Drevet mot Birgitta Ohlsson och EU-standardiseringen av kvinnokroppar

Jag tyckte förut att det var ironiskt att den nya EU-ministern tillika folkpartisten Birgitta Ohlsson fick en massa skit från andra högermänniskor för att hon planerar att bara stanna hemma en månad efter födseln.

Ironi att hon är känd för att förespråka jämställdhet, och i synnerhet kvinnors rättigheter att bestämma över sina kroppar och liv, så att det knappast var något oförutsett för de konservativa krafter som förfasades över hennes och hennes mans beslut. Ironi att ifall det hade gällt en annan kvinnlig borgerlig politiker så hade Ohlsson varit den första att nappa på att skriva en debattartikel till hennes försvar, men nu har det – naturligtvis med vissa undantag – varit de rödgröna som har ställt sig på hennes sida. Och, såklart: Ironi att kritikerna inte rasade mot de manliga politikerna som också väntar barn.

Men höjden av ironi är väl ändå att Ohlsson är EU-minister, och att EU precis har röstat igenom en lag som hindrar henne från att göra sitt jobb. Birgitta Ohlsson har inte valt att göra sin graviditet och planerade föräldraledighet till en politisk fråga; det är kritikerna, med Eva Sternberg i spetsen, som har gjort det valet åt henne. Hon har inte valt att få höra människors “åsikter” om vad hon måste tycka/känna/kunna/vilja/välja för att bli friad från anklagelser om att vara en dålig mamma. Hon har valt en karriär som innebär ett liv i offentligheten, och hon har valt att skaffa barn. That’s it.

Ändå är hela den såkallade debatten så typisk: Vad hon och hennes man gör och inte gör är inte deras ensak. Vilt främmande människor tar sig rätten att döma ut henne som förälder, redan innan hon ens har fött ungen. Andra vilt främmande människor tar sig friheten att försvara henne. Kanske är det lika dumt gjort av oss – för jag tillhör de som gått i den fällan.

Det är inte min business hur familjen Ohlsson delar på föräldraledigheten. Egentligen. Precis som det inte är upp till EU att bestämma att alla som föder barn måste vara hemma i sex veckor efter förlossningen. Hur mycket byråkrater än drömmer om det, så går det inte att sätta upp en standard för hur en familj ska se ut och fungera, lika lite som man kan sätta upp en standard för kroppars funktion.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, Internet, Kultur och media, Politik, Psykologi, Reproduktiva rättigheter and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

8 Responses to Drevet mot Birgitta Ohlsson och EU-standardiseringen av kvinnokroppar

  1. Pingback: Kvoteringens korsriddare: politiker skall inte lägga sig i « No size fits all

  2. Carma says:

    Jag trodde faktiskt knappt min ögon när jag läste att man ska
    rösta igenom ett EU-direktiv som f ö r b j u d e r folk att arbeta,
    oavsett hur “frisk” man känner sig. Hur rimmar det med svenska
    försäkringskassans nya direktiv, grundat på alliansens s.k.
    arbetslinje?
    “Vi frågar inte efter hur sjuk du är..”
    Det känns skrämmande nära att man kanske i nästa steg röstar
    igenom direktiv som inskränker aborträtten.

  3. Pingback: Sluta detaljreglera EU! « Andreas Froby – kandidat till kommunfullmäktige i Botkyrka

  4. Pingback: Jämställt så det förslår… « Louise for Peace

  5. Paranoia says:

    Ska hon vara hemma en hel månad med barnet? Det var värst. Hur länge tror ni att Romano Prodi hade varit hemma med sin bebis om han hade fått tillökning medans han satt i toppen på EU? Fyra timmar?

    • Ja, förhoppningsvis hade han iaf varit med på BB, men sedan fått åka hem på kvällen och nästa dag gå tillbaka till jobbet… *suckar*

      När jag var liten var det tydligen ovanligt med pappaledighet alls. Ibland undrar man hur mycket som förändrats på 30 år…

  6. Pingback: Stenåldersfundamentalisterna är livsfarliga för barnen « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *