Ett halvt skägg – en hel människa – två kroppsdelar som inte blir saknade

Jag känner mig ofta lurvigare än vad jag ser ut som, när det har gått ett tag sedan jag rakade mig. När jag stryker handen över hakan känns den ludnare än vad spegeln säger. Varje gång jag har rakat mig märker jag däremot först en liten skillnad, men sedan vänjer jag mig väldigt snabbt och tycker att jag mest ser tjejig och naken ut. Resultatet blir att oavsett om jag är orakad eller nyrakad, så har jag mindre ansiktshår än vad jag förväntar mig när jag ser mig i spegeln.

Jag rakat mig på hakan, kinden och överläppen, men bara på ena halvan av ansiktet

Därför gjorde jag ett litet experiment idag. Jag tvättade halva håret med vanligt schampo… Nej, men jag rakade bara halva ansiktet, för att se om det syntes någon tydlig skillnad. Det gjorde det verkligen. Jag har liksom inte sett hur de där enstaka mörka stråna under hakan har vuxit till en gräsmatta. Det är inte direkt en djungel, men inte heller någon öken – och detta bara efter att ha låtit bli rakhyveln i två veckor.

Min skäggiga sida

När jag ser bilderna förstår jag att det är en skillnad – och att det spelar större roll än vad jag fattat. Jag tycker att jag ser så oerhört tjejig ut på den rakade sidan. Däremot ser jag ut som en fjortis på båda – men den med moppemusch ser i alla fall mer ut som en tonårsgrabb.

Min slätrakade sida

Jag behöver påminnelsen om att det faktiskt går framåt, för det är lätt att bli fartblind emellanåt. Idag kom kallelsen till kirurgen dessutom. Om sex veckor ska jag dit och diskutera vad jag behöver och vad jag kan få (och antagligen: Vad som krävs enligt lagen…), och jag hoppas på en första operation innan sommaren.

Jag med brevet från kirurgen

Minou frågade om jag inte ska ha någon slags avskedsfest för mina bröst, för hen mindes att jag en gång i tiden pratat om en begravningsritual. Någon fest för att sörja brösten lär det i alla fall inte bli. Däremot möjligen för att sörja de få hårstrån som jag kommer att vara tvungen att raka bort inför operationen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Hormonbehandling, Kirurgi, Puberteten, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Ett halvt skägg – en hel människa – två kroppsdelar som inte blir saknade

  1. Mellanvärld says:

    Bild 2 får mig att tänka på grottmän av någon anledning. 😛

  2. Viola Larsson says:

    Fan vad vacker du är!

  3. meta says:

    Sörj inte att du måste raka bort, det växer ju ut igen. Och det sägs att det som växer ut är vildvuxnare än det som rakades bort (men det tror jag iofs mest är en feluppfattning eftersom det som rakades bort suttit där längre än det som nyss växt ut). ;-D

  4. Kimberly says:

    Någon fest för att sörja brösten lär det i alla fall inte bli.

    Det är ju klart, men om du ändå vill ha fest kan du antingen ha en glad “äntligen av med eländet fest” eller en fest för att fira en numera platt bröstkorg!

    • Ja, det förstås. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att vilja ha någon fest, alls. Jag är så tråkig. Jag oroar mig redan för att folk kommer att börja fråga om jag inte ska ha nån fest när jag fyller 30, och det är ett halvår kvar…

  5. Pingback: Mod är att våga vara feg « trollhare

  6. Pingback: Immanuel vs. Tant Röd: Dags att kalla in exorcisten « trollhare

  7. Pingback: Real Life Experience – i radio « trollhare

  8. Pingback: Skäggchock! « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *