Vem behöver en pappa som bara finns på ett papper?

Jag hade inte tänkt att kommentera artiklarna om män som blir pappor mot sin vilja, men jag gör det ändå. Det kändes först inte som något jag alls kunde relatera till, som något som framförallt gäller fertila (serie-) monogama cispersoner som har sex med personer av “motsatt” kön. Det var inte min grej. Nu inser jag att det faktiskt är det.

Det heter att killar tvingas att bli pappor mot sin vilja. Somliga hävdar att de faktiskt borde ha vett att skydda sig; andra att det är synd om de killarna. Men alla är inne på att det handlar om att bli PAPPA. Jag har sagt det förut, i ett helt annat sammanhang: “Pappa” är en titel man måste förtjäna. Det är alltså en titel man väljer att ta på allvar, man väljer att delta i barnets liv. Men vad händer om man vänder på det?

Säg att en kille och en tjej har sex, och det resulterar i en oplanerad graviditet. Spelar det någon roll vilka preventivmedel de eventuellt använde? Spelar det någon roll om tjejen sagt att hon åt p-piller fast hon inte gjorde det? Spelar det någon roll om killen utgår ifrån att tjejen äter p-piller om hon inte säger något annat? Spelar det någon roll om killen tar för givet att han får spruta inne i fittan om hon inte säger nej? Eller – spelar det någon roll vems liv det är som påverkas mest?

Jag leker med tanken på en domstol där biologiska fäder kan fråndömas faderskap, vårdnad, underhåll och umgänge, och där den biologiska modern tar på sig ansvaret helt själv. Om man faktiskt kommer överens så kan man lösa det genom ett speciellt avtal, men om man inte kommer överens är det enda sättet att fadern kan bevisa att modern uppsåtligt saboterat preventivmedel, ljugit om p-piller eller liknande, för att han ska kunna slippa undan. Däremot ska barnet ha rätt att ta reda på vem den biologiska fadern är, på samma sätt som om hen kommit till genom insemination.

Idag gör man skillnad på mammor och pappor, och förutsätter att alla barn kommer till i sammanhang där det är tillämpbart. Därför uppstår såna situationer som den där killen som hjälpte sina två tjejkompisar att skaffa barn plötsligt krävs på underhåll. I ett sånt sammanhang, där befruktningen är planerad, borde man faktiskt kunna avtala bort föräldraskapet redan innan graviditeten är ett faktum.

Barn måste inte alltid ha en mamma och en pappa. Många fäder finns bara på papperet, och har ingen delaktighet i sina barns liv. Att vara pappa är mer än att vara spermadonator. Ett barn har rätt att ha föräldrar – men vem säger att det måste vara ens biologiska?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, HBTQ, Kultur och media, Politik, Relationer, Reproduktiva rättigheter and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Vem behöver en pappa som bara finns på ett papper?

  1. Devin says:

    Du har så rätt. Som en kvinna sa i en av mina romaner, “Being a ‘biological father’ isn’t the same as being a Dad.”

  2. outsidern says:

    Ditt resonemang skrämmer mig på flera punkter. Men att kommentera det skulle ta allt för lång plats och allt för mycket tid. Men den största bristen i ditt resonemang är avsaknaden av barnperspektiv, likväl som jag till skillnad från HBT-rörelsen är fullt övertygad om att det bästa för ett barn är (en fungerande, som båda som du säger måste tjäna sig till) mamma och pappa-förebild. Och ett barn behöver definitivt mer än att veta vem pappan är.

    De här “papporna” som hävdar att de blivit pappor mot sin vilja är rent patetiska egoister och borde bemötas och kritiseras mycket hårdare än vad som gjorts. Men men, var sak har väl sin tid.

    • Ja, jag utelämnade barnperspektivet från själva inlägget, eftersom det skulle ha blivit väldigt långt då. Men det är en viktig diskussion i sig, såklart. Jag är inte psykolog eller psykiater, så jag vet inte allt om hur barn fungerar. Däremot har jag svårt att förstå grejen med just mamma och pappa. Säg tex. att ett barn har en mamma som är den som står henom allra närmast, och så i omgivningen en närvarande morfar som ställer upp i vått och torrt, och även syskon och vänner till mamman av olika kön – vad är problemet? Måste man låsa in sig i mamma-pappa-barn, som många kärnfamiljer verkar göra?

      • Ylva says:

        En liten definitionsfråga:
        En “mamma”, är det en förälder av kvinnokön och en “pappa” en förälder med manskön? Eller måste de ha några speciella egenskaper också?

        • Jättebra fråga. Min definition är att de är primärföräldrar, dvs. att de är de som barnet har den allra närmaste relationen till. Tex. om ett barn lever med sin biologiska mor och denna mors fru, och de tar gemensamt ansvar för barnet, så är det de två som är mammor. Den biologiska fadern kanske är helt frånvarande, eller så är han “deltidspappa”. Eller så kanske han faktiskt har precis lika stor del i barnets liv som mammorna, och han kanske också har en partner som deltar i barnets uppfostran. Och så vidare.

          Och detta är såklart cisnormativt formulerat av mig, för en biologisk far kan ju lika gärna vara mamma, och vice versa. När det gäller föräldrar som varken definierar sig som män eller kvinnor så är de helt enkelt föräldrar, mappor, pammar eller deras namn helt enkelt, eller vad de nu vill bli kallade.

          Men jag gissar att tex. outsidern har en annan definition…

  3. maukonen says:

    Alla pappaor finns som sagty inte i alla barns liv.
    Om de, papporna har valt detta själv kan diskuteras livligt.

    Det är ju aå att en mamma har makten att se till att HENNES barn inte får någon kontakt med sin pappa. Mamman väljer och barnet och pappan får lida.

    När du skrev detta:
    “Jag leker med tanken på en domstol där biologiska fäder kan fråndömas faderskap, vårdnad, underhåll och umgänge, och där den biologiska modern tar på sig ansvaret helt själv.”

    Tyvärr så är denna mening redan sanning i Sverige idag, vare sig det är “oönskade pappor” eller pappor som vill vara en närvarande och fostrande för5älder till sina barn.

    Kristianstads tingsrätt är ett solklart exempel på hur jävligt pappor har det vid en skilsmässa eller vårdnadstvist, de pappor som tillhör denna tingsrätt förlorar rätten att vara pappa i 100% av alla fall.
    Vare sig det är befogat att från ta dem rätten att vara pappa och förälder till sina barn.

    Med detta sagt så förstår jag även hela ditt inlägg, det är bra att det är fler som funderar på detta.
    Och alla pappor är ju inte pappor, det är inte alltid han som fick spruta som visar sig vara PAPPA, lika som att det är inte alltid hon som bar på barnet i 9 månader som är MAMMA.

  4. Helena says:

    Håller med om att man ser för biologiskt på föräldraskapet. Stora problemet är dock knappast att pappor så ofta är “frånvarande”, utan att mammor ser på sina barn som ägodelar. Allt för många mammor ser barnen som sina bara för att de varit gravida och fött dem. De tror att de är lämpliga och bra föräldrar på grund av det. Men det finns allt för många exempel på mammor som missköter barnen år ut och år in, men trots detta inte skills från barnen av Soc. Som hon mamman som rispade barnen med glasbitar m.m. som det skrevs om i tidningen för en tid sedan, men som trots det fick tillbaka barnen av Soc. Nyligen läste jag om ett förslag där man ska låta mammor som sitter i fängelse ha barnen hos sig i fängelset! Hur smart är det på en skala? Brottslingar ska ha barnen hos sig!! Nej, det finns inte för många frånvarande pappor, det är bara för få frånvarande mammor. Bara för att man varit gravid och fött ett barn så är man inte en lämplig förälder!

    • Fast det där med fängelser… det är jag kluven till. Man behöver inte vara en dålig förälder för att man är en dömd brottsling, däremot är antagligen ett fängelse inte någon vidare bra miljö för ett barn att växa upp i. Det är lite av en annan sak. Men överlag så är soc (och domstolar) dåliga på att ingripa mot missförhållanden. Ta tex. hon Louise, som bodde med sin pappa. Det är inte något som enbart handlar om mammor, utan om tron på att blod alltid är tjockare än vatten.

    • Elin I. says:

      Barn ska inte vara kvar hos föräldrar som misshandlar dem (vare sig med slag eller genom total omsorgsbrist), men i övrigt är det här ganska komplicerat. Skulle man ta barnen ifrån föräldrar som sitter i fängelse dömda för t.ex. ekobrott men inte har misskött sig gentemot barnen själva på något sätt, så skulle det nästan säkert göra större skada än nytta. Det finns gott om forskning som visar att det ska mycket till för att barn ska må bättre av att tas ifrån de personer de knutit an till medan de är små (forskning av John Bowlby, till exempel).

      Man är definitivt inte lämplig som förälder bara för att man har fött eller avlat ett barn, men det här är tyvärr ett sådant där jobbigt sammanhang som är mycket mer komplext än man skulle önska. Åtminstone skulle jag önska att det var så enkelt som att om barnen bara kommer ifrån sådana föräldrar man skulle önska aldrig hade skaffat några barn, så kommer allt att bli bra för dem (barnen) sedan. Inte riktigt så …

  5. gustav says:

    Ett bra sätt att se till att tjejen inte blir med barn är att praktisera analsex. Bra att porrindustrin marknadsför mycket analsexfilmer. Då inser fler och fler killar och tjejer att det är ett bra och säkert alternativ till det gammeldagsa vaginalsexet.

    • Tja, för att förebygga graviditeter är det definitivt säkrare än kuken-i-fittan med analsex, och alla former av icke-penetrativt sex. Öht så är det normativa sexet väldigt osäkert ur den aspekten, just för att anledningen till varför det gjorts till norm är för att det ska leda till graviditet.

  6. Linn says:

    Precis så har jag också alltid tänkt.
    Jag tycker att det ska finnas en balk som gör det möjligt att “ingå föräldraskap” som inte har någonting med biologi och äktenskap/äktenskapsliknande former m.m. att göra. Till exempel skulle jag kunna skaffa barn ihop med min syster om jag ville. Jag tycker att en borde kunna vara fler än 2 också. Men jag tror att det en måste dra en maxgräns vid typ 4 för att undvika mer krångel än nödvändigt. Jag har hört att en får vara 3 i Holland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *