Det lönar sig att vara asocial

I helgen var det snökaos, idag är det tydligen ännu värre. Jag följde på Facebook och Twitter hur det såg ut: Henrik, till exempel, satt först still i Stockholm och ingen visste om tåget gick. Sedan gick det faktiskt – till Hallsberg. Där frös tåget framför fast och de blev stående. Fram till Göteborg kom de först efter nio timmars försening.

“Förseningar i tågtrafiken, SJ kan inte leverera och ingen vet något… 5:38 PM Feb 20th

Nu är tåget här, men SJ har ingen personal till tåget… 6:31 PM Feb 20th

Går vi en revival för dragspel tillmötes? Och nej tåget har ännu inte lämnat stationen. 9:10 PM Feb 20th

Sitter fast på Stockholms centralstation och SJ vägrar informera om vårt tåg kommer att gå överhuvudtaget. 9:35 PM Feb 20th

Tåget ska gå om 5-10 min, själv är jag skeptisk men har köpt tysk öl och choklad med schweizernöt. 10:00 PM Feb 20th

Och gissa om tåget har gått, NEJ det har det inte… 10:29 PM Feb 20th

SJ sysslar inte med kundvård utan med vanvård… 10:30 PM Feb 20th

Tåget RULLAR! 10:36 PM Feb 20th

Nu sitter tåget fast utanför Halsberg. 1:09 AM Feb 21st

Nu finns bara en fungerande toalett ombord på tåget. Så jag skippar nog att dricka den där colan… 1:25 AM Feb 21st

Växeln är ur funktion och tåget framför har frusit fast, SOS Alarm är inkopplade. 1:39 AM Feb 21st

Tåget rullar igen, men varför SJ har ni på full belysning i vagnen klockan är kvart över två. 2:15 AM Feb 21st

Nu lämnade vi precis Alingsås. 4:46 AM Feb 21st

Mardrömstågresan är förhoppningsvis snart över. 4:48 AM Feb 21st

Nio timmar försenade, nu jakt på taxi… 5:12 AM Feb 21st

fick tag på taxi, är nu hemma och sängen väntar. 5:52 AM Feb 21st”

Överfulla toaletter, folk som röker i vagnarna och ingen information låter som en mardröm för en asocial autist med tarmproblem. Är det något jag vet att jag behöver tillgång till dygnet runt så är det en fungerande toalett inom tre minuters språngmarsch, och luft som går att andas – och information om vad som händer. Att inte veta något är att verkligen känna sig instängd och inlåst, och jag känner mig verkligen privilegierad som slipper.

Själv har jag det fantastiskt bra. Jag pluggar på distans, jag har alltid mat hemma som räcker i några veckor, och jag bor på fjärde våningen i ett hyreshus. Jag behöver inte gå till jobbet, till affären eller skotta snö. Anledningen till varför jag har det så väl förspänt och skulle klara av att inte gå ut på ett tag är för att det händer att jag faktiskt inte gör det.

Vanligtvis handlar jag en gång i veckan, men det finns utrymme för att låta bli det både en och två gånger. Jag har torrvaror, konserver och fryst mat så att jag klarar mig. Det är resultatet av dels en insikt om mina svackor, och dels en säkerhetsåtgärd ifall Försäkringskassan strular. Vintern för två år sedan var det 3500 kronor som kom bort på vägen mellan Försäkringskassan och banken, och det tog någon månad innan de kom tillrätta. Förra vintern gick jag utan bostadstillägg i två månader, eftersom deras beslut om förlängd aktivitetsersättning tog tre månader och de inte kunde börja handlägga förlängningen av bostadstillägget innan det första beslutet var fattat. Lägg därtill att jag själv har perioder då jag inte fixar att gå utanför dörren på kanske två veckor, så förstår ni varför ett förråd av basvaror är absolut nödvändigt. Samma sak när det gäller skolan: Jag pluggar på distans för att människor tar för mycket energi. Under hela läsåret har jag varit in till skolan vid några få tillfällen, men jag sköter mig själv.

Det finns de som säger att jag har anpassat mitt liv efter mina rädslor, att jag borde utmana mig själv mer och inte ge efter så lätt. Egentligen måste jag ju vilja ha ett sånt liv som de har, där man trängs med människor varje dag och är social, för annars är jag ju inte normal. Som om jag någonsin varit det.

Idag tror jag att många önskar att de hade det som jag. Det händer att det lönar sig att vara asocial.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,, , , , , , ,

This entry was posted in Internet, NPF, NPF-hantering, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Social fobi, Social inkompetens and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Det lönar sig att vara asocial

  1. Julia says:

    Jag säger helt utan ironi, ömkan eller sarkasm att det låter underbart. På flera nivåer.

  2. dean says:

    att sitta på ett tåg nu är en mardröm oavsett vilken diagnos man har eller inte har. jag hade nog mördat nån vid det här laget 😛 ljuva hem.

    • Ja, det låter som en mardröm. Jag har själv “suttit fast” på Gran Canaria i 33 timmar pga trasigt plan en gång, men vi fick bo på lyxhotell i väntan på ett nytt plan så det var liksom ingen katastrof 😛

  3. Linn says:

    Jag har det likadant 😀

    Fast jag brukar ändå oftast släpa mig ut och handla i katastroftider om jag bara har basvaror kvar hemma för jag tycker att det är så äckligt…

    • Jo, jag brukar ju försöka ta mig ut och handla för att det blir tråkigt i längden. Dessutom brukar det sammanfalla med kökets förfall, så jag måste motivera mig att städa köket om jag köper god mat, tänker jag. Det är en morot 🙂

  4. Arkenstone says:

    Som du beskriver det i det här blogginlägget tror jag att jag oxå är autistisk! Har så svårt att orka med människor och vill helst vara ifred. Jämt! Fattar inte varför alla tycker att det är så trevligt att “småprata”? :/ Antingen har man väl nåt man vill säga? Eller oxå har man inte det..

    Nåja. Jag vet inte ett dugg om autism och förmodligen är jag bara jäkligt tråkig. 🙂

    Skön blogg!

  5. urban cat says:

    Jag var hemma sjuk 🙁 …det lönade sej åxå!!

    • Det var mindre roligt, men det är nog många som är sådär nästan-sjuka som annars skulle ha gått till jobbet/skolan om det varit lättare, men som bestämde sig för att stanna hemma. Man orkar ju inte gå till fots och vänta och så då.

  6. dam i tofflor says:

    Men det är lite märkligt det där att det ofta finns en massa saker som man tror att man borde önska sig, fast man kanske hellre vill ha något helt annat. Det verkar ju finnas någon sorts common sense där, bla i massmedia och reklam. Jag tror att det bidrar till en helt onödig likriktning och att det ibland tar onödigt lång tid att lista ut vad man verkligen vill ha och hur man vill leva och vad som verkligen är centralt för just ens eget sätt att vara människa.

    Allt gott!

    • Jag håller med dig helt och hållet. Igår diskuterade jag det med min boendestödjare, och hon berömde mig för min självinsikt. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet, men det är ju så: Jag vet vad det faktiskt är jag behöver, vad som fungerar för mig.

  7. Gunilla says:

    Härligt med självinsikt och Att Veta Vad Jag Behöver.
    Min svägerska berättade för mig att hon frågat dottern som skulle fylla år (fyra kanske)
    -Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
    ….tankfull tystnad
    – En cykelsits till Jens (lillebror)

    Det tycker jag är underbart!

  8. Gunilla says:

    🙂
    och sen jag skrivit in detta minne hamnade jag själv i ‘tankfull tystnad’ begrundande vad jag egentligen behöver ochönskar mig.

  9. Gunilla says:

    “..jag är nog själv den första att sätta diagnoser på dem jag träffar..” Nu blev jag nyfiken och frågar Vilken diagnos sätter du på mej?

    • Det är väl ffa för människor som jag pratar med IRL, eller som jag chattar med möjligen. Det är lättare att sätta diagnoser då, så jag har inte hunnit få så bra koll på din diagnos 😉 Annars tar det längre tid, men i stort sett alla människor kan få en diagnos av mig, om så “bara” neurotypiskt syndrom 😉 För mig är det inte samma sak som att faktiskt se att någon har en diagnos, utan det är mest ett sätt att beskriva de dominerande personlighetsdragen. Därför brukar jag också vara väldigt försiktig med att faktiskt berätta för folk vilka diagnoser jag ställt på dem 🙂

  10. Gunilla says:

    *ler* “Neurotypiskt syndrom” var bra! Hur vore det om du inledde ‘presentationen’ med en egen ordlista?! jag menar den på min arbetsplats förstås.

  11. Gunilla says:

    Om jag just nu ska ställa den själv så blir det ” atypiskt neurotypiskt syndrom med vissa atypiska aspiedrag.”
    Funderar på parollen ” En diagnos till varje människa!”

  12. Daniel Johansson says:

    “Idag tror jag att många önskar att de hade det som jag.”

    Jag är en av dem! Det känns som om jag utvecklat något slags beroende för social stimulans. För några år sedan kunde jag sitta ett helt lov med min trofasta dator, och oj så lycklig jag var. Nu blir jag nästan galen efter en helg.

    Har inte läst din blogg på ett tag, men det är alltid lika trevligt att återvända. Du har alltid något intressant att säga. Speciellt mysigt är det att läsa om drömmarna du har. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *