde människor förvirrade i månader. Nätollare i alla länder älskade att kräkas ur sig “sanningen” om hans könstillhörighet, läkare uttalade sig och kallade honom för “en absurditet”, mer konservativa transsexuella och före detta transsexuella beskyllde honom för att ljuga och dra skam och vanära över “äkta” transsexuella, och så var det gott om såkallade vanliga människor som bara inte förstod men som inte missade ett tillfälle att tycka till ändå.

På två år har världen förändrats. I somras skrev jag:

“Jag tror att man i framtiden kommer att prata om Beatie-effekten när man beskriver den period vi befinner oss i nu. Transrörelsens första våg handlade om rätten att få existera. Nu börjar vi kanske komma in i den fasen då man kan börja prata om rätten att få vara sig själva.”

Jag tycker mig se mer och mer att det faktiskt är så det har blivit. Att sikta på att bli accepterade, tolererade eller åtminstone inte ihjälslagna är ett väldigt lågt ställt mål, även om det fortfarande är långt kvar dit för många. Ett större mål är att transpersoner ges rätten att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv, på samma sätt som cispersoner får det: Rätten att få försöka skaffa barn*, rättigheten att själv besluta tillsammans med läkaren vilken sorts vård som är nödvändig utan att politiker och myndighetsutövare lägger sig i vilka kroppsdelar som anses lämpliga att ha, rätten att inte bli bortsorterad automatiskt när man söker jobb, rätten att slippa få sparken eller bli avstängd från skolan för att man bär kläder med “fel” könskodning, rätten att definiera sin egen identitet, rätten att älska den man vill, rätten att gifta sig utan att tvingas till skilsmässa, rätten att få bli omnämnd med rätt namn och pronomen, rätten att inte bli stigmatiserad som “psykiskt sjuk”

Några av målen är redan uppfyllda i Sverige, som rätten att välja förnamn oberoende av juridiskt kön, men det är långt kvar. När Thomas Beatie är gravid för tredje gången har han redan hunnit med att rubba världen i två omgångar. Jag önskar honom och hans familj lycka till.

*) Nej, barn är ingen rättighet, men det är inte heller någon rättighet att aktivt hindra människor från att skaffa barn på grund av ens personliga övertygelse att könskorrigeringar är fel/att män inte kan föda barn/att transpersoner måste bestraffas/whatever.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, HBTQ, HBTQ-historia, HBTQ-juridik, Könade namn, Könsneutrala äktenskap, Könstillhörighetslagen, Kultur och media, Politik, Psykiatri, Psykologi, Regnbågsidoler, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Tredje gången gillt för Thomas Beatie

  1. Svalin says:

    Usch. Att det ska vara så svårt att låta bli att hata människor som inte är som en själv. Om han och sin fru vill skaffa barn så ska de väl få det. Att vara transexuell avgör nte hur bra eller dålig förälder man är. i

    • Ja, precis. Det är märkligt att man kan argumentera mot samkönade pars/singelmäns föräldraskap med hänvisning att de inte kan avla/föda sina egna barn, och samtidigt argumentera för att hindra män som KAN föda sina egna barn. Dubbelbestraffning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *